AHC-produkten Jonathan, 20, om nya hockeylivet i Norge – och sorgen efter pappan

SHL-succé med över 30 matcher för Färjestad.

Men samtidigt ett tufft år för AHC-produkten Jonathan Andersen.

Nu berättar han om nya hockeylivet i Norge och sorgen efter pappans bortgång.

– Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, säger 20-åringen.

Förra säsongen flyttade Jonathan Andersen från Troja-Ljungby till Karlstad.

Som 19-åring fick han göra debut i SHL, vilket överträffade alla hans drömmar.

Hans förhoppning var att ta en ordinarie plats i FBK:s J20-lag – men det blev över 30 matcher i högsta serien.

Någon fortsättning i FBK blev det dock inte. AHC-fostrade Jonathan Andersen vände istället blickarna västerut, till Hönefoss i Norge.

Där gör han sin första säsong som senior med Ringerike Panthers i Norges högsta hockeyliga.

Det har dock varit trögt i starten för Hönefosslaget. Bara fyra poäng på 13 matcher. Och en sistaplats i tabellen.

I söndags var man i Jordal Amfi i Oslo och spelade mot Vålerenga som ligger i serietoppen tillsammans med Storhamar, vilka man mötte i matchen innan.

Trivs bra

– Staden Hönefoss är i storlek som Arvika, men här är det mer vatten. Jag och min flickvän Tyra trivs bra, med både staden och klubben. Jag jobbar hårt och får mycket istid och det är huvudsaken för mig. Laget är ungt och sammanhållningen är bra, trots många förluster.

Du jobbar heltid med hockey, du är proffs med andra ord?

– Jo, det är hockey mest hela tiden. Jag hjälper till ett par eftermiddagar på ”Hockeyakademin”. Det är som ett fritids för barn i årskurs 1 till 6. Riktigt roligt!

Andersen fortsätter:

– Jag fick en revbensskada och var borta fyra matcher annars har jag fått spela alla matcher. Tre poäng på åtta matcher har jag fått ihop. Det är för lite, tycker jag själv.

Ishallen blev en simbassäng

Laget fick en minst sagt olycklig start på säsongen.

I augusti drog ett regnväder utöver det vanliga in över delar av Norge. En av de värst drabbade orterna var just Hönefoss. Storelva som rinner genom centrum svämmade över. Mer än 1 700 människor evakuerades från de centrala delarna av samhället.

Hemmaarenan Schjongshallen drabbades hårt även den, och var obrukbar i knappt två månaders tid. Laget fick åka till Oslo för att träna och spela, vilket säkert tog på krafterna.

Boork som tränare

Martin Boork, son till legendariska Leif Boork, är huvudtränare för laget och Per Boxholm, också svensk, är assisterande tränare i Ringerike Panters som laget heter. Martin Boork har arbetat brett med klubben sedan 2010.

A-laget har vandrat uppåt i seriesystemet och är nu inne på tredje säsongen i högstaligan.

– Serieupptakten kunde varit bättre, vi hade lite annat för oss då i augusti och september, säger Martin och syftar på den obrukbara ishallen, samtidigt som han lovar att laget ska ordna ett nytt EHL-kontrakt till säsongen 24-25.

”Fint svenskt tvåvägsspel”

Om Jonathan har Martin följande att säga:

– Jonathan har ett fint svenskt tvåvägsspel i sig och han kan absolut gå långt. Några kilon till så att ”kroppen växer ihop” så kan det bli riktigt bra.

Jonathan själv har följande analys om sitt spel:

– Jag vill vara en tvåvägscenter. Det defensiva har jag nog i mig, men behöver bli mer bekväm med puck i trängda lägen, så som jag kände i junioråldern.

God stämning trots förlusterna

– Trots många förluster är det en god stämning i laget. Ledarna behåller lugnet och kan se framsteg även om inte poängen trillar in. Vi tycker att vi spelat bättre än vad tabellen visar.

– Problemet är att vi är ett ”svänggäng”. Vi varvar riktigt bra perioder med korta och onödigt dyrbara dippar, förklarar Jonathan.

Största supportern saknas

Jonathans största supporter, pappa Dan Andersen finns inte kvar längre. Efter en kort tids sjukdom dog han på påskdagen 2023, bara 44 år gammal.

– Jo, det var oerhört tufft. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Det var han som stöttade mig under åren i Arvika och även senare i Grums, Troja-Ljungby och FBK. Att han fick se mig debutera med FBK i SHL innan han blev sjuk känns trots allt bra. Missade han fem matcher under alla år så var det inte mer, säger Jonathan.

Vad gör du nästa säsong?

– Det vet jag inte alls. Jag vill satsa vidare på hockey så mycket är klart. Om jag finns kvar i Norge eller någon annanstans återstår att se. Det viktigaste nu är att vi lyckas hänga kvar med Ringerike i EHL.