Mikael Magnusson driver en av länets större uppfödningar av smågrisar, runt 11 000 kultingar föds varje år inom hans verksamhet.
Smågrisuppfödningen sker i Sälboda där grisbonden Magnusson arrenderar fastigheter med mera av ägaren Jörgen Blakstad. Uppfödningen i Sälboda är även en del i en större kedja där basen återfinns i dalsländska Brålanda.
– Jag leasar, hyr, mina suggor i Brålanda. En anläggning som för övrigt har runt 3 000 suggor, säger Mikael Magnusson.
Om Brålanda är basen, navet, så är Sälboda tillsamman med tre andra produktionsenheter – varav två i Värmland – en slags satellit, det vill säga att den kretsar runt den stora anläggningen i Brålanda.
– I Brålanda blir suggorna inseminerade, de insemineras på artificiell väg, det vill säga på konstgjord väg. Där går de sedan i dräktighet innan de transporteras ut till satelliterna, bland annat till mig. Till mig kommer de tre veckor innan de ska grisa.
Omfattande logistik
Totalt har Mikael Magnusson 144 suggor i sin verksamhet. Varannan vecka sker dock byte av suggor, Magnusson får då 36 dräktiga suggor samtidigt som han skickar tillbaka 36 suggor till Brålanda som redan fött kultingar. De senare har vid den tidpunkten diat sina kultingar i fem veckor.
– Så här rullar det på med byte av suggor varannan vecka året runt. Det är logistik och transport som man inte anar. Det är inte bara att sätta ett järnspett i backen och tro att det ska fungera.
Här kan också sägas att fyra dagar efter att suggorna återvänt till Brålanda kommer de i brunst igen och blir strax därefter inseminerade. Sedan går de i halmbädd och äter upp sig innan de transporteras ut till en satellit igen.
– Jag har haft suggor som grisat, fått kultingar, 14 gånger. Normalt är dock runt sex födslar, säger Mikael Magnusson.
Grisning varannan vecka
I och med utbytet av suggor sker det grisning varannan vecka året runt i Sälboda. Drygt 500 kultingar ser då dagens ljus. För att klara logistik och smittskydd med mera finns ett flertal lokaler att tillgå, bland annat sju stall för grisning och ett mottagningsstall.
– Suggan föder i ett av stallen, diar kultingar i fem veckor men åker sedan hem till Brålanda. Kultingarna blir dock kvar i samma stall, vilket är bra ur bland annat smittskyddssynpunkt.
Mycket av verksamheten i Sälboda utgår från ett 14-dagarsschema, även tömningen av de sju stallarna sker varannan vecka. Då tvättas och desinfekteras stallet i detalj för att sjukdomar inte ska få fäste eller komma in.
– Allt är smittskyddat, vi är väldigt noga, säger Magnusson. Vi vaccinerar även både suggor och kultingar. Och anläggningen är egentligen stängd, vem som helst får inte komma in.
Möts du av kritik, kött- och djurproduktion i mera industriell skala är ju omstritt?
– Nej, faktiskt inte. De som varit inne i mina lokaler blir i stället positivt överraskade. I Sverige finns ju även lagkrav på att grisar ska få gå lössläppta. Varje sugga ska ha sex kvadratmeter till sitt förfogande.
Måste det vara industriell uppfödning av djur, kan vi inte få tillbaka ”Bullerbyn-känslan”?
– Anledningen till industriproduktionen är att konsumenterna vill ha så billig mat som möjligt. Så jag säger, vi kan inte återvända till Bullerbyn. Tyvärr.
När kultingarna föds väger de 1 till 1,5 kilo, efter att ha diats i fem veckor väger de tio till tolv kilo. Efter denna diperiod får kultingarna ett proteinrikt foder, vilket de får i sex veckor, en tid då de också är ensamma utan suggan.
Då, efter att de ätit nämnda foder, väger de runt 30 kilo.
– På elva veckor växer de alltså från cirka 1,5 kilo till cirka 30 kilo, en markant ökning.
Leverans av smågrisar
Efter dessa elva veckor är det också dags för leverans av smågrisar till Mikael Magnussons kunder, varav en gård återfinns i Sunne medan kund nummer två finns inom Säffle kommun.
Leveranserna sker också varannan vecka, Coop och Hemgården är sedan slutkunder.
– Min inkomst kommer således från smågrisuppfödning, sju åttondelar kommer därifrån medan en åttondel kommer från slakt.
Mikael Magnusson har lång erfarenhet av skötsel av djur och mark. Med utgångspunkt i lantbruksskolan i Lillerud har han jobbat med bland annat mjölkkor och varit traktorförare. Han har även exempelvis varit avbytare. Mestadels har han jobbat i trakterna av Gunnarskog både på egna och andras marker.
– Jag tycker att jag kan branschen. Fast man blir aldrig fullärd, alltid händer det något nytt. Det är bara att gilla läget.
Magnusson är idag egen företagare inom företaget Mikael Magnusson Lantbruk AB, har F-skattsedel. Inom företaget finns även tre heltidsanställda (en av dessa är på väg att vidareutbilda sig).
Lättare att få F-skattsedel
För runt tjugo år sedan gick han dessutom tillsammans med andra i bräschen för personer som ville ha F-skattsedel och som hade lite mark och skog därhemma men som stötte på patrull när det gäller skattsedeln.
– Ärendet blev prövat ända upp i regeringsrätten och de dömde till vår fördel, idag är det lättare för oss att få F-skattsedel och därmed driva företag.
2010 blev han grisbonde i Sälboda som arrendator och tycker att han har ett bra samarbete med sin arrendator. Han lovordar också sin personal.
Periodvis, ja, rätt stor del av året, är arbetsdagarna både långa och många. Han uppskattar dock friheten att vara egen företagare och kunna påverka den egna arbetssituationen.
– Jordbruk och djur har varit mitt stora intresse. Och att vara egen företagare.
Vad tror du om framtiden för verksamheten med grisar?
– Så länge svenskarna äter svensk mat ser det ljust ut.