Stulna cyklar, förrådsdörrar uppbrutna och ägodelar spridda. Dyrt och förbaskat krångligt. Irritationen är stor bland de som drabbas av stans vardagsbrottslingar.
– Vi gör polisens jobb, tycker de boende.
Vardagsbrotten, eller mängdbrotten som de också kallas, har hamnat i gängkriminalitetens skugga. Stölder, rattfyllor och ringa narkotikabrott står inte högt på den politiska dagordningen. Men brotten belastar rättsväsendet tungt. Och skapar stort lidande. AN har tittat närmare på vardagskriminaliteten i Arvika och Eda. Ett 20-tal personer står för merparten av brotten.
Bostadsrättsföreningen Snickaren i Arvika är en av de föreningar som drabbats av ovanligt många inbrott. Källarförråd har länsas på allt från dyra el-cyklar och golfklubbor till värdelösa julprydnader.
– Till och med en gammal hundfilt och en matta försvann, vad ska de med sånt till?
Parkerar på balkongen
– Jag har bott här sedan 1957 och aldrig varit med om något liknande, säger Gunilla Fors.
Förutom att det är irriterande att bli av med sina saker smyger sig också en olustkänsla in, flera av de boende berättar att de drar sig för att gå ner i källaren och besöka tvättstugan och sina förråd.
Paret Ylva och Stuart Mc Donald parkerar sina cyklar på balkongen och i sovrummet står lådor med personliga tillhörigheter, sånt som de tidigare förvarat i källaren.
– Vi vill inte riskera att bli av med något, säger de. Och att röra sig i källaren är obehagligt efter alla stölder.
Halvdöd pundare
De som gör inbrotten är som regel påverkade av droger.
– Det satt en halvdöd pundare med en mejsel bredvid sig vid vår ingång. Det är synd om dom, det är spillror av människor men det hjälper inte, det kan inte fortgå så här. Det är inte bara vår föreningen som drabbas, säger Sven-Bertil Olsén.
Medlemmarna i Snickaren har bra koll på vilka som bryter sig in. Dels går de rundor i området, dels har de övervakning med kameror. I början var tjuvarna maskerade, men inte längre, de bryr sig inte, de vet att inget händer, menar Lollo Forsberg.
– Kamerorna avskräcker inte men de har hjälpt oss att se hur tjuvarna går tillväga.
Varken vård eller straff
Föreningens ordförande visar bilder på några av de som begått inbrotten. Det är Arvikabor i 20-årsåldern som är lätta identifiera, han vet vad de heter.
– Jag har till och med filmat då den här tjejen snor en cykel och en av killarna tog vi på bar gärning.
Det är ju rätt tröstlöst, och det tror jag att polisen tycker också.
Polisen kom visserligen och grep honom den gången men han var snart ute igen och gjorde fler inbrott. Det blir varken vård eller straff för de kriminella missbrukarna. Hur är det möjligt, undrar medlemmarna i Snickaren.
– Det är ju rätt tröstlöst, och det tror jag att polisen tycker också, säger Sven-Bertil Olsén.
Gör polisens jobb
Det muttras bland medlemmarna på gården. De vet att polisens resurser är begränsade men det finns ändå ett utbrett missnöje med ordningsmaktens insatser.
– Det känns som om vi gör polisens jobb, det vi betalar skatt för, säger Gert Larsson.
Föreningen vill att poliserna visar sig oftare. Det är en generell önskan som inte bara gäller det egna kvarteret. De tror att det skulle göra skillnad för ordningen i stan.
– De borde ut och gå, komma närmare folk.
Bättre belysning och mer förebyggande insatser från kommunens sida behövs också, tycker föreningens medlemmar.
– Det finns en uppgivenhet i samhället inför den här sortens brott. Men vi är många som drabbas. Det behövs krafttag från olika håll, anser de.
20-tal smågangsters dominerar brottsstatistiken: ”Det jamsas för mycket”