Hoppa till huvudinnehållet

Hédi Frieds sandkorn

Publicerad:

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

HUR kunde det gå så långt?

Den frågan fick Hédi Fried i en intervju i Skavlan år 2018. Och frågan det gällde var såklart Förintelsen. Hur Tyskland kunde gå från demokrati till nazistisk diktatur på bara några år.

I intervjun håller Hédi Fried upp sin hand. Med handen försöker hon beskriva. Det började med ett sandkorn, en orättvisa. Man kunde leva med den. Snart kom ett sandkorn till, men man orkade bära. Vi människor är anpassningsbara. Vi accepterar, och glömmer. Men så ett till, och ett till. Och utan att förstå hur det egentligen gått till, hade sandkornen klumpat ihop sig och växt till en stor sten. En alltför tung börda att bära.

Oppositionella rensades bort. Vissa människor pekades ut, misstänkliggjordes, skulle förhålla sig till särskilda regler, internerades och gasades ihjäl.

Hur KUNDE det gå så långt?

Bilden av Hédis lilla skrynkliga hand har etsat sig fast i mitt minne. Sedan dess har jag bävat. Bävat och förfasats över hur liknande åsikter blivit vardag i vårt eget samhälle, och att vårt land riskerar att styras i en allt mer främlingsfientlig och auktoritär riktning.

Sverige fick efter senaste valet en högerregering beroende av SD och har bara suttit ett halvår. Men redan börjar en sandstorm blåsa upp. Förslagen duggar tätt.

Hur kunde det gå så LÅNGT?

Här följer några av de åtgärder/reformer som införts, diskuteras eller utreds för att införas:

Utreder att införa Visitationszoner och därigenom misstänkliggöra alla, eller kanske rentav vissa som vistas där.

Utreder en rättsosäker Angiverilag där alla offentliganställda, exempelvis lärare och sjuksköterskor ska bli skyldiga att anmäla sin elev eller patient om man har minsta misstanke om att hen vistas olagligt i landet.

Man genomför riktade informationskampanjer till vissa människor om möjlighet till ekonomiskt bidrag vid Återvandring.

Människor ska kunna utvisas godtycklig på grund av bristande vandel, eller till och med någon anhörigs bristande vandel.

Regeringen sparkar myndighetschefer som har ”fel” åsikter.

Man utreder att införa en Kulturkanon – exempelvis bestämma vilka böcker elever ska läsa i skolorna. Genom detta vill man likrikta människors åsikter och därigenom inskränka möjlighet till fri opinionsbildning.

Man vill ”smalna av” Public service, vilket innebär inskränkningar i det fria ordet, och den fria, oberoende nyhetsförmedlingen.

Regeringen äventyrar den oberoende forskningen genom att byta ut universitetens styrelser.

Man vill tysta oppositionen genom att strypa möjligheter till dess finansiering.

SD vill styra den offentligt finansierade konsten. Konst och kultur väcker reaktioner, känslor, tankar. Den fria tanken är själva grunden till frihet och demokrati!

Vi måste registrera det som nu sker i vårt land!

Vi måste reagera innan det gått för långt!

Berit Thim (S)

Artikeltaggar

BristerDemokratiHédi FriedKonstPolitikTyskland