Hoppa till huvudinnehållet

Hur ser framtidens mârten ut?

Publicerad:
Reporter Thomas Tynander
Thomas Tynander
Thomas.Tynander@arvikanyheter.se

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Vimmel på Arvika marknad.
Vimmel på Arvika marknad. Foto: Jan-Olof ”Lollo” Johansson

På kvällen var de så trötta och stela att det såg ut som de bar sina släpkärror på ryggen.

De arbetar hårt, knallarna på mârten i Arvika.

Men hur många kommer tillbaka?

Klockan var inte ens sju när jag från mitt fönster såg en äldre man packa upp naturgodis på sina fyra bord. Han var en av de första att ta emot mârten-flanörer med swish-appen redo.

Han fick sällskap. Av många.

När vi passerade lunch var Arvika, precis som väntat, så packat av folk att tankarna vandrade till marknader på mer exotiska platser, där man i trängseln av misstag kan stoppa ner händerna i någon annans jackficka.

Det var min första mârten i vuxen ålder, som nyinflyttad i stan. Hej på mârten! Och jag tycker det var skoj, även om det var många av stånden som återkom i flera gatuhörn; samma kokostoppar, salami eller churros. Men charmen med mârten är ju ändå att vi är så många som ses. Hej på mârten på dig med.

Jag talade med flera av ”knallarna” bakom borden och krimskramset. Alexander, en medelålders trevlig knalle som smakat en och annan av sina ostar, ryckte lite på axlarna:

– Arvika är trevligt men jag besöker minst 50 marknader om året och tycker väl att det går sådär här. Jag har sålt mer på annat håll. Bäst är det på stora mässor.

Vi får ändå vara tacksamma att knallarna besöker oss. Det har rapporterats senaste åren att knallar som Alexander blir allt färre. Det visar siffror från branschorganisationer som Torg och Marknadshandlarnas Ekonomiska Riksförening. Återväxten är dålig, allt färre söker sig ett yrke som knalle. Och en tredjedel av knallarna i Sverige försvann från kartan under pandemin.

– Det är ganska hårt. När jag packat ihop här ska jag bila till Helsingborg för nästa marknad, säger en anonym osthandlare som stressat ser på sin klocka.

Ändå sägs det att mârten i Arvika 2023 kan ha varit en av de största på årtionden, kanske någonsin. Arrangörerna med nya generalen Andy von Essen har bevisligen gjort ett bra arbete och har försökt bredda utbudet; godisremmar och tivoliturer har fått konkurrens av hjullastare och företag som försöker rekrytera. Det är bra. Vad är nästa steg? Jag skulle gärna se fler scener med uppträdanden eller kortare föreläsningar. Utställningar? Kan en marknad vara mer än bara ylletofflor och belgiska munkar? Jag vill tro det.

Arvika Nyheter fanns utanför tidningshuset på Magasinsgatan och hjälpte prenumeranter med inloggningar på digitala prenumerationer. Det gör vi gärna. Vi hade även en tävling där folk fick gissa vikten på en pumpa. Den vägde som en spädgris, sa jag, men det var det få som hade koll på. Svaret för er som gissade var 6,1 kilo och vinnaren presenteras på annan plats. Jag fick dessutom prata innehåll i AN och det uppskattade jag.

När sopbilarna började sin jakt på papptallrikar och korvpapper åkte stånden ner. Någon satt väl tidigt i sin skåpbil på väg till Helsingborg och den äldre mannen som packat upp sitt naturgodis tio timmar tidigare var så stel och frusen att jag blev orolig. Men killarna med churros hjälpte honom att packa ihop bord och godis och det värmde.

Tack för i år, allihop som var med. Vi ses väl igen nästa år?

Om knallarna kommer tillbaka.

Artikeltaggar

Andy von EssenArvikaArvika NyheterArvikamârten 2023GodisHelsingborgMagasinsgatanMarknaderMässorNöje/KulturUtställningar