Föreningen som fått miljoner för att hjälpa hemmasittare: ”Vi får skiten gjord”

Civilisationen är föreningen som hjälper hemmasittare att ta sig ut, som jobbar med skarpa case och enligt sig själva ”får skiten gjord”.

I ett treårigt projekt får unga i Arvika och Eda lära sig om modeller för samarbete och kommunikation som annars stannar mellan väggarna på handelhögskolorna.

Precis som med flera andra företag och föreningar i Västvärmland började det med att några gamla Arvikafestivalen-rävar var förbannade.

Varför händer det inget för unga i Arvika? Frågade de sig.

Sedan bildade de Civilisationen.

– Vi insåg att vi har ett jäkla nätverk, med alltifrån filmproducenter till psykologer. Och så tänkte vi att vi kunde använda oss av det för att ge tillbaka till ungdomarna i Arvika och Eda, säger Jan Elofsson, som sitter i styrelsen.

De hade sett att det fanns många hemmasittare, alltså unga som inte går till skolan, och efter ”en pizzakväll som blev en natt av diskussioner” tillsammans med några ungdomar spånades en idé fram.

Solidariskt entreprenörskap

– Det snackas ju massa om entreprenörskap som lösningen på alla problem, men vad menar vi med det egentligen? Det vi tänkte var att man gör saker tillsammans, sätter upp mål och lär sig kommunicera med varandra. Men framförallt: får skiten gjord. Skulle vi kunna utbilda unga i det på något sätt?

Sagt och gjort - en utbildning sattes ihop. För att skilja sig från organisationen Ung företagsamhet, som fokuserar på företag och näringsliv, valde man att kalla projektet för solidariskt entreprenörskap.

– Det ska vara samhällsbra liksom, speciellt för barn och unga. Dessutom ville vi jobba med skarpa case, inte inbillade företag, säger Jan.

De beviljades drygt fyra miljoner kronor från Allmänna Arvsfonden för ett treårigt projekt, där ungdomar under en vecka får jobba med ett ”case” och på fredagen presentera vad de kommit fram till. Och så får de lön.

Upplägget har sett ut som konferensdagar på Ritz i Arvika och Folkets hus i Åmotsfors. Och så lunch och fika såklart.

Jan:

– Det ska vara som en arbetsvecka, och vi utgår från att ungdomarna löser det. På måndagen brukar det vara ganska skakigt. Ingen pratar med varandra och vill därifrån. Ibland ber någon om väckning på morgonen men i övrigt har vi behandlat dem som vuxna människor. Jag tror att ger man folk ansvar så tar de det.

Glesbygdsromantik

Elin Åström, 17, har varit med ända sedan ”pizzamötet” och var deltagare i den första utbildningsveckan.

Vad fick ni göra?

– Första dagen fick vi caset, som var en fråga från Arvika kommun: hur kan vi göra så att unga lär sig mer om barnkonventionen?

Under resten av veckan kom olika föreläsare, mestadels rekryterade inom föreningen, som bland annat pratade om kommunikation, hur man jobbar i grupp och hur man sprider ett budskap, liksom en psykolog som föreläste om självutveckling.

– Och så fick vi lära oss om olika metoder för att lösa problem, säger Elin.

Jan flikar in:

– Vi har snott massa bra modeller som kanske oftast lärs ut till högmotiverade ungdomar på typ Handelshögskolan i Stockholm. Då tänkte vi att fasiken om inte ungdomarna i Arvika och Eda ska få det också. Det var lite glesbygdsromantik.

Näst sista dagen fick de formulera en plan som svar på kommunens fråga. Jan var med och coachade men gick sedan iväg så ungdomarna fick klura på egen hand.

– I början kändes det som att ”det här kommer aldrig gå”. Ekonomin var ett hinder, tiden var ett hinder, vi är unga och har inga kontakter, hur gör vi?, säger Elin.

Snart var listan över hinder lång.

– Men sen började vi inse att vi kanske ändå har en del resurser, att vi känner ganska många som vi skulle kunna ta hjälp av, att det inte behöver vara så svårt eller kosta så mycket. Plötsligt kändes det inte omöjligt längre, säger Elin.

De skrev ihop en pitch som de under fredagen presenterade för kommunen.

– Det var jättekul att få visa upp det vi hade jobbat med, speciellt eftersom det något vi faktiskt skulle kunna göra, inte bara något påhittat.

Blivit mer självsäker

Metoderna de fått lära sig har kommit till användning både i skolan och privat, menar hon.

– Jag har ett helt annat tänk nu, speciellt när det gäller att planera saker. Nu känner jag att man kan få saker gjorda om man vill och planerar. Och det har varit väldigt utvecklande för mig att få prata inför folk och kastats in i nya situationer. Jag har blivit lite mer självsäker.

Hon har själv haft ”en ganska tuff skolgång” och tror att det finns många som skulle må bra av att göra någonting liknande.

– När man mår dåligt och inte orkar gå i skolan är det lätt att man låser in sig och inte träffar andra. Därför är det bra att de här utbildningarna har varit så uppstyrda, man får kontakt med ett gäng människor och det blir en gemenskap.

Flera deltagare har lidit av social fobi, berättar hon.

– Vi hade en kille i första gruppen som under första dagen satt med luvan nerdragen och inte tittade på någon eller sa ett ord. Senare berättade han att han hade social fobi och inte hade varit ute på flera månader.

Under sista dagen av utbildningen var han med och presenterade pitchen för kommunen.

Gör något tillsammans

– Det är bland de coolaste utvecklingar jag sett, och det var bara på några dagar. Så det handlar ju verkligen om att få rätt förutsättningar, som att hamna i en bra grupp och få stöttning från varandra. Känslan av att man gör någonting tillsammans.

Även från kommunerna är det idel positiva tongångar kring projektet.

Christoffer Damström på arbetsmarknadsavdelningen i Eda:

– Det har varit en väldig framgångsfaktor för de unga som deltagit, och som tidigare varit hemmasittare. En deltagare har till exempel sagt att utbildningsveckan med Civilisationen var det som hjälpte honom att komma vidare med livet. Från att ha haft det väldigt svårt med skolan till att han nu snart ska ut på praktik och förhoppningsvis få sitt första sommarjobb. Så det har varit otroligt bra.

Therese Dahlin, handläggare på AMI Ungdom i Arvika:

”Har växt jättemycket”

– Det är helt fantastiskt. Alla som varit med under utbildningsveckorna har älskat det och växt jättemycket.

Kollegan Agneta Holmberg:

– Många av ungdomarna som vi arbetar med har svårt att hantera nya situationer med okända människor. Bara det här med att gå ut och äta lunch på restaurang tillsammans med andra är en stor sak för vissa. Att se hur de går från att tycka att det är jättejobbigt till att bli bekväma i den miljön är väldigt roligt.

Therese:

– En av ungdomarna sa att ”det är skönt att få information från folk som vet vad de pratar om”, och det tror jag har varit betydelsefullt, att höra från människor som gjort sina egna resor och driver egna företag. Och bara att de känner att det satsas på dem och att de får bli sedda och hörda.

Skulle inte den här typen av satsning kunna drivas genom kommunen?

– Det kan nog vara skönt för de här ungdomarna att slippa träffa folk från kommunen, det gör de nog som det är, säger Agneta.