Hoppa till huvudinnehållet

Birgerssons ovanliga bisyssla: Allt från visor till hårdrock vid sista avskedet

Publicerad:
Reporter Sonya Cunningham Oldenvik
Sonya Cunningham Oldenvik
sonya.cunningham.oldenvik@arvikanyheter.se
Johan Birgersson har spenderat tid i kyrkorum sedan han var ung gossopran i Sunne. Idag är han på sin fritid borgerlig begravningsofficiant.
Johan Birgersson har spenderat tid i kyrkorum sedan han var ung gossopran i Sunne. Idag är han på sin fritid borgerlig begravningsofficiant. Foto: Sonya Cunningham Oldenvik

Johan Birgersson har många järn i elden - som studierektor på Musikhögskolan Ingesund och allsångsledare - bland annat. Ett av hans kanske mindre kända engagemang är det som borgerlig begravningsofficiant.

– Det ger mig mycket att kunna bistå människor i att gå vidare i sin sorg, säger han.

Över Korsets kapell, strax väster om Mikaelikyrkan, vilar ett lugn. Här, strax intill Kyrkviken, säger många farväl till sina nära och kära.

Att vara med vid det sista avskedet är ingenting nytt för Johan Birgersson.

– Jag har sjungit och spelat på begravningar sedan jag var ung gossopran i Sunne, säger han.

”Finns inga regler”

Och på den vägen har det fortsatt. För femton år sedan fick han frågan om att själv leda en begravning och idag är han en uppskattad officiant när tid finns och tillfälle ges. Något som också bidrar till andhämtning och eftertänksamhet i hans eget fullspäckade schema.

Genom kapellets stora fönster lyser solen. Utanför är marken vit av snö.

– Det finns inga regler för hur en borgerlig begravning ska se ut, säger Birgersson och fortsätter:

De flesta som vill ha en borgerlig begravning har gått ur Svenska Kyrkan. Men trots det är det inte ovanligt att man önskar sig en psalm till det sista avskedet, berättar Birgersson.
De flesta som vill ha en borgerlig begravning har gått ur Svenska Kyrkan. Men trots det är det inte ovanligt att man önskar sig en psalm till det sista avskedet, berättar Birgersson. Foto: Sonya Cunningham Oldenvik

– En del har kista eller urna här inne i kapellet. Ofta är det blommor, kransar och fotografier. Andra har ingen kista eller urna alls utan bara ett ljusbord. Dessutom kan man vara fri vad gäller innehåll och agendan för begravningsakten.

Ceremonin kan också äga rum i en helt annan miljö. På en bygdegård, utomhus, eller i det egna hemmet.

Musiken har stor betydelse

– Det som är viktigt för mig är att det känns värdigt och ljust, men gärna också så personligt som det går. Och jag lyfter gärna fram någon liten dråplighet, för jag tror att sorgen och glädjen går hand i hand. Att både det djupa, men också det ljusa behövs för att kunna gå vidare.

Musiken har ofta stor betydelse, menar Birgersson.

– Jag brukar säga att blommor är såklart väldigt vackert på en begravning men ett stycke musik kan man alltid bära med sig och lyssna på. Ofta förknippar man en låt till en person.

De borgerliga begravningarna liknar ofta de kyrkliga men utan religiösa inslag ocoh istället fokus på den avlidne. Oftast läses ett minnestal upp, med personliga händelser ur den bortgångnes liv. Talet blandas ofta med dikter och musik som valts ut av anhöriga. Vanligtvis tänds också några ljus under ceremonin.
De borgerliga begravningarna liknar ofta de kyrkliga men utan religiösa inslag ocoh istället fokus på den avlidne. Oftast läses ett minnestal upp, med personliga händelser ur den bortgångnes liv. Talet blandas ofta med dikter och musik som valts ut av anhöriga. Vanligtvis tänds också några ljus under ceremonin. Foto: Sonya Cunningham Oldenvik

Musiken griper tag och förstärker - och skapar balans, menar han.

– Den gör att man kan vila i sorgen och ger plats för eftertänksamhet.

Både visor och hårdrocksballader

Det är inte heller alltid de sörjande är eniga om vilken musik som ska spelas.

– Men det kan vara en blandning, först en visa och sedan en hårdrocksballad om så önskas beroende på sammanhang. Det viktiga är att det blir fint för de sörjande och känns värdigt den bortgångne.

Vad ger det dig att vara officiant?

– Det är skönt att stanna upp lite. I vanliga fall är det hålligång och full sula. Jag jobbar väldigt mycket och har aktiviteter med familjen, tränar barnens innebandylag med mera... Men det här frammanar någon form av frid och andhämtning. Det känns också väldigt betydelsefullt att kunna hjälpa andra.

Ett hundratal personer får plats i Korsets kapell vid Mikaelikyrkan.
Ett hundratal personer får plats i Korsets kapell vid Mikaelikyrkan. Foto: Sonya Cunningham Oldenvik

Ibland blir han själv berörd på djupet. En av de svårare stunderna var för några år sedan när en ung person omkom i en bilolycka under midsommarhelgen.

Fullsatt när ung man gick bort

– Han var mina söners kompis och hans vänner fullkomligen vällde in i kapellet. Det var ett 40-tal uppklädda ungdomar som satt här och jag kände hälften av dem.

Att ha upplevt mycket grymt och tragiskt har gett viktiga perspektiv, menar Birgersson.

– Det har fått mig att inse att vi borde stanna upp lite mer i livet, och uppskatta det vi har. Det kan vara tjafs på arbetsplatsen, eller i politiken och så pågår ett krig i världen. Men samtidigt vet du inte vad som händer imorgon, eller hur livet ser ut om en vecka. Jag tror jag har blivit lite bättre på att värdesätta vad jag har och reflektera mer.

Att leda begravningar är ett välkommet andrum i vardagen.
Att leda begravningar är ett välkommet andrum i vardagen. Foto: Sonya Cunningham Oldenvik

Hur hoppas du att din egen begravning kommer se ut?

– Jag har ju märkt att det underlättar för de sörjande om man har tänkt till innan, kanske lämnat önskemål i Vita Arkivet och så. Och det är inget man behöver dra sig för. För egen del...

Det blir tyst en stund. Sedan blir det tydligt att musiken kommer stå i centrum.

– ... Det är klart, jag har ju mina favoriter. ”My way” tycker jag om eftersom jag också gått min egen väg i livet. Och ”Du är för alltid en del av mig”, skriven av Lasse Berghagen är ju otroligt vacker och tänkvärd. Jag träffade honom faktiskt för några år sedan och då berättade han att han skrev den till sin svärmors begravning. Även Christer Sjögrens version av ”Pappas låt” är mycket gripande. Och så finns det flera låtar som jag alltid blir tagen av när min fru Charlotta sjunger.

En sista eftertanke kommer upp till ytan.

– Och Värmlandsvisan är med mig i glädje och sorg, så den är nog svår att vara utan. Men sen är det ju lite upp till mina närstående också, säger Johan Birgersson.

Johan Birgersson vid Korsets kapell i Arvika.
Johan Birgersson vid Korsets kapell i Arvika. Foto: Sonya Cunningham Oldenvik

Artikeltaggar

BegravningFrank SinatraJohan BirgerssonLasse BerghagenLasse HolmLöfbergsMikaelikyrkanMusikMänskligtSunneSångVärmlands län

Så här jobbar Arvika Nyheter med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.