Flerfaldigt prisbelönte regissören Marcus Carlsson befinner sig åter på värmländsk mark.
I sin kommande film är det Arvika som är skådeplatsen. Mot redan kända Adam Lundgren kommer 14-åriga Hedvig Nilsson spela – en helt ny skådespelartalang från Koppom.
– Jag visste direkt att det var hon som skulle ha rollen, säger Marcus Carlsson.
Inne på Svea Biograf & Teater står ett litet filmteam om tre på scenen, på varsin sida av en kamera – vars storlek påminner mer om ett teleskop.
– Jag är faktiskt lite nojig att den ska bli beslagtagen i tullen eller nåt, säger Marcus Carlsson.
Han syftar på den överdimensionerade kameralinsen de lånat in, genom vilken hans nya film, ”Biodlaren”, ska komma till liv – med exakt rätt skärpa, ljus och känsla.
För att få till magin krävs – utöver en exklusiv kameralins – några få, avgörande element till.
Miljöer och skådespelare, till exempel.
Två saker Marcus inte behövde leta länge efter i Arvika.
Skådespelardebut
Bakom kameran – på behörigt avstånd från den exklusiva kameralinsen – är Marcus desto tryggare.
I egenskap av regissör och manusförfattare står han bakom inte mindre än sex filmer, varav en av hans mest kända är ”Kärlek & Vilja”. En film som tilldelats flera internationella utmärkelser – ”Bästa drama” på Oslo Film Festival och ”Bästa manuset” på Mexico International Film Festival, bland annat.
Lugnet i Marcus mäter samtidigt ingenting mot det 14-åriga Hedvig Nilsson uppvisar - på andra sidan kameran.
Där hon agerar skådespelare - för första gången i sitt liv.
– Det är väldigt annorlunda, jag har ju aldrig gjort något liknande förut, säger Hedvig.
Bara för att kort därpå tillägga:
– Men det är inte så avancerat egentligen. Det är bara att ställa sig framför kameran, typ.
Provspelade för skojs skull
14-åriga Hedvig är född och uppvuxen i Koppom, där hon till vardags går i skola, mekar med bilar och tränar skytte.
Att hon hamnade framför kameran – som en av huvudrollerna i Marcus Carlssons kommande långfilm – var med andra ord inget hon själv sett skulle komma.
Det var en kompis mamma som tipsade henne om den utannonserade provfilmningen som ägde rum för ett tag sen.
– Så jag tänkte, ”tja, ska man kanske prova det”, för skojs skull. Och så åkte vi dit.
Kort därpå fick hon besked om att hon fått rollen.
– Det var väldigt sådär.. ”Oj”, typ. Det trodde jag inte. Det var mer ”jaja, den fick väl nån annan”. För jag har ju ingen tidigare erfarenhet av det här, säger Hedvig.
Hon fortsätter:
– Så det hela kom väldigt mycket från ingenstans – och gick väldigt fort fram.
Marcus Carlsson å sin sida kan inte annat än instämma:
– Jag tror inte ens jag hade behövt provfilma Hedvig. Det kändes redan när jag såg henne där ute, att ”där är hon”, liksom.
Naturbegåvning
Hedvig har en av huvudrollerna, Lise – dottern till biodlaren. Biodlaren i sin tur, spelas av Adam Lundgren, som på så vis blir Hedvigs ”filmpappa”.
Något som till en början var lite nervöst, berättar Hedvig.
Men känslan rann snart av. Fram tornade i stället en sällan skådad naturbegåvning - med ett lugn, som imponerade på resten av filmteamet.
– Det känns som att Hedvig jobbat med det här i 40 år, säger Marcus och fortsätter:
– Hon är liksom alltid som den coolaste, medan vi andra springer runt och är jättestressiga och nervösa. Det är lite kul.
Vi storstadsbor är nog lite mer nervösa av oss, konstaterar Marcus.
Söker sig tillbaka
Själv är han född och uppvuxen i Karlskoga, men flyttade 2013 till Göteborg för att läsa film på Akademin Valand.
Sen dess har han blivit kvar i storstan.
Hans egen ”småstads-blick” på tillvaron gör sig stundtals påmind än idag.
– Som det att jag nu har ett trafikljus utanför mitt fönster. Det är en sån sak jag förknippar med storstan, och som jag aldrig hade utanför mitt eget fönster i Karlskoga, exemplifierar Marcus med ett skratt.
En viss fäbless för småstäder – i synnerhet värmländska – löper också, inte alldeles osökt, som en röd tråd genom flera av Marcus Carlssons filmer.
– Jag har alltid intresserat mig för mindre samhällen och människorna som bor där. Det vardagliga, oförställda.
En underrepresenterad filmdialekt
Att den värmländska kompassen nu förde honom till Arvika, var inte heller någon slump.
Här bodde förut hans mormor, som han ofta besökte som barn.
– Det är så kul att se att så mycket är sig likt. Som Timmys, där vi var och åt tidigare i veckan och där jag också var och åt som liten.
Nu har Marcus och hans bror tagit över mormoders stuga, strax utanför Brättne. En plats som kommit att skänka mycket inspiration till filmen, och sedermera blivit skrivarlya för manuset.
– Jag kan inte fatta att man inte filmat mer i Arvika, säger Marcus och fortsätter:
– Det finns en viss mystik här, med skogen och de välbevarade husen – stadskärnan, att det är så levande. Det passar väldigt bra i den här filmen, det ger en särskild spänning och känsla. Och så tycker jag det är väldigt vackert också.
En annan aspekt är den värmländska dialekten. Något han saknar att höra i svensk långfilm.
– Det hörs mest i komedier och parodier, av nån anledning. Men det är ju en så otroligt fin dialekt som rymmer så mycket mer av allvar – av alla känslor egentligen. Att det jämt ska vara stockholmska, det gör filmer så platta.
Personlig film
Någon komedi är det inte tal om i Marcus Carlssons kommande film, Biodlaren.
Snarare är det ett tungt drama om att förlora någon man älskar. Parallellt med all den vardagsproblematik som hör tillvaron till, för de som lämnas kvar.
– Det är en väldigt personlig film, förklarar Marcus, som själv mist sen egen far för inte så länge sedan.
Han fortsätter:
– Därför var det otroligt viktigt att hitta skådespelare och platser som kunde förmedla historien på rätt sätt.
Något han en tid var orolig över om de skulle lyckas med – tills de hittade Hedvig.
– Jag är så himla glad att hon är med. Det känns helt rätt.
”Challa menar du?”
Filmteamet börjar så smått packa ihop ”åbäket” till kamera, som de ska ut och provfilma med på några närliggande platser Marcus kollat ut.
– Då blir det Tjattaberg härnäst då, säger han.
Hedvig ser frågande ut.
– Challa menar du?
– Challaberg, ja, juste, säger Marcus.