Efter två år i ett projekt som drivs av Svenska kyrkan, Hantverkslaboratoriet och Göteborgs universitet håller nu Peter Lingwall kurs med ett 20-tal deltagare hemma på gården i Brunskog.
– Det är roligt att kunskapen lever vidare och att vi kan ha produktion av tjära här i Sverige, säger Lingwall.
Sverige har genom århundraden varit självförsörjande när det gäller tillverkning av tjära. Peter som under året startat ett eget tjärkokeri i Brunskog berättar att det under 1600-talet var landets mest exporterade produkt.
– Det kokades tjära på många håll i Sverige och var den största handelsvaran på den tiden. I mitten av 1850-talet var tjäran den tredje största varan efter järnmalm och koppar. Hela 26 miljoner liter tjära exporterades ut i världen varje år. Tjäran var en viktig produkt, bland annat användes den till trätak, men också till rep och trossar på fartyg. De var gjorda av hampa som inte tålde saltvatten, då behandlades de med tjära för att hålla längre, säger Peter.
Numer sker den största importen av tjära från bland annat Kina och Turkiet.
Eftersökt produkt
Bland andra köper Svenska kyrkan in mellan 40000-60000 liter tjära varje år till sina kyrkor och byggnader med trätak. Till exempel har kyrkorna i Östmark, Svanskog och Långserud trätak som betryks med tjära för att hålla emot väder och vind.
Peter kom i kontakt med tjärkokning första gången som tonåring.
– Jag var med en kamrat och hans pappa som kokade tjära. Jag tyckte det var roligt och vi ska inte glömma vad Skutboudden och dess Gammelvala-vecka har fört med sig. Både för mig och många andra ungdomar som var och är med och hjälper till under arrangemanget. Det är större, på flera sätt, än vad många anar. Olika hantverk lever vidare genom att barn, ungdomar och vuxna får upp ett intresse genom att vara med. Kunskapen finns fortfarande bevarad, man måste passa på att ta vara på den.
Flera projektägare
Efter att ha varit i kontakt med ett företag i Göteborg fick Peter information om ett projekt som drivs av Svenska kyrkan, hantverkslaboratoriet och Göteborgs universitet.
– Kyrkan behöver tjära för att kunna underhålla sina byggnader och det finns inte tillräckligt med produktion i Sverige så de måste importera stora mängder. Det finns en liten inhemsk tillverkning, det är bara några få som har produktion. Eftersom jag var villig att bygga en ugn, så kom jag med i projektet, vilket känns mycket roligt och inspirerande.
Ugn ersätter tjärdalar
Han fick en skiss på en ugn som skulle kunna koka tjära och som inte var alltför stor utrymmesmässigt.
– Jag och min brorson ritade om den lite och så fick vi hem råmaterialet och har satt samman pannan i samarbete med Rosendals smide. Ugnen är ett smidigt sätt att framställa tjäran på. Att ha tjärdalar som förr skulle ta för mycket tid och kräva en dygnet-runt bevakning då det pyr i marken under hela dygnet.
Restprodukter
Lingwall startade en småskalig produktion av tjära och har haft ett 15-tal bränningar under året. Produktionen ger tre produkter i slutändan.
– Tjäran är huvudprodukten, varenda liter som tas fram säljs vidare. Sedan blir det kol över, som jag krossar och packar som biokol, en miljövänlig gödsel som används i blomrabatter. Det blir också smideskol, som används i smedjor. Sedan låter jag ångan som blir vid tillverkningen gå in i en behållare som sedan kondenseras och kan återanvändas.
Kunskapskurs i Brunskog
Om två veckor står ett 20-tal personer från Sverige, Norge och Finland på Lingwalls gårdsplan i Brunskog och ska utbilda sig inom området.
– Det känns naturligtvis mycket roligt att vi kan vara här i Värmland och föra vidare ett hantverk och ge inspiration till nystart av en flera hundraårig produktion av en naturprodukt. Vi behöver flera som startar tillverkning av tjära, det är en relativt enkel process som det finns god ekonomi i. Det skulle till exempel passa ungdomar som vill komma i gång med något nytt eller som bisyssla på en gård och så vidare, säger Peter.
Det blir två utbildningsdagar.
– Vi gör stationer där deltagare kan växla mellan olika teman, som till exempel katning, (medveten skada på träd för att nå hög fetthalt i träet till bränningen), tillredning, tjärved. och så vidare. Den andra dagen är vi på Skutboudden och då ges information hur projektet växt fram och så får vi ta del av erfarenheter från tjärbränning på Gotland, säger Peter Lingwall.