Hoppa till huvudinnehållet

Pragmatisk idealism

Publicerad:
Pet Shop Boys.
Pet Shop Boys.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Har idealismen fått ett uppsving, eller är det kappan och vinden som styr? Jag ser tendenser åt båda håll.

Arvet delas inför öppen kista. Så fort det turkiska valresultatet nådde oss var surret igång. På vilket sätt skulle det gynna den svenska Nato-processen? Erdoğan hotar och snaran dras åt för journalister och oppositionella. För minoriteter och normbrytare. Religionen ska ta större plats i politiken och samhället. Turkiet driver som en flytbrygga med kapade tåtar mot repression och envälde. Landet är djupt splittrat. Om detta tycks vi inte ta någon notis. Gäller nästan hela den svenska partibuketten.

I medias ytterkanter luckras konsensustraditionen upp. Det ligger i sakens natur, men det tar större plats, inbillar jag mig. Tidningen Flamman skriver om vänsterns behov av en kommunistisk horisont för att inte bli konservativ och skrämd. I Svenska Dagbladet matar Lena Andersson allmogen med havregrynsgröt. Det brutalkonkreta resonemanget om kostnad per energienhet blir surrealism som ställer självaste Dalí i skuggan. Jag såg en fördelningspolitisk debatt komma, men fick en moraliserande lektion i hemkunskap. Den grötgrytan går inte att skölja ur med allt kallt vatten i världen.

På Youtube-kanalen Världen idag öppnas avgrunden. Där går man i frikyrkospinn över homosexualitet, vindkraft och annat man hittar i den så kallade vänsterliberala åsiktskorridoren. Linjen är konsekvent. Samtidigt har aktionsgruppen Återställ våtmarker avbrutit ännu en direktsändning med sina banderoller. De är definitivt inte höger, men heller inte uttalat vänster. Kanske de opererar i den breda mitten, och där finns ju ingen, det vet vi.

Det spretar. Järtecken eller mångfald? Även Hollywood dras med. Någon sa sig se en trend med nedtonade färgskalor. Ett monokromt mörker över bioduken är också det en reflektion.

Så, Sverige är berett att dagtinga med grundläggande politiska principer när regimen i Ankara tillåts diktera villkoren. Vi har en press där marginalerna blivit bredare och de röda fanornas revolutionsromantik ställs mot en mörkblå dystopi där statare äter stärkelse. Och ett äpple om dagen. Däremellan ett gäng fältbiologer på elcykel som limmar fast sig på E4:an med jämna mellanrum. Civil olydnad som väcker ont blod. Det gröna Klondykes moderskepp, batteritillverkaren Northvolt, bjuder klimatförnekarna på ett självmål genom att köpa mineraler från ryska oligarker. Men det passar in i dramaturgin.

Ungern sjunker som en sten på demokrati-index. Sverige har kritiserat landet för detta, vilket inte gått omärkt förbi. Ungern kallar Sveriges hållning arrogant och får medhåll av Världen idag.

Mitt i denna turbulens väntar jag att få se Pet Shop Boys hitparad Dreamworld. Kan ni tänka Er ett bättre namn på en turné? Galet hög lägstanivå, utan friktion. Sannerligen en drömvärld. Men den realpolitiska verkligheten, den mullrar på.

Och Sverige har gått från arrogant till knäpptyst.

Utan Orbáns JA – ingen kärnvapengemenskap för Sverige.

Den pragmatiska idealismen är självreglerande.

Artikeltaggar

ElcykelHollywoodHomosexualitetLena AnderssonMinoriteterMänskligtNatoNorthvoltSvenska DagbladetTurkietUngernVindVäderYoutube