Stort engagemang när Åmotfors Folkets park får nytt liv: "Ska vara öppen"

Nu gjuter en ung generation liv i Åmotfors Folkets park.

Parken har varit bygdens samlingspunkt i snart 100 år med allt från skolavslutningar, danser, konserter och bilcruising.

Men det är en osäker framtid som väntar, NWT pratar om generationsskiftet tillsammans med de ideella krafterna Mathias Alexandersson och Sune Håkansson.

Vinden får hängbjörkarna att susa i samma takt som de blågula flaggorna. Det är högsommarvarmt i solen, i skuggan betydligt svalare och Mathias Alexandersson lyften kepsen för att dra handen över hjässan. Ögonen ler genom solglasögonen när hans vän och kollega Sune Håkansson drar ännu en story från folkparkens brokiga historia. Den här handlar om toaletter. Eller snarare bristen på. En sommarkväll för ett antal år sedan gör sig artisten Brolle klar för att äntra scenen i Åmotfors Folkets park och i samma sekund kommer beskedet att det är stop på damtoan. Snart är även herrtoaletten ur bruk och en viss förvirring och kalabalik infinner sig. Efter att Sune och de andra ansvariga gett sin tillåtelse, börjar skogen – eller snarare buskaget – närmast parken fyllas av kvinnor och män som gör det de behöver. Sune Håkansson skrattar åt minnet, strax efter midnatt var toaletterna hyfsat funktionsdugliga igen.

Men ledningar och rör behövde bytas ut. Sedan ett år är det fixat, nu flyter allt på som det ska. Restaureringen är ett av de ansiktslyft som parken fått de senaste åren. Här ljuder nytt liv och nytt engagemang.

– Jag är uppväxt precis bakom parken, berättar Mathias Alexandersson och pekar med tummen över axeln.

Föreningen som äger och driver parken har gått igenom en generationsväxling. Mathias Alexandersson, 30, är ny ordförande.

– För mig är föreningslivet viktigt, säger Sune Håkansson och nickar ner mot kvarteren där han bor, ett längre stenkast från folkparken.

Sune Håkansson, 79, är före detta ordförande med drygt 30 år på ordförandeposten.

– Jag vill att det här ska vara ett samhälle som fungerar, där det finns mötesplatser där folk kan ha roligt. Parken är en samlingsplats som är viktig, men för att folk ska komma hit måste den vara i fint skick. Det här är ju en plats som ska användas.

Som den i Mariebergsskogen

Parkområdet är stort. En grusbacke leder upp till en grusplan där det ligger flera gulfärgade träbyggnader – från den lilla korvkiosken och tombola-skjulet till den stora serveringsbyggnaden och den runda dansbanan med det nötta trägolvet. Strax bakom dansbanan tronar teaterscenen, som påminner om friluftsteatern i Mariebergsskogen fast mindre och med fönster längs sidorna. Teaterscenen hade 500 sittplatser som sluttade ner mot scenen från början, nu har den 350 då många av trästolarna slitits sönder med åren.

– Under sommarkvällarna i min ungdom uppträdde bland annat Malmstenstruppen här, säger Sune och passar på att sopa undan lite damm på scenen.

– De gjorde akrobatik, dans och liknande. Jag var inte gammal, men jag minns att man gick folk ur huse för att titta.

Teaterscenen har fyra loger, i ett av rummen är träpanelen full av blyertsklotter. En hel del är autografer av artister som uppträtt i parken, flera är daterade till 40-talet. Någon har den 6 juli 1970 skrivit "Frank Zappa" med stora bokstäver och lagt till "Jazz is not dead it just smells funny".

Rummet luktar som en sommarstuga som behöver vädras efter vintern. Vid en klädkrok står det "Zarah Leander 23/8 -41" och ovanför är det skrivet med bläck "Frank Sinatra 1908". Det sistnämnda skapar en viss skepsis rörande autografernas äkthet. Varken parken eller Sinatra fanns 1908.

Mathias och Sune är lite osäkra på det exakta året då parken stod färdig, men de minns en slogan som får fälla avgörandet – "Värmlands Mötesplats sedan 1926". De stannar till i tanken båda två när de funderar över hur många människor som har träffats på den här platsen under nära nog 100 år av sommarnöjen. Det är en svindlande tanke.

Folkparkens hälsa har dock varit en bergochdalbana.

– När jag började jobba med parken i början av 90-talet ville kommunen riva alltihopa. Men jag och många med mig kände att det fick bara inte hända, berättar Sune.

– Den styrelsen som bildades då räddade parken och nu hoppas jag att Mathias och gänget räddar den igen.

Mathias Alexandersson har tagit med sig fem jämnåriga kompisar till styrelsen.

– Parken har alltid varit så nära för mig, fortsätter Mathias.

– Jag har nog varit på vartenda arrangemang här, varje klassisk folkparkskväll, sedan jag fyllde 18. Från konserter till cruising. Alla åmotsinger gillar när det händer saker här och vill att parken ska leva kvar.

Han försöker sätta ord på vad som kännetecknar en "klassisk folkparkskväll".

– Väldigt bra stämning och mycket folk man känner. Under de senaste åren när det har arrangerats bilcruising har hela samhället levt upp. 300 bilar var med senast.

– Även Åmotskalaset som arrangeras varje år i parken får bygden att leva, säger Sune.

När han ser tillbaka på sina år med folkparken nämner han början av 00-talet som en glansperiod.

– Det var fantastiskt mycket folk här då. Mest var det när Barbados spelade. De hade Mathias Holmgren som sångare då, han är från trakten. 1 400 personer var vi, folk överallt!

När han ska lista parkens publikrekord får Sune Håkansson gå tillbaka till 40-talet och den då omåttligt populära Snoddas som lockade över 3 000 personer.

– Edvard Persson och Lill-Babs har varit nära det där rekordet också.

– Och Brolle, skjuter Mathias in.

– Han har gett parken en jävla boost.

– Det var ett bra drag här när Boppers spelade också, fyller Sune på.

– De kom i helikopter för att hinna hit från ett annat spelställe de spelat på tidigare samma dag. Det gick som en löpeld genom samhället att de skulle komma i helikopter så folk samlades för att se när de landade på fotbollsplan här intill. Vilket minne!

"Drömmen om Folkparken"

En rejäl storm for över bygden för flera år sedan och parkens träbyggnader klarade sig som genom ett mirakel från fallande träd. Efter stormen togs flera träd bort, man insåg att om ett träd skulle ramma dansbanan eller teaterscenen delikata fönster- och träkonstruktion, skulle de aldrig få medel nog för att bygga upp dem igen.

– Nu börjar nya träd växa upp, så snart blir det lummigt igen, säger Sune och låter blicken vandra över området.

Vädrets nycker är bara en av många utmaningar för parken.

– Nu börjar antalet folkparker i landet bli lätträknade. Det är mycket jobb med det här, en får mase och mase. Det är så mycket jobb som görs ideellt. Men vi har en handfull företag som sponsrar oss, berättar Mathias.

Några evenemang är bokade för sommaren, de hoppas det ska bli fler. För första gången på länge blir det teater på Teaterscenen, det är en uppsättning i Riksteaterns regi som passande nog heter "Drömmen om Folkparken".

– Det är en musikteater som fokuserar på musiken från 50-, 60- och 70-talet.

När det gäller artister och band svär de båda över de höjda gagerna som gör det nästan omöjligt att få konsertkvällar att gå ihop. Även dans till dansband är en svår ekvation att lösa rent ekonomiskt.

– Musikbranschen har blivit extrem dyr i det senaste, upplever Mathias.

– Förr hade vi mellan 500 och 1 000 varje dansbandskväll, oavsett vilket band som spelade. Att vi hade ölförsäljning gjorde sitt till, ler Sune.

– Ska vi lyckas dra folk i större utsträckning nu måste det vara ett välkänt dansband och då kostar det därefter.

Dottern ska få uppleva samma sak

Mathias Alexandersson arbetar till vardags som projektledare i Oslo. Han är även småbarnsförälder och en tanke bakom hans engagemang i Åmotfors Folkets park är att hans dotter ska uppleva lika fina sommarkvällar här som han själv har gjort.

– Jag hoppas det. Min dotter är två idag och det är ett mål såklart att hon ska få uppleva det här. För att lyckas med det behöver vi vara en styrelse som är aktiv och intresserad.

Sune Håkansson förklarar.

– För mig som är en av två veteraner som fortfarande är kvar i styrelsen är det viktigt att vi inte bara försvinner, vi vill inte bara lämpa över på vinst eller förlust. Vi vill lämna över så bra som möjligt och hjälpa till.

Han klipper fortfarande gräset i parken.

– Vi kan hjälpa till med erfarenhet, men ungdomen får bestämma. Det var inte lätt att få till en ny styrelse ska sägas, det var tack vare att Mathias kom och tog med sig sina kompisar som det blev av. Hittills har det funkat väldigt bra.

Styrelsen utgörs nu av sex nya förmågor och två veteraner.

– Nästa grej som händer här är skolavslutningen. Den körs här på teaterscenen sedan många, många år. Jag minns själv alla skolavslutningarna här, säger Mathias och fortsätter.

– Senare på kvällen är det skolavslutningsdisco. Det är en bra grej som ger alla en relation till parken redan i unga år. Visionen är att parken ska vara öppen så mycket som möjligt – utöver konserter och liknande vore det kul om någon ville driva ett våffelkafé här.

– Folk i bygden vill att det ska finnas en park som är i ordning, så mycket vet vi i alla fall, säger Sune och får medgivande nickar från Mathias.