Hoppa till huvudinnehållet

Ett TV-inslag ledde fram till ny karriär för Carl-Johan: ”Jag tror knappt det är sant”

Publicerad:
Reporter Kristina Green
Kristina Green
kristina.green@arvikanyheter.se
Carl-Johan är extra fascinerad av de gamla vävmaskinerna för jacquard-tyg. Här ett renoveringsprojekt som så småningom ska fraktas ned till Ungern.
Carl-Johan är extra fascinerad av de gamla vävmaskinerna för jacquard-tyg. Här ett renoveringsprojekt som så småningom ska fraktas ned till Ungern. Foto: Kristina Green

Carl-Johan Lejrin, 28 år, Åmotfors arbetade inom hemtjänsten när ett inslag på Nyhetsmorgon förändrade hans liv. Ämnet handlade om ull i Sverige som slängdes i stora partier.

– Det gick jag i gång på och ville göra något åt saken, säger Carl-Johan som i dag jobbar på Klässbols Linneväveri och är nybliven lärare vid Hantverksakademin i Stockholm.

Intresset för hantverk inom olika genrer och design har funnits med i livet, men att det skulle leda att han själv skulle vara med och arbeta, skapa ny design och påverka en generationsväxling inom vävning kunde han aldrig drömma om.

– Jag tror knappt det är sant, allt har gått så fort. Det är så roligt! Som det känns så lever jag med tråd och mönster 24/7 just nu, säger Carl-Johan.

Första steget mot hantverket

Han tror själv att intresset för att skapa började när hans mormor lärde honom att sticka i ung ålder.

– Jag tror att jag var i fem-årsåldern. Det blev väl inte så mycket av det från början. Men jag fortsatte och hon lärde mig mer efter hand. Jag upptäckte att det var roligt att kunna skapa något med händerna. Tyvärr dog min mormor ung, så det kändes som att jag tog över intresset för hantverket och nu för det vidare.

TV-inslag förändrade livet

Den morgon som för åtta år sedan förändrade livet och karriären finns fortfarande i färsk minne.

– Jag hade gått undersköterske-utbildning, bodde då samt arbetade i hemtjänsten i Årjäng och trivdes med jobbet. Det var ledig dag och jag såg på Nyhetsmorgon, ett inslag handlade om att det slängdes mycket ull här i Sverige, det tyckte jag var bedrövligt. Speciellt när man senare fick höra att det importerades lika mycket ull tillbaka till Sverige. Jag gick igång på det.

Inslaget gav ett starkt intryck och gav ringar på vattnet. Som att det skakade om i livet som Carl-Johan uttrycker sig.

– Jag kände att jag ville göra något och rädda ull, som skulle kunna bli nytt hantverk eller textilier, från att slängas. Samtidigt som att jag kände att kanske detta skulle leda att jag skulle byta jobbkarriär. Men jag kastade mig ut i det okända och det ångrar jag inte.

Sökte kunskap på YouTube

Utan att veta hur man skulle ta hand om ull fick Carl-Johan tag på ett parti och kände att nu måste han ju lära sig att spinna också.

– Jag visste ju ingenting om det, men jag ville inte ge mig. Jag googlade och fick tag på en nyare variant av spinnrock i Enköping. Så jag åkte dit och hämtade hem den. Men jag hade ingen aning hur jag skulle använda spinnrocken och kände ingen som skulle kunna lära mig heller.

Efter att ha sökt på YouTube för att se om det fanns någon film, som kunde visa hur ullen spinns till garn, var Carl-Johan snart i gång med arbetet.

– Det fanns en massa klipp på YouTube, jag började lära mig att spinna och till sist fick jag mycket garn i mitt förråd. Senare fick jag mer ull från grannen och i med den kontakten lärde jag mig hela processen, hur produkten skulle behandlas från att man klippte fåren tills resultatet blev färdigt garn. Det var mycket lärorikt.

Eget framtaget yllegarn säljs nu i textilboden, men också på mässor och utställningar.
Eget framtaget yllegarn säljs nu i textilboden, men också på mässor och utställningar. Foto: Kristina Green

Visste inget om vävstolar

Nästa utmaning var att lära sig hur en vävstol fungerar.

– Jag ville lära mig mer om att skapa tyg för att kunna designa produkter. Men jag visste inte vad som var fram eller bak på en vävstol.

Än en gång fick Carl-Johan hjälp genom sociala medier-och ett svar som kändes helt osannolikt.

– Jag gick med i en grupp på Facebook och gjorde ett inlägg där jag skrev att jag behövde hjälp. Då, helt otroligt, skrev Stefan Moberg som hade varit med i inslaget på Nyhetsmorgon, till mig. Han hjälpte mig att sätta upp en varp i vävstolen med hjälp av meddelanden och bilder.

Sättning av varp. Sedan den första gången har det blivit åtskilliga fler för Lejrin.
Sättning av varp. Sedan den första gången har det blivit åtskilliga fler för Lejrin. Foto: Liv Stavås

Det blev en varp uppsatt och Carl-Johan började väva, med växlande resultat.

– Det var nog alla tänkbara fel man kan göra, i den där första väven, men den blev trots allt ganska hyfsad efter hand. Det var då jag kände att det var detta jag ville hålla på med.

Kunskap på distans

Det blev tankar på utbildning, men det var inte tal om att sluta jobba.

– Nej, absolut inte, jag var ju tvungen att ha en inkomst under studietiden och jag visste ju inte vad det skulle bli av mitt nya intresse. Jag sökte och kom in på en vävutbildning på distans vid Fristads Folkhögskola.

Till slutarbetet stod en blå färg på garnet högst upp på önskelistan.

– Jag tänkte att det finns väl inget bättre än att köpa garn från Klässbols Linneväveri till det arbetet. Där fick jag möjligheten att köpa ett större parti som används till jubileumsprodukter. Det passade mig jättebra.

Fick mer undervisning

Samma dag som Carl-Johan var på linneväveriet passerade han en kvinna som vävde i en hand-Jacquard-vävstol.

– Det var Yvonne Nyström och hon frågade om det inte var dags för mig att lära mig att väva Jacquard. Det ville jag och därefter blev jag undervisad av både Yvonne som av Hans Thomson, som vävde kungaorder under 90-talet.

Pandemin stoppade utvecklingen och Carl-Johan gick tillbaka till sitt vanliga jobb.

– Det blev stiltje på hantverket och efter min flytt till Arvika började jag arbeta inom hemtjänsten i Åmotsfors.

Jobb i Klässbol

Men för två år sedan kom vändningen.

– En dag så ringde VD:n på Klässbols Linneväveri, på något sätt hade han hört talas om mig. Han frågade om jag ville börja jobba heltid som maskin- och handvävare för dem. Det var ju aldrig några tvivel om det. Jag sökte till en början tjänstledigt för jag visste ju inte inte om jag skulle trivas. Men det gör jag verkligen!

Nyligen har bland annat handdukar och kuddfodral designats tillsammans med konstnären Lena Hautoniemi, Årjäng.
Nyligen har bland annat handdukar och kuddfodral designats tillsammans med konstnären Lena Hautoniemi, Årjäng. Foto: Kristina Green

Designade produkter

Parallellt med sitt arbete arbetar Carl-Johan med egen design och har tillsammans med konstnären Lena Hautoniemi, Årjäng tagit fram en kollektion av produkter i damasttyg med flera färgställningar. Han håller numer själv vävkurser och tar även fram vävnoter för publicering i tidningar och marknadsför ett eget ullgarn. Utöver det repareras gamla vävmaskiner hemma i verkstaden.

– Jag drivs av utveckling, jag har det bästa jobbet och får vara med om en generationsväxling inom hantverket vävning. Det är dessutom fint och inspirerande att kunna ha samarbeten med andra konstnärer och konsthantverkare. Jag har också ett intresse för de gamla Jacquard-handvävmaskinerna och renoverar gärna om jag kommer över någon. Jag har en maskin nu som renoveras som en kille i Ungern skall väva på. I Sverige tror jag bara att vi är några få personer som vet hur man sätter upp en gammal hand Jacquard, från skiss av tyget till en färdig produkt. Det vill jag ändra på om det går.

Lärarjobb

I höstas kom en förfrågan från Hantverksakademin i Stockholm.

Carl-Johan har fått uppdrag som lärare vid Almgrens Sidenväveri.
Carl-Johan har fått uppdrag som lärare vid Almgrens Sidenväveri. Foto: Liv Stavås

– Jag fick frågan om jag ville bli den första läraren på nordens första utbildning till sidenvävare. Den 2-åriga utbildningen är på Almgrens Sidenväveri och det med en maskinpark som är 150 år gammal. Det var som att jag tappade andan! Allt har gått i en rasande fart sedan det där inslaget på TV:n. När jag fick möjlighet att vara ledig från Klässbol viss tid för uppdraget, tackade jag såklart ja till det ärofyllda uppdraget. Det är roligt att kunna ge kunskap tillbaka och jättespännande att få vara med om. Jag är i Stockholm fem dagar i månaden och resten sköts via distans. Jag ser det viktigt att lära andra om hantverket så det kan leva vidare.

Artikeltaggar

DesignFacebookHantverksakademinKlässbolKonstLärareNyhetsmorgonSkola och utbildningStockholmUtbildningÅrjäng

Så här jobbar Arvika Nyheter med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.