Inte bara hjärta och smärta för Pärra Eriksson: ”Grå vardagsromantik”

Engagemanget är stort, vare sig han står framför en publik eller en skolklass.

Nu släpper Pärra Eriksson från Arvikabandet Môra-Per ett nytt soloalbum och NWT möter upp honom under en håltimme för att prata om både det vardagliga och de stora, existentiella frågorna.

”Innerst inne är vi astronauter” sjunger Pärra Eriksson inledningsvis på sitt kommande album ”Hållplats Vintergatan”. Men hans upptäckarlust rör främst själslivet – det är inte geografiskt han gör sina upptäckter utan snarare i nu-, då- och framtid. Han reser inte längre med flyg, han är ”färdigsvävad i det blå” som det heter i singeln ”Håller oss på jorden”.

Albumet rymmer tio låtar, alla med en inbjudande samtalston. Här betraktar Pärra Eriksson livets osäkerheter och glädjeämnen. Han skriver om måndagar i sovande städer och granskogens tystnad. Och om björkarna som drömmer och som längtar efter våren. Allt stöpt i svensk vispopstradition med drag av americana.

– Det existentiella, med rymden och Vintergatan, funderar jag mer på ju äldre jag blir, börjar Pärra Eriksson.

– Hela den här märkliga resan som är livet. Just att använda det kosmiska som metafor är tacksamt. Nu är inte jag religiös för fem öre, men med åren känner jag en större ödmjukhet inför tingens tillstånd.

”Hållplats Vintergatan” har fått ligga till sig. Tanken var att det skulle släppas redan i oktober ifjol, men livet kom emellan. Han sköter det mesta på egen hand vad gäller marknadsföring och konsertbokningar och han har varit mån om att tidpunkten för släppet ska kännas rätt. Den här gången har dessutom själva inspelningarna präglats mer av tålamod än rastlöshet.

– Det är fantastiskt kul att skriva låtar och spela in dem, fortsätter Pärra Eriksson och erkänner att han inte alls är så ”jädra intresserad av att prångla ut plattan och göra en massa reklam och annat” när skivan väl ligger klar.

– Samtidigt krävs det för att nå ut. Vilket ju är vad jag vill.

Familjelivet – Pärra Eriksson har två vuxna barn, Gustaf och Siri – upptar en stor del av hans vardag och han trivs bra i skog och mark. När NWT når Pärra Eriksson har han en håltimme. Han har just undervisat en klass i SO på Minnebergsskolan i Arvika där han jobbar som högstadielärare. Alldeles strax väntar nästa klass.

Engagemanget som lärare sträcker sig utanför arbetstiderna, men han har sett till att låta musiken ta en naturlig plats även under arbetsveckorna genom att jobba 80 procent och vika de resterade 20 till låtskrivande.

– Det där är också ett sätt att markera för mig att jag faktiskt sysslar med musik i mitt yrkesverksamma liv.

Han pratar varmt om alla upplevelserna som han fått genom musiken. Alla möten med musiker och annat löst folk han råkat längs vägen.

– Det ena mötet leder till ett annat, det uppstår ringar på vattnet. Utöver att skriva och få behovet av att uttrycka sig tillfredsställt, så är de spännande mötena drivkraften för mig. Inte minst mötet med publiken.

”Vill berätta om saker”

Rollen som lärare är snarlik den han tar som artist. Även med gitarr på magen har han en vilja att locka till insikt, förståelse och igenkänning. Och allmänbilda.

– Jag vill berätta om saker, förmedla mina bilder. I det lilla jag kan vara med och påverka vill jag göra det. Hållbar utveckling, antirasism – det finns så många saker är viktiga att få ut till både ongera och publiken.

Ett citat av den amerikanska artisten Alice Cooper har fastnat hos honom.

– Cooper sa att han bara vill höra låtar om kärlek. Det är roligt för honom, men jag tycker att det går att berätta om mer saker än hjärta och smärta. Dessutom är det jädrigt svårt att skriva kärlekslåtar.

Pärra Eriksson skrattar avväpnande och vi konstaterar att visst finns det kärlekslåtar på hans nya skiva. ”Fyra dar till lön” är ett exempel. En låt som har haft ett långt liv, redan för tio år sedan spelade Göran Samuelsson in den i duett med Anna Stadling. Nu har Pärra gjort en egen version i duett med Môra-Perkollegan Maria Larsson.

– ”Fyra dar till lön” får väl kallas för grå vardagsromantik.

Han har skrivit flera låtar som har fått ett eget liv bortanför upphovsmannen. ”De som byggde landet” är ett exempel – låten var länge självklar under Packmopedsturnéerna, oavsett vilka artister som medverkade. Låten har reciterats av tidigare statsministern Stefan Löfven och Mikael Wiehe har gjort en version i sällskap med Sofia Karlsson.

Det vardagsnära är hela tiden närvarande i Pärra Erikssons musik. Men också de större tankarna som människor har med sig genom åren. I den ”Hello Sunshine”-doftande ”Fyrverkerier, bubbelvin” sjunger han:

”Jobba röven av sig för en dröm och få bara skit tillbaks. Men av skit så kan det grönska om det går en liten tid. Man lär sig mer om rätt och fel, vad som gör gott och skänker frid.”

Livsinsikter med en gnutta humor. Men den värmländska dialekten som tidigare varit en stor del av hans sätt att sjunga har bleknat. Den hörs på sina ställen, men är betydligt mer blygsam den här gången.

– Så kanske det är, svarar han.

– Det har jag faktiskt inte tänkt på. Jag har alltid färgat sången med min dialekt, varför det inte är så nu är en bra fråga. Det är inte medvetet, men nu när du säger det så inser jag att det nog är så.

Låtarna är inspelade över några vårmånader i norska Halden tillsammans med bland andra producenten och multiinstrumentalisten Freddy Holm. Första inspelningsdagen var samma dag som Putin invaderade Ukraina.

– Sången är många gånger inspelade med bara en eller två tagningar. Jag har månat om nerv och närvaro. Men vi har också arbetat för att skapa en fetare och maffigare ljudbild den här gången. Allting med skivan är mer genomarbetat än tidigare.

”Hållplats Vintergatan” släpps den 25 augusti. Släppet firas med konserter både den 25 (på festivalen Allsköns musik i Silbodals kyrka) och den 26 augusti (på Rackstadsmuseet i Arvika).