Hunden Luna blev på några månader en mittpunkt hos familjen Kolberg i Näbbol. Nu har hon ryckts ifrån dem.
Dödsorsaken är nu bekräftad och den som hussen Tommy direkt befarade: Den tvååriga tiken attackerades av varg.
– Barnen tar det väldigt hårt, det värsta är att se dem så ledsna.
Det var i lördags som Näbbolsbon Tommy Kolberg begav sig till jaktmarkerna i Björnöskogen i trakterna runt Grums. Tillsammans med hunden Luna skulle han träna inför älgjakten som brukar vara en av årets absoluta höjdpunkter.
– Jag har brunnit för jakt sedan barnsben, men nu känns det bara jobbigt. Det här lämnar ett stort sår i hjärtat, säger han.
Blandrastiken Luna, två år, släpptes lös och efter en första söktur gav hon sig iväg igen.
– Jag såg på pejlen att hon skällde, men sedan tystnade hon, flyttade sig femtio meter och där blev hon helt stilla, säger Tommy Kolberg till Svensk Jakt som först berättade om händelsen.
Gåendes de hundratals meterna mot hunden anade han snabbt att värsta tänkbara kunde ha inträffat. I slyet fann han Luna, som attackerats till döds av varg.
– Hårt sargad och tilltygad, så som varg lämnar hundar, och då brast det, säger Tommy Kolberg, som samlade sig för ett samtal till Länsstyrelsen.
– De tyckte jag skulle lägga min jacka över hunden och lämna henne där i väntan på besiktning.
Ett förslag han inte gillade.
– Nej, då brast det igen. Jag lämnar inte en familjemedlem i skogen, utan vi kom fram till att jag tog med henne hem.
Länsstyrelsens besiktning på måndagen bekräftade dödsorsaken.
– De kunde snabbt konstatera att det var ett vargangrepp. Av en eller flera vargar vet jag inte, men händelseförloppet tyder på att det är flera. Bitmärkena var på de typiska ställena där vargen brukar ta och det syntes på skadorna också.
”Hon var en underbar familjemedlem”
Luna blev en del av familjen Kolberg i somras.
– Vi hade henne inte så länge, men hon blev en i gänget från dag ett. Pojken är lite allergisk mot hundar, men med henne har det gått väldigt bra. Han var extra glad i Luna.
Hur var hon?
– Luna var jättehärlig och fann sig i allt. Hon mötte oss alltid vid dörren, vickade på svansen och visade tänderna, det var hennes sätt att le. Kom man hem med matkassar i nävarna och inte kunde hälsa direkt blev hon i och för sig lite sur och vrång. Då fick man fjäska lite. Det var en underbar familjemedlem och en duktig jakthund som alltid tog upp något djur i skogen.
Efter händelsen har det varit tuffa dagar för hela familjen.
– Barnen tar det väldigt hårt, det värsta är att se dem så ledsna. Pojken bara gråter och vill inte gå till skolan, jag har fått åka tidigare från jobbet i två dagar. Det är jobbigt, såklart blir man påverkad.
”Såg fram emot en första jakt med Luna”
Borgviksreviret som Tommy är välbekant med efter alla jaktsäsonger kommer inte vara detsamma att vistas i framöver.
– Där jag jagar har det mig veterligen inte varit någon vargattack på hund tidigare. Det har varit ett bra revir, men nu är det kört. Har varg en gång gett sig på en hund på ett område lär det fortsätta, tyvärr. Sedan kommer det kännas otroligt tufft att gå upp till Björnö där jag hittade henne igen.
Normalt räknar han dagarna till älgjaktens första dag den här tiden på året.
Nu är känslan inte alls densamma.
– Jag har varit passkytt förut och hade verkligen sett fram emot en första jakt tillsammans med Luna. Nu finns det ingen glädje och jag vet inte vad jag ska göra. Förhoppningsvis kommer lusten tillbaka.
Han tycker att vargstammen i Sverige, och Värmland i synnerhet, är alldeles för stor.
– Total katastrof, vargen förstör så mycket. När det gäller jakt på varg behöver man tänka om och se över. Stammen blir allt mer inavlad och oskygg, de bryr sig inte ens när det går människor runt dem i skogen.
I dagarna ska Luna begravas.
– Vi har inte smällt det än. Barnen tar det väldigt hårt och jag blir påverkad, men det kommer bli lättare när vi får en grav att besöka.