Mangskogsprofilen, Hedersmannen, Föreningsmänniskan, Idrottsmannen samt Byggnadssnickaren, Erik Andersson har avlidit i en ålder av 89 år.
Erik, mera bekant som ”Mossing”, växte upp på gården Mossen i Övre Fjäll i Mangskog tillsammans med föräldrarna Nils och Anna och syskonen Arvid, Johan, Elsa och Inga.
Hemma på gården fick Erik redan i tidig ålder tillsammans med sina syskon hjälpa till med alla de sysslor som hörde till en bondgård på 1930-talet. Uppväxten på gården Mossen var trygg för Erik och han hade alltid något äldre syskon eller sina föräldrar att söka stöd hos.
Som sina bröder och många andra ynglingar i Fjäll fick han sin första arbetsinkomst på ”Israelssons såg” i Fjäll.
Erik började redan i unga år, liksom sina syskon, att ägna sig åt olika idrottsgrenar och kom på så vis, på ett naturligt sätt in i föreningslivet, vilket sedan kom att prägla hela hans liv.
Som engagerad föreningsmänniska hade Erik flera uppdrag både som ordförande, kassör
och andra styrelse- och ledaruppdrag. Under slutet av 1950-talet var han kassör i Mangskog Sportklubb och medverkade då bland annat vid tillkomsten av bygdens nya idrottsplats Mangvalla.
Han var både drivande och aktiv i Mangskogs skytteförening och Mangskogs Jaktskytte-klubb när deras skytteanläggningar flyttades till dess nuvarande läge vid Teliketorp i Övre Fjäll. 1973 var han en av initiativtagarna till en klubbmatch mot By Jaktskytteklubb, en sedan dess årligen återkommande tävling och som i år skall genomföras för femtionde gången, ett jubileum som Erik såg fram emot.
Sin medmänskliga ådra fick han utlopp för då han under en period var med i styrelsen för Röda Korset.
I flera av de föreningar han var engagerad i hade han det återkommande uppdraget att vara auktionist på deras paketauktioner eller julbasarer. Hans förmåga att locka auktionspubliken att lämna höga bud var välkänt och till stor glädje för föreningskassörerna.
Under några år på 1960-talet, kom Eriks anlag som skådespelare också väl till pass, när han tillsammans med andra likasinnade inom Mangskog Sportklubb, arrangerade nyårsrevyer.
Han var i ordets verkliga mening en mångsysslare vad det gäller olika sporter som han utövade och ofta med goda resultat.
Konditionskrävande sporter som skidåkning, terränglöpning och orientering, var några där han rönte stora framgångar. Han var också en framstående skytt med flera goda resultat i skolskjutning och fältskytte både med gevär och K-pist.
Hans intresse för skytte ledde till att han blev engagerad inom hemvärnet och efter genomförd militärtjänst blev han uttagen till det viktiga och riskabla uppdraget att ingå i FN:s fredsbevarande styrka, i det av inbördeskrig oroliga Kongo. Hans tjänstgöring i Kongo varade från hösten 1960 till våren 1961. Han ingick i ett kompani vars uppdrag var att skydda tågtransporter från anfall och sabotage. För sina fredsbevarande insatser i Kongo fick Erik mottaga en medalj av dåvarande ÖB Sverker Olofsson.
Tillsammans med sina bröder var Erik initiativtagare till ”Rävskinnsloppet” en skidtävling som under ett decennium årligen kom att arrangeras oftast med start och mål vid Mossen i Övre Fjäll. Namnet ”Rävskinnsloppet” kan härledas till de klappjakter på räv och dess skottpengar som var grundplåten till inköp av priser till skidtävlingen.
Som framgångsrik skidåkare tävlade han för Mangskog Sportklubb, från den dag han blev klubbmästare för pojkar och senare deltog med framgång bland annat i flera ”Bergsjölopp” tills att han år 1959 prövade på Vasaloppet.
Han var mycket engagerad och aktiv pådrivare kommunkampen Sport-60 arrangör av flera delarrangemang i Mangskog. När sedan skidklubben SK Skogarna bildades 1961 verkade han där som ledare och inspiratör inom klubbens ungdomsverksamhet.
När han, som orienterare för OK Mangen, fick karta och kompass i sina händer gillade han de tävlingar som krävde uthållighet och löpstyrka, som exempelvis Älgtrampens klassiska ”2-mila”.
Att Erik under flera decennier varit en framgångsrik mångsysslare inom flera sporter vittnar den imponerande prissamling som finns, bestående av förutom medaljer även ett antal vandringspokaler.
Erik personifierar uttrycket ”Att vara sin hembygd trogen”.
Han verkade hela sitt liv med fädernegården som utgångspunkt och tog på så vis väl vara på arvet från sina fäder och föregångare på gården ”Mossen i Övre Fjäll”. Som kunnig byggnadssnickare var han ofta anlitad och ställde självklart och generöst upp när någon granne behövde hans hjälp.
Han var en naturmänniska med känsla och kunskap om naturens och årstidernas växlingar.
Ett innehållsrikt långt liv har nått sitt mål och med Eriks bortgång blir Mangskogsbygden en personlighet fattigare.
Kvar finns bilden av en positiv och utåtriktad person som alltid såg möjligheter och med glimten i ögat tog han sig an eventuella problem.
Det har varit en ynnest att få tillhöra hans vänkrets.
Grannar och vänner genom Hans-Elof Bryntesson