Längdhoppsstjärnan Kaiza Karlén har fått nog.
I ett öppenhjärtigt inlägg på Instagram berättar hon om hur vikthetsen inom idrotten bröt ner henne både fysiskt och mentalt.
– Jag mådde väldigt dåligt, säger 24-åringen.
Det var under torsdagskvällen som Kaiza Karlén tog bladet från munnen och lyfte ämnet i ett långt inlägg på sin egna plattform.
Responsen blev enorm och för NWT lägger hon nu ut hela texten.
– Jag tycker att det är viktigt att prata om det här. Framför allt för barn och ungdomars skull. Jag vill inte att någon ska behöva uppleva det jag har gjort, säger Karlén.
Året var 2017 och hon beskriver det som ett mardrömsår.
Hon hade precis fyllt 18, vunnit såväl EM-brons (U18) som VM-silver (U20) och flyttat till Nederländerna för att påbörja sin professionella karriär på riktigt.
Men istället för glädje och framgång blev det raka motsatsen.
– Jag hade så stora visioner. Nu hade jag kommit till stjärncoachen för att bli en av de bästa i världen men verkligheten blev en helt annan. Det var jättetufft. Jag mådde väldigt dåligt, säger Karlén.
Gömde bröd i fickorna
Miljön hon hade hamnat i var nämligen direkt skadlig.
För i jakten på framgång blev nu fokuset på mat och vikt central. Hon berättar bland annat att varje hekto kontrollerades och om hur träningskollegorna gömde bröd i fickorna för att inte bli påkomna av coachen.
– Det var helt sjukt. Under tiden jag var där tänkte jag inte att det var något konstigt. Jag visste liksom inget annat. Jag var 18 år och gjorde allt jag blev tillsagd för jag trodde det var det som var rätt. Det blev en normalitet.
En normalitet som inte alls gjorde henne gott.
Det enda det resulterade i var skador och ätstörningar.
– Verklighetsbilden blev så himla skev. Jag tappade till exempel min mens i åtta månader och det enda jag fick höra då var att det var bra. Att det var ett bevis på att jag tränat tillräckligt hårt. Men nu vet jag ju att det bara var kroppens sätt att stänga ner på grund av svält.
Vissa av kommentarerna som hon fick har etsat sig fast som ärr – och hon tycker fortfarande det är jobbigt att kolla tillbaka på bilder därifrån.
– Ja, så är det. Även fast jag ser det som en lärdom i dag så är det sorgligt att se att det gick så långt. Att jag blev så himla smal..., när folk sa det till mig då tog jag det som en komplimang, men när man väl var mitt i det var det väldigt svårt att se på det med nyktra ögon.
Vad blev räddningen?
– Det var när jag kom hem för att vila upp mig. Tanken var att jag bara skulle vara hemma över sommaren och sedan åka tillbaka till inomhussäsongen, men av olika omständigheter blev det aldrig så och det kändes som en stor lättnad. Jag ville aldrig tillbaka. Jag kände bara att jag ville vara hemma bland familj och vänner.
Väl på fötterna igen tog karriären omtag i IF Göta under ledning av Anders Möller.
– Det var då jag hittade glädjen igen. Framför allt glädjen i mig själv. För själva anledningen till att jag flyttade till Nederländerna var ju att jag skulle bli bättre, men det enda jag gjorde var att tappa bort mig själv. Nu sket jag i de här normerna, åt precis vad jag ville och då kom också resultaten.
Vidare poängteras att hon varken vill hänga ut eller skuldbelägga någon med sin story.
Det enda hon vill är att väcka liv i en diskussion. Vikthetsen och kroppsidealen är ett stort problem inom idrotten, anser hon.
– Jag märker av det i hela friidrottsvärlden. Det är så sjukt mycket fokus på vikt och hur man ska se ut – och jag tycker att det är en farlig väg att gå. Sedan är det klart att det är en komplex fråga. Kroppen är trots allt vårt verktyg men jag tycker att vi behöver hitta en balans i det här.
För Kaiza Karlén blev det en kostsam resa fram till ett svar.
– Men nu går jag min egen väg, väljer bara saker som jag mår bra av och det funkar jättebra för mig. Jag känner mig bättre och starkare än någonsin.
– Det finns alltså inte bara ett sätt att vara elitidrottare på och med det hoppas jag kunna inspirera andra att prioritera hälsan först.