Hoppa till huvudinnehållet

Luna, 16: ”Skogen är som en vägg”

Publicerad:
Reporter Thomas Tynander
Thomas Tynander
Thomas.Tynander@arvikanyheter.se
Luna pekar ut sin hemstad Nuuk på Grönlands karta.
Luna pekar ut sin hemstad Nuuk på Grönlands karta. Foto: Rasmus Togner

På nyckelknippan finns en liten bit sälskinn i form av ett hjärta.

– En bit av mitt Grönland, säger hon.

Möt Luna Arnakkuluk Heilman, 16, utbytesstudent i Arvika.

Hjärtat av sälskinn är rött på ena sidan och naturligt grått på den andra. Luna klappar kärleksfullt på hjärtat och det syns i ögonen att tankarna vandrar hemåt för ett ögonblick. Men hon trivs som gymnasieelev i Arvika, boende hos familjen Danielsson.

– Det är annorlunda här, men bra. Jag trivs, säger hon utan att tveka.

Men det är mycket som är annorlunda, inte helt oväntat. Som det här med träd.

– Vi har inte träd hemma på Grönland, säger Luna. Så jag är lite trött på träd. Skogen är som en vägg för mig.

Leva nära den västvärmländska skogen har blivit en omställning.

– Vi har inte insekter heller…

Vi återkommer till det.

Nära Kanada

Här är det verkligen tid att kasta ett öga på Lunas hemland, Grönland. Från Arvika är det 366 mil fågelvägen till hennes hemstad Nuuk, som är huvudstad. Samma distans österut skulle ta oss till Pakistan. Det väldiga Grönland är så nära Kanada att det bara skiljer 26 kilometer. Landet tillhör faktiskt den nordamerikanska kontinenten men ses ändå som en del av Europa. Grönland är nära fem gånger större än Sverige, är en del av Danmark men har stort självstyre. De närmare 60 000 invånarna är danska medborgare. En tredjedel bor i Nuuk, som bara är något större än Arvika.

Och 16-åriga Luna Arnakkuluk Heilman visar på en karta var Nuuk ligger. Hon talar förstås danska. Men i Arvika blir det, efter snart tre månader, en hel del svenska. Luna är elev på Solbergagymnasiet.

– Skolorna här är bättre än hemma. Så jag har mycket att göra för att komma ikapp.

Berätta mer om det här med insekterna. Inga sådana alls där hemma?

– Nej. Inga getingar, inga insekter, svarar Luna och berättar att första gången hon såg en trollslända i Arvika trodde hon det var en fågelfisk.

– Jag blev rädd när den kom farande, haha.

Lika rädd blev hon på Halloween, med skolkompisar på spökvandring i Jössefors.

– Jag blev lite traumatiserad där, säger hon och ler.

Även om klimatet är kallare i hemstaden Nuuk finns det förstås många likheter med livet i Arvika. Skola, vänner, familj. Lunas mamma Dorthe är chefredaktör på en tidning och pappa Ove är politisk rådgivare. Hon har två äldre systrar som flyttat hemifrån. Ändå talar vi förstås mest om olikheter:

– Hemma har vi många fasta färger på husen. Skolor och kyrkor är röda, sjukhus är gula, affärer är blå.

Luna, utbytesstudent från Grönland.
Luna, utbytesstudent från Grönland. Foto: Rasmus Togner

Ont om grönsaker

Och få hus på Grönland är av trä, eftersom det helt saknas naturligt virke. Grönland måste importera all byggmateriel. Även annat, som vi kan se som naturligt i Sverige, måste importeras. Som grönsaker.

– Det växer dåligt på Grönland. Så vegetarianer är lite pinsamma. Vi äter mycket kött. Torkat kött. Och fisk förstås.

Pappa Ove jagar. Ren och myskoxe, mest.

– Men isbjörn får bara skjutas i självförsvar.

Luna berättar också att familjer i Sverige umgås mer med varandra än hemma, men att hon i Nuuk har många fler vänner som hon träffar dagligen.

– Åtta vänner. Men just nu är de i Danmark och avslutar skolgången.

Hur hamnade du i Arvika och inte Danmark?

– Jag valde Sverige. Men att det blev Arvika valdes åt mig av den organisation jag åker med.

Vad saknar du mest hemifrån?

– Naturen. Fjorden och utsikten där hemma. Och jag saknar friheten att kunna gå precis överallt.

Inga tåg på Grönland

En annan för oss överraskande betraktelse Luna gör är:

– Vi har inga tåg på Grönland. Så det har jag åkt här, till Karlstad. Jag vänjer mig. Vill man resa på Grönland är det med båt eller flyg. Men det finns bara en större flygplats.

Luna blir kvar i Arvika till sommaren och ser närmast fram mot julen. Hon spelade julmusik redan i augusti och tycker om skumtomtar. Och familjen Danielsson har lovat en bra jul med korvstoppning och andra traditioner.

– Jag älskar julen och har redan provat glögg, säger Luna och skrattar.

Någon större hemlängtan syns inte i ögonen.

Luna trivs i sin värmländska familj. Men sälskinnet finns där på nyckelknippan, det röda hjärtat, om hon skulle behöva känna på det för att drömma sig hemåt för en stund.

Knölval i fjorden utanför huvudstaden Nuuk, Grönland. Foto: AP
Knölval i fjorden utanför huvudstaden Nuuk, Grönland. Foto: AP Foto: David Goldman

Luna Arnakkuluk Heilmannkta

Ålder: 16 år.

Familj: mamma, pappa och två äldre systrar.

Bor: Nuuk, Grönland.

Skola i Arvika: Solbergagymnasiet.

Artikeltaggar

ArvikaDanmarkDjur och naturGrönlandJulMänskligtSkogTage Danielsson

Så här jobbar Arvika Nyheter med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.