Hoppa till huvudinnehållet

”Utegruppen” hotad – en särskild stödverksamhet för personer med demens

Publicerad:
Reporter Kerstin Herö
Kerstin Herö
kerstin.hero@arvikanyheter.se
Carl-Johan Robsahm (t.v) och Morgan Andersson deltar båda i ”Utegruppen”, en stödverksamhet för de med tidig demens. Nu oroar de sig över att det inte ska bli nån fortsättning.
Carl-Johan Robsahm (t.v) och Morgan Andersson deltar båda i ”Utegruppen”, en stödverksamhet för de med tidig demens. Nu oroar de sig över att det inte ska bli nån fortsättning. Foto: Kerstin Herö

”Utegruppen” är en stödverksamhet som riktar sig till personer med demensdiagnos. Carl-Johan Robsahm och Morgan Andersson har varit med under två år och gruppen betyder mycket för deras livskvalitet. Men nu vet de inte om det blir någon fortsättning efter årsskiftet av besparingsskäl.

Ingela Robsahms man Carl-Johan är 63 år och fick diagnosen för fyra år sedan.

– Han har en tidig debut av Alzheimer.

Morgan Andersson är äldre och har en annan typ av demenssjukdom. Men gemensamt för dem båda är att de fortfarande är i ett ganska tidigt skede i sjukdomsutvecklingen. De är pigga fysiskt och har behov av att komma ut och röra på sig, men behöver aktiviteter som är organiserade och strukturerade. De har svårare att ta egna initiativ och planera sysselsättning på egen hand, vilket är en del av sjukdomen.

Båda deltar sen i fjol i den så kallade ”Utegruppen” en gång i veckan. Ansvaret för verksamheten har personalen på Träffpunkt Smedberg haft det senaste året. Nu vet man inte hur det blir när den verksamheten i sin tur ser ut att få betydligt mindre resurser nästa år.

Oroliga

Det har spridit en oro bland de som deltar i ”Utegruppen”. Både hos paret Robsahm och Morgan Andersson och hans fru Tove.

– Vi är väldigt angelägna att verksamheten fortsätter, säger Ingela Robsahm och fortsätter vänd mot sin man.

– Du skulle jobbat för fulla segel och planerat för din pension på sikt, om du hade varit frisk. Så det här med egna aktiviteter är viktigt. Det blir mycket tid framför teven annars.

– Det som är så fantastiskt med den här gruppen också är att när de kommer hem brukar de berätta vad de har gjort. Det betyder så mycket att han har nåt att bidra med i konversationen. Annars är det svårt med minnet och att hitta orden, säger Ingela Robsahm.

Båda männen trivs i ”Utegruppen”.

– Man får träffa andra, samtidigt som man är ute i naturen, säger Morgan Andersson.

Carl-Johan Robsahm nickar instämmande.

Trivs med varandra

Gruppen är ute i skogen, tar promenader, tittar på fåglar, plockar svamp, fikar, grillar korv, men har också varit i väg och spelat bowling och besökt Fordonsmuseet. De trivs med varandra i gruppen.

Och de pratar om allt möjligt berättar Morgan Andersson.

– Saker som har hänt, saker man jobbat med förr, nån gång kommer någon med en historia.

– De är i ett sammanhang där de känner sig trygga, där de är med andra i samma situation. Och med personal som har kunskap och förståelse för deras situation. De behöver inte vara rädda för att göra bort sig. De känner livsglädje under den här stunden. Det är ju mycket som inte fungerar som förut, det finns mycket i den här sjukdomen som tar bort självkänslan, säger Ingela Robsahm.

Samtidigt får anhöriga en paus från ansvaret medan de deltar i ”Utegruppens” verksamhet.

Viktigt för behandlingen

Ingela Robsahm är med i Arvika- Eda demensförening. Hon tycker att det är viktigt att lyfta fram vilken stor betydelse aktiviteter, motion och ett socialt sammanhang har i behandlingen av demenssjukdom.

Stöd i ett tidigt skede kan också bidra till att skjuta fram behovet av en plats på ett demensboende, som är betydligt mer kostsamt för kommunen, menar hon.

Arvika kommun har en dagverksamhet för personer med demensdiagnos på Träffpunkt Vågen. Ingela och Carl-Johan Robsahm besökte verksamheten vid ett tillfälle, men det var inget som passade honom just då.

– Den verksamheten är organiserad för personer som är mycket längre komna i sin sjukdom. Carl-Johan kunde inte relatera vare sig till gruppen eller aktiviteterna.

Utegruppens verksamhet passar dem på flera sätt.

– De behöver ha nåt att vänta på, säger Ingela Robsahm.

– Om jag ska säga nåt, då tycker jag att det finns mycket annat att spara på, säger Morgan Andersson om osäkerheten kring om ”Utegruppen” får fortsätta eller inte.

Ska se på lösningar

Enhetschefen inom vård och omsorg, Inga-Lena Schütz, säger att hon haft kontakt med anhöriga och är väl medveten om den oro som finns.

– Jag vet hur mycket det betyder för dem i ”Utegruppen”. Jag ska göra mitt bästa för att lösa det, men jag har inga besked att ge i dag.

Även verksamhetschefen Eva Nilsson säger att hon fått positiva signaler från projektet och förstår att det är viktigt.

– Men jag har ingen lösning för dagen.

Artikeltaggar

ArvikaArvika kommunEdaEva NilssonMorgan AnderssonOmsorgSjukdomVårdVård och omsorg

Så här jobbar Arvika Nyheter med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.