Hoppa till huvudinnehållet

Sällsynt 56-åring – 21 maraton och snart en Major: ”Har aldrig brutit ett lopp”

Publicerad:
Reporter Elin Larsson
Elin Larsson
elin.larsson@arvikanyheter.se
Birgitta Nilsson i Skjutsbol har sprungit 21 maraton. Och snart har hon sprungit världens sex största maraton som ingår i Abbott World Majors.
Birgitta Nilsson i Skjutsbol har sprungit 21 maraton. Och snart har hon sprungit världens sex största maraton som ingår i Abbott World Majors. Foto: Elin Larsson

För 20 år sedan sprang Birgitta Nilsson, 56, sitt första maraton. Och sedan dess har hon fortsatt – med 20 till. Nu är det bara Tokyo som saknas, sen kan hon sälla sig till den sällsynta skara svenskar som sprungit de sex största maratonloppen som ingår i World Marathon Majors.

Det börjar bli svårt att stänga lådan nu hemma i Skjutsbol. Den svämmar över av alla medaljer, startlappar och t-shirts som Birgitta Nilsson fått genom åren i alla de lopp hon deltagit i.

– Jag brukar inte ta upp de så här, säger Birgitta som själv blir lite förvånad över mängden.

Här finns bland annat medaljer från Berlin, New York, London, Oslo, Chicago, Boston, Hawaii, Valencia och Lissabon. Och sen alla lopp hon återkommit till: 12 Stockholm Marathon, 22 Göteborgsvarvet, 25 Karlstad Stadslopp. För att inte glömma de lokala: Rackenrundan, Arvika Stadslopp och Värmskogsloppet.

Birgitta Nilssons alla medaljer från alla lopp hon ställt upp i.
Birgitta Nilssons alla medaljer från alla lopp hon ställt upp i. Foto: Elin Larsson

Det finns ett som hon håller extra kärt i minnet. Hennes allra första maraton, Stockholm 2003.

– Den känslan att gå i mål, den kommer jag aldrig att få tillbaka. Jag var överlycklig att jag hade fixat det.

Det är just det som varit hennes fortsatta drivkraft.

– Att klara något, som jag själv påverkat. Det är en speciell känsla när man gjort ett långlopp.

”Kan jag kan vem som helst”

Hon vill ogärna benämna sina maraton som någon prestation. Resultat är hon inte så intresserad av.

– Kan jag kan vem som helst, om man bara bestämmer sig. Bara jag genomför är jag nöjd, jag behöver inte vinna.

Och genomfört har hon gjort – i varenda lopp hon ställt upp i har hon sprungit över mållinjen. Allt från Rackenrundan till New York. Det är något hon däremot kan känna en stolthet inför.

– Jag har aldrig brutit ett lopp. Jag är stönig, om jag bestämt mig för något så gör jag det. Och sen när man har betalat och så skulle det inte bli något, nej det vill jag inte. Ibland har man ju tänkt, Gud vad håller jag på med när man är på sista milen och det börjar bli jobbigt.

  • Birgitta Nilsson i New York Marathon 2016.
    Birgitta Nilsson i New York Marathon 2016. Foto: privat
  • Året därpå, 2017, sprang hon London Marathon.
    Året därpå, 2017, sprang hon London Marathon. Foto: privat
  • Efter mållinjen i Chicago 2018 serverades alla en öl.
    Efter mållinjen i Chicago 2018 serverades alla en öl. Foto: privat
  • I våras sprang Birgitta Boston marathon där publiken var ovanligt ivrig.
    I våras sprang Birgitta Boston marathon där publiken var ovanligt ivrig. Foto: privat

Många springer maraton. Inte lika många har sprungit 21 stycken. Och ännu färre har fullbordat en så kallad World Marathon Majors där världens sex största maraton ingår.

– Det har blivit mer populärt, men det är inte så många svenskar som har gjort det.

Birgitta halkade in på satsningen av en tillfällighet.

– Jag visste inte ens att det fanns. Jag hade sprungit Berlin och New York när jag träffade ett par i London som hade en stor medalj. De förklarade att det är en grej man kan göra. Det väckte tanken i mig.

Tokyo kvarstår

Efter att ha sprungit Berlin 2011, New York 2016, London 2017, Chicago 2018 och Boston 2023 så är hon snart i mål. Det enda som återstår är Tokyo i mars 2024.

– Det hade varit häftigt när man lägger ner sig.

Än så länge har hon fått ett muntligt ja.

– De brukar prioritera de som har ett maraton kvar, men det är rätt många som har det för de minskade antalet platser i Tokyo 2023. Skulle det inte gå så får det bli 2025.

– Det är svårt att få en plats på Boston och Tokyo om man inte åker med någon. Då måste man kvala som elit, säger Birgitta som åker tillsammans med en träningsrese-arrangör som är inriktad på motionärer.

Runt halsen hänger fem av de sex medaljer som ingår i World Marathon Majors. Nu är det bara Tokyo som saknas för Birgitta.
Runt halsen hänger fem av de sex medaljer som ingår i World Marathon Majors. Nu är det bara Tokyo som saknas för Birgitta. Foto: Elin Larsson

För Birgitta, som älskar att resa, har maratonloppen blivit en upplevelse i sig. Innan hon åker hem vill hon gärna se staden hon sprungit i. De första åren utomlands var familjen med. Men de senaste åren har hon rest i väg på egen hand.

– Man har vuxit väldigt av att inte ha någon med sig.

Publiken i Boston i våras var något alldeles extra.

– Det var Saint Patrick’s Day så alla var lediga och det var folkfest. De var helt otroliga, man kände sig som en stjärna. Man får något ”go” av det.

Röra på sig är något Birgitta alltid tyckt om. Hon har spelat fotboll i Klässbol och Kronan. Först när hon var 42, när dottern Alice låg i magen, la hon fotbollsskorna på hyllan. Vardagsmotion har också varit en naturlig del av livet, när hon jobbade i vården cyklade hon ibland 5 mil fram och tillbaka mellan hemmet och jobbet.

Fem maraton på ett år

Parallellt har löpningen länge funnits med.

– Det är en sådan enkel grej att träna. Jag kör inget schema, jag springer när nästa tillfälle kommer. Det gäller att se möjligheterna, säger Birgitta som har ett intensivt löpar-år bakom sig.

Från sommaren 2022 till sommaren 2023 har det blivit fem maraton, vilket är i mesta laget till och med för Birgitta.

– Det sliter ju lite på kroppen. Det finns det som är mer hälsosamt. Men jag har faktiskt klarat mig utan skavsår.

2022 fullföljde hon Valencia maraton – trots en bruten stortå.
2022 fullföljde hon Valencia maraton – trots en bruten stortå. Foto: privat

Skadefri har hon också varit. Förutom en bruten stortå. Läkaren avrådde henne från att springa ett maraton sju veckor senare. Men Birgitta lät sig inte hindras och sprang med den brutna stortån över mållinjen i Valencia.

Badar året om

Förutom maraton ägnar hon sig dagligen åt att bada – året om. Det har hon nu gjort 1070 dagar i rad. På vintrarna gör hon sin egen isvak i Billingen, som ligger bara några meter från där hon bor.

– Det var bara en ren tillfällighet. Jag var ute och sprang hemma tidigt på våren. Då kastade jag mig i sjön. Jag kände att det gav mig så mycket och att jag mådde så bra av det. Jag har inte varit sjuk på tre år. Så nu ser jag alltid till att ha tillgång till vatten, jag har lyckats överallt där jag har sprungit. Så länge jag mår bra av det kommer jag att fortsätta. Sen är det en kul grej också.

Fortsätta med maraton kommer hon också att göra, även efter att hon blivit en ”Six star finisher” i Tokyo.

– Ja ja, det ska jag försöka med. Det finns ju maraton överallt nu.

Artikeltaggar

Arvika kommunLöpningMaratonSport

Så här jobbar Arvika Nyheter med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.