Sommaren står för dörren och hängmattan väntar. Och vad passar bättre än en bra bok?
AN:s nyblivne pensionär Hans-Åke Henriksson tipsar om sex böcker att läsa i sommar.
”Eventuellt uppsåt – att döda ortens gangsters”
Jan Guillou
Piratförlaget
Jan Guillou behövs ännu i det svenska författarlandskapet och i den svenska politiska debatten. När till och med Liberalerna samarbetar med ett parti, Sverigedemokraterna, som fortfarande avslöjas med bruna byxor nere, behövs Guillou extra mycket.
Därför är det gott att Guillous släktkrönika inte blev hans sista böcker utan att han fortsätter sitt författarskap.
”Comebacken” inleddes med ”Den som dödade helvetets änglar”, en bok som dessutom bjöd på ett nytt, vinnande arbetssätt där fiktion och verklighet fogas samman via två av Guillous namnkunniga karaktärer, Carl Hamilton och alter egot Erik Ponti. Duon går i boken framgångsrikt samman mot organiserad brottslighet tillika försvaret av en äldre kvinna.
Erik Ponti, Jan Guillou alltså, vädrar dessutom sina åsikter i ”Den som dödade helvetets änglar”. Som västvärmlänning uppskattade jag extra mycket hans kritik av förra norska statsministern Erna Solberg. Även Solberg avslöjades ju med byxorna – kjolen – nere när hon under pandemin inte följde sina egna restriktioner i samband sitt 60-årsfirande. Dessutom förde högerledaren nationalistisk politik under corona som bland annat drabbade Värmland extra hårt.
Nummer två i Guillous ”comeback”, ”Eventuellt uppsåt – att döda ortens gangsters”, är bra, men inte lika läsvärd som ”Den som dödade helvetets änglar”. Man kan vara för eller emot Guillous åsikter, när han argumenterar för sin sak gör han det dock oftast grundligt och välformulerat. I den nya boken blir det dock lite väl mycket av politisk argumentation på bekostnad av själva historien. Storyn som innehåller både telefonbedrägeri och elektronisk krigföring försvinner en del på grund av detta.
En stor opinionsbildare har dock åter levererat, och mitt i viljan att återfinnas på de stora scenerna, mitt i det grabbiga, mitt i det maskulina troféjagandet – växer också en varm person med omtanke om bland annat sin hustru fram. Guillous vilja att pynta hemmet i norra Roslagen med vårblommor lagom till att frun kommer hem från arbetsveckan i Stockholm är fin.
Stor värme visar också Guillou sina läsare inte bara genom det han skriver, han tycks även älska att möta läsekretsen vid författaraftnar och liknande arrangemang. Om sådana berättar han också i den nya boken.
Vore trevligt om han kunde få vägarna förbi västra Värmland någon gång.
Inte glömma, inte minnas
Eva Thorstensson Landin
Bild, Text & Form förlag
Att minnas förintelsens offer hör till att vara människa. Att minnas nazismens massmord på judar under andra världskriget är extra viktigt då överlevarna blir allt färre. Att minnas offren är också ett sätt att försöka hindra att vidrigheterna återuppstår.
Författarinnan Eva Thorstensson Landin skildrar i denna bok Flora Gladhs liv och historia. Flora Gladh överlevde flera förintelseläger och kom 1945 via de vita bussarna till Sverige och Värmland där hon sent i livet valde att sätta ord på det hon upplevt som ung.
Eva Thorstensson Landin hade ett krav när hon erbjöds att skriva Gladhs levnadshistoria, att få konstnärlig frihet, och det fick hon. Författarinnan valde det ovanliga uttryckssättet berättande dikt när hon tog sig an uppgiften.
Versformen fungerar, det går att beskriva helvetet på jorden även mera skaldelikt. Det fanns ingen fågelsång i helvetetslägret men annat ljöd. Thorstensson Landin skriver:
”Det finns de som säger
att detta aldrig hänt
De har aldrig
hört taggtråden
sjunga om natten”
Flora Gladh var judinna och föddes 1925 i Ungerns huvudstad Budapest. 1944 kom hon till Auschwitz-Birkenau.
Hon mindes ankomsten: ”Vi trampade tårarnas väg där hundratusentals gått före. Dimman var gråten från andra, vi var dödkött på det Tusenåriga rikets kropp”.
Gladh hade sju syskon, fyra överlevde Auschwitz-Birkenau men tre av dem samt föräldrarna dog i nazisternas våld.
Ankomsten igen:
”Pappas sista ord
I kreatursvagnen
--Vi håller ihop
Strax innan dödsdoktorn
Delade oss
Höger – vänster
Höger – vänster”
Flora Gladh överlevde även den omtalade Dödsmarschen som fångar från Auschwitz-Birkenau tvingades ut på i början av 1945. Hon överlevde även den efterkommande vistelse i förintelselägret Bergen Belsen.
Svårt sjuk i dödsläger nummer två dök dock till slut ett ljus upp i tillvaron, de vita bussarna med destination Sverige.
”SWEDEN
Jag låg på en bår
Tog med stora ögon emot
det som var Gott
Det var svårt att förstå
Att Den Onde
Nu fick vika för Ljuset”
Thorstensson Landins bok är en nyupplaga och innehåller även berättelser om inbördeskriget i Jugoslavien, vers om rasistmordet i svenska Klippan 1995 och dikt av Ali Alabdallah från krigets Syrien. Dessutom innehåller boken verk av konstnären Ulla Magnusson.
Inslagen handlar om att det behövs ett ständigt arbete till gagn för mänskliga rättigheter för att stå emot mörka krafter.
”Inte glömma, inte minnas” är läsvärd för alla men passar kanske allra bäst som underlag för undervisning i våra skolor.
Flora Gladh avled 2012.
Löpa varg
Kerstin Ekman
Albert Bonniers förlag
Ett möte med varg bidrar till att den pensionerade jägmästaren och jaktledaren Ulf Norrstig får ett uppvaknande vad gäller jakt och naturupplevelser.
”Då kom han ut. Han såg uppmärksammat ut över myrens lilla snövidd, vände på huvudet så att jag såg profilen med den ädla nosen, den branta pannan och öronen som stod upp”.
Högben döper han vargen till som sätter sinnena i rörelse. Norrstig ifrågasätter mycket och har bland annat uppgörelser med sig själv om ungdomens syn på kalhyggen, skogsmaskiner och besprutningar med mera. Hans jaktminnen passerar revy via hans jaktjournal, en dagbok som berättar om upplevelser med bössan i hand. Norrstig avgår bland annat som jaktledare och delar inte alltid sina kamraters syn på jakt och varg. Hans husvagn brinner i ett sammanhang som kopplas till avvikande åsikter.
Kerstin Ekman är bland annat filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet och som första författare skoglig hedersdoktor vid Sveriges lantbruksuniversitet. ”En person med fantastiska kunskaper om skog och nyttjande av skog”, löd en del av motiveringen till den sistnämnda utmärkelsen.
”Löpa varg” utspelar sig i norra Hälsingland. Det norrländska landskapet, dess människor och de förändringar landsdelen genomgått har varit viktiga tema i Ekmans författarskap.
Kerstin Ekmans bok ”Löpa varg” följer inte de allt starkare strömningarna i samhället som vill minska vargstammen. Ekman ställer sig på vargens sida.
Skred
Sara Strömberg
Modernista
Som journalist om än pensionerad sådan känner jag släktskap med bokens huvudkaraktär, Vera Bergström, lokalredaktör på Jämtlandsposten. Viljan att finna sanningen, att gå egna vägar samt att ifrågasätta myndighetspersoner och andra makthavare är arbetssätt jag precis som Bergström försökt anamma.
Det vill säga:
”Ta inget för givet, låt dig inte luras, var på din vakt – gräv djupt”.
Lägg därtill en rationell syn på tillvaron parat med viljan att gärna vara först med nyheter och jag finner en själsfrände i Bergström. Sara Strömberg kan också yrket, hon är förutom författare även frilansjournalist.
”Skred” ger också inblickar i en tidningsredaktions arbete, om snabba nyheter och om konkurrens mellan medier. Inblickarna i boken är dock inte helt överförbara till tidningen jag haft fast tjänst på, Arvika Nyheter.
Kriminalromanen ”Skred” gör ingen besviken när Vera Bergström utifrån ett jordskred i Åre gräver djupt bland skuggsidor hos samhällets toppar. Hon gräver både i Åre och i Stockholm och finner lösningar. Ett kommunalråd (S) som längs vägen glömt bort sina rötter tillhör de som granskas ingående.
Sara Strömberg är en av mina favoritförfattare, stilen öppnar för sträckläsning, tempot är högt och beskrivningarna av huvudkaraktären med flera är underbara. Det är just personbeskrivningar som i mycket gör att en bok höjer sig.
Språket är både djuplodat, kraftfullt och finstämt. Inneord ur makthavares egna språklåda kritiseras, bland annat ordet ”hållbar”. ”Hållbar är ett ord som blivit lika urvattnat som politikermeningen ”vi har utmaningar framför oss”. När en politiker eller hög kommunal tjänsteperson pratar utmaningar då vet man att han eller hon har gjort bort sig.
Finstämt är ordvalen bland annat när Bergström möter sin åldrade pappa. ”Har hjortronblommorna knutit sig på myren än”, frågar den konstnärliga fadern bland annat sin dotter.
”Skred” är en uppföljare på Strömbergs uppskattade debutbok ”Sly”, för övrigt utsedd till ”Årets deckardebut 2021” av Svenska Deckarakademin.
Den 23 oktober är det lilla julafton, då släpper Strömberg en ny bok, ”Skinn”.
Odla i pallkrage
Eva Robild, Görgen Persson
Gröna Fingrar
Våren och sommaren är odlingens tid framför andra och varje år kommer det ut ett flertal böcker i odlingens sköna men också svåra konst.
Att odla i pallkrage har blivit allt populärare då sättet är jämförelsevis enkelt men samtidigt praktiskt och riktigt trevligt.
Att odla i pallkrage har flera fördelar, en är att utövare som har mindre plats och tid till sitt förfogande kan driva upp grönsaker, blommor, kryddor och buskar med mera till full belåtenhet.
Pallkragen kan också byggas upp på olika sätt till stöd för bland annat stela ryggar. Även de yngsta kan på detta enkla sätt vara med och följa grödornas uppväxt. Att exempelvis plocka jordgubbar ihop med barnbarn tillför livets absoluta höjdpunkter.
I någon mån kan man också odla den egna maten i pallkrage i form av bland annat potatis. Ju fler pallkragar man har ju mera till bords.
Eva Robilds text och Görgen Perssons foto ger hjälp på vägen både vad gäller tillvägagångssätt och vad man kan odla i pallkrage. Boken inspirerar och det gör den året runt – den kan även tas fram en snöig vinterdag när man längtar efter vår, sol och värme.
Bojan och brandbilen
Johan Anderblad, Filippa Widlund
Bonnier Carlsen
Barnböckerna om Bojan och hans fordon är läsvärda och många till antal. Utmärkt då att Bojans mamma, Bibbi, är en hejare till chaufför som behärskar konsten att framföra olika fordon. Genom åren har Bojan och mamman berättat om och kört bland annat tåg, grävmaskiner, ambulanser, brandbilar, polisbilar och traktorer.
I ”Bojan och brandbilen” har Bojan svårt att somna denna kväll då boken tilldrar sig samtidigt som hans katt, Tussan, vill leka. I stället för att sova tänker Bojan på brandbilen han sett denna dag.
Bojans tankar på brandbilen gör att mamma Bibbi får berätta om när hon jobbade som brandman, och just berätta gör ju mamma med glädje. Mamma Bibbi berättar bland annat om när hon räddade en uggla som skadat sig på en elledning och som satt nästan som fastlåst i ett träd.
Räddningsaktionen lyckades -- och snart sover Bojan. Denna natt drömmer han dessutom om att köra brandbil och på köpet, precis som mamma, rädda ett djur. I drömmen räddar Bojan en katt som klättrat upp i en flaggstång.
Det fina med böckerna om Bojan är att fakta och saga blandas på ett barnvänligt sätt. Böckerna är både verklighetsbaserade men sätter också barnens (och kanske även vuxnas) fantasi i rörelse.
Johan Anderblads texter och Filippa Widlunds bilder samverkar på ett tilldragande sätt.