Hoppa till huvudinnehållet

Titeln kom hem men väskan blev kvar: ”Händer saker som normalt sett inte händer”

Publicerad:
Reporter Jonas Aspetorp
Jonas Aspetorp
jonas.aspetorp@arvikanyheter.se
Mikaela Åhlin-Kottulinsky och Johan Kristoffersson fick till slut fira – efter många om och men i söndagens Extreme-final. Den säkrade titeln blev den fjärde i ordning för Kristoffersson i år.
Mikaela Åhlin-Kottulinsky och Johan Kristoffersson fick till slut fira – efter många om och men i söndagens Extreme-final. Den säkrade titeln blev den fjärde i ordning för Kristoffersson i år. Foto: Rosberg X Racing

Han har ställt upp i fyra mästerskap i år och vunnit alla. Det är inte utan att Johan Kristoffersson har en viss känsla för det här att vinna.

– Det är kul när man tänker på det, det är alltid roligt att vinna när man ställer upp i något och det är ju alltid målsättningen att göra det, konstaterar Johan.

I år kan han titulera sig som mästare i rallycross-VM, rallycross-SM, RallyX Nordic och så – nu senast – Extreme E.

Kristoffersson mästare i slowmotion – efter kaostävling: ”Det var vår tur”

Ingen av de andra tre mästerskapen kan dock konkurrera med mängden dramatik i det senaste, som gick utanpå det mesta.

– Det hände en del, onekligen. Det blev en spännande och händelserik final. Det är så typiskt när det drar ihop sig och mästerskapet ska delas ut, det händer saker som normalt sett inte händer.

Kristofferssons team, RXR, såg ut att vara ute ur leken med en tidig punktering, men en efter en föll konkurrenterna ifrån. Stukade bilar haltade runt på banan eller in till depån lite här och där och allt kulminerade när Acciona Sainz-teamets bil voltade och hamnade på taket på det sista varvet.

Laia Sanz kraschade på sista varvet och det öppnade upp för RXR.
Laia Sanz kraschade på sista varvet och det öppnade upp för RXR. Foto: Extreme E

– Det var väl inte spännande på det sättet, mer än att Laia Sanz och Molly Taylor fajtades med varandra. Mikaela (Åhlin-Kottulinsky, reds anm) åkte ju mest runt med en stukad bil. Det blev lite speciellt, konstaterar Johan, som fick följa allt från målområdet.

När förstod du att ni skulle vinna?

– Det gjorde jag väl egentligen inte förrän Mikaela körde om Laia, när hon låg på taket. Då förstod jag att det var klart.

Vad hände egentligen där?

– Laia gick för seger. När det såg ut som att vi skulle bli trea så var hon tvungen att vinna och hon gick för segern.

Omkörningsförsöket slutade med en snurrning och en sväng utanför banan och när hon körde in igen, så lade sig bilen på taket.

– Det var en kant där som jag tror att hon inte såg i dammet, så hon rullade helt enkelt. Hon blev så desperat att hon kände att hon var tvungen att försöka köra om, ingen är där för att bli tvåa.

Johan själv var bara millimeter ifrån att lägga sig på taket även han, med en hårresande släng på två hjul i finalens första sväng.

– Det var rätt nära. Det var nästan så att backspegeln vek in sig.

Studsade rätt

Fast i slutändan, efter fjolårets motflyt i finalen, studsade det rätt i år.

– Det var många saker som gjorde att det blev som det blev. Förra året var det som att det var gjort för att vi inte skulle vinna, allt gick emot oss i sista racet, nu hade vi istället flytet med oss.

Även om det var kaotiskt där och då blev det en väldigt minnesvärd final för motorsportfansen som följde den.

– Det är ofta så i mästerskap att det blir kaos i sista tävlingen. Det blir mycket nerver och de andra teamet gör ju allt för att ta en delseger och det skapar också lite kaos, då de inte har något att förlora.

Eget liv

Med fyra minuter upp till Molly Taylor hamnade i slutet av tävlingen istället mycket av fokuset på Mikaelas fladdrande framhjul och om det skulle hänga kvar hela vägen in i mål.

– Styrstaget hade gått av så det gick bara att styra med vänsterhjulet medan högerhjulet levde sitt eget liv.

Teamkompisen höll nerverna – och hjulet – i schack.

Efter en punktering på första varvet såg det ut som att hoppet om en ny titel var ute.
Efter en punktering på första varvet såg det ut som att hoppet om en ny titel var ute. Foto: Extreme E

– Det gjorde hon bra. Hon var kall nog att inte ”överköra” och köra fortare än hon gjorde, vi hade ingen att ”rejsa” med ändå.

Johan själv kom hem först i tisdags kväll men fick bara en dag hemma, då tävlingssäsongen nu går över i prisutdelningssäsongen – och som ni redan har förstått av den här texten så är den minst lika hektisk som tävlingsdelen.

Skjorta i Baku

Närmaste anhalt är Baku i Azerbajdzjan för internationella motorsportförbundet, FIA:s, stora prisgala.

– Jag står och stryker skjortan nu men fick i alla fall hela dagen hemma. Väskan ligger tyvärr kvar i Peru så jag får försöka rafsa ihop en ny.

Artikeltaggar

AzerbajdzjanExtreme EFédération Internationale de l'AutomobileJohan KristofferssonLaia SanzMikaela Åhlin-KottulinskyMotorsportSport

Så här jobbar Arvika Nyheter med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.