”Livet ska levas randigt, inte slätstruket” heter boken som sammanfattar ett helt konstnärsliv – en känslostark huller-om-bullrig berättelse om konstnären Marja i Myrom.
– Titeln säger allt, säger medförfattaren Andreas Slätt.
I helgen är det boksläpp på Sölje herrgård med böcker, konst, skinksmörgåsar och många minnen.
Marja i Myrom gick bort den 27 november i år och hann inte se memoarboken färdigtryckt, men varje detalj i den har hon varit med och utformat, från vilka tavlor som skulle visas i boken till vilka episoder ur livet som skulle fångas.
– Hon var väldigt noga med vad hon ville ha med. Hon hade många betraktelser från förr som hon tyckte format henne och dem fick vi med, säger Andreas Slätt.
Han och Marja arbetade tillsammans med boken i över två år och de kom varandra nära.
– Vissa människor träffar man rätt på. Med Marja gjorde jag det från första början. Det var en tydlig connection, säger Andreas.
”Boken är som Marja”
Redan när de började skissa upp vad boken skulle innehålla och hur den skulle läggas upp, stod det klart att det inte skulle bli någon vanlig bok.
– Titeln ”Livet ska levas randigt, inte slätstruket” säger egentligen allt. Boken är som Marja är. Det är ett recept där, ett citat där och en betraktelse där och en episod där, huller om buller, ett litet virrvarr. När jag gjort biografier tidigare har det ofta följt den kronologiska ordningen, men det sa jag och Marja att det skiter vi i. Här ska det vara bilder och episoder som kan stå enskilda och ändå driver vi boken framåt, säger han.
Konst och soppa
Djupa tankar om konsten blandas med reflektioner om livets irrfärder och recept på gössoppa. Boken om Marja i Myrom är som Marja själv: mångfacetterad.
Både det glada, roliga och det mörka får vara med, ibland till och med i samma passager.
”Det är bara att gilla läget och det gör jag. Jag gillar läget i alla lägen och även när jag fikat med Döden. Han verkar vara en ganska avslappnad fyr.”
Hon fick cancerdiagnosen den 14 januari 2020. Bröstcancer. I boken skriver hon att hon borde gått på mammografi, men resonerar inte i bittra termer, och det är inte en bok om cancer och död i första hand, utan en bok om livet.
Många behandlingar väntade, men bokprojektet och konsten höll hon igång, även när sjukdomen slog tillbaka.
– Hon ville berätta. När det kom tillbaka, kände jag att hon var ännu mer tydlig med vad hon ville. Hur boken skulle se ut, som att det skulle vara bilder på tavlor, säger Andreas Slätt.
Åkte Värmland runt
Just den önskan blev ett fint kapitel, men gav också två hela dagar med spännande färder till människor runtom i Värmland.
Andreas Slätt och Marjas särbo Dan Olsson åkte runt till människor som hade hennes verk hos sig.
– Jag och Dan åkte runt hela Värmland. Vi var på ställen där jag sa till Dan att tappar vi GPS:en häruppe så vet jag inte var vi är. Vi kom till så många hem och alla var så uppskattande om Marja. Alla släppte in oss och då märker man att Marja är så kärleksfull, hennes uttryck är så, hon bryr sig om människor.
I hemmen de klev in i fanns tavlor, trappmålningar och takmålningar, men också människor med många ljusa minnen av Marja.
– Hon såg alla på sitt sätt. När hon hade utställningar i huset i Fjöle ramlade det in människor och hon tog sig tid med alla, säger Andreas Slätt. Hon är en kvinna av folket. Det är så genomgående i allt det hon gör.
”Sätter kärnan i ordet”
Han har fångat upp hennes berättelser, men också betraktelser hon själv skrivit: lösa anteckningar eller Facebook-inlägg med reflektioner.
– Jag kan inte skriva sa hon till mig. Hon är dyslektiker, men så som hon skrivit till mig sätter hon kärnan i ordet på sitt sätt ändå. Hon var extremt duktig på att sätta orden rätt på vad hon ville, säger Andreas.
Det finns en tidigare bok, ”Marja naken”, som hennes tidigare make Thore skrev, men den handlar egentligen inte om Marja. Det gör den nya boken i högsta grad.
– Det är hennes historia rakt över. Det är inte så mycket med gubbarna, säger Andreas Slätt. Hon ville göra sin bok och det här är hennes bok.
”Nu har jag levt klart”
Nu är den färdig. Och den släpps utan Marja.
”Så. Nu har jag levt klart”.
– Den 7 november fick hon beskedet att det går inte att göra något, men hon hade på känn flera månader före, säger Dan Olsson.
Samma dag ringde hon Andreas och han och Dan satt med henne på sjukhuset och hon talade om hur allt skulle bli: med sagohuset i Södra Fjöle, med boken, med boksläppet.
Söndagen den 27 november dog Marja, i sitt sagohus, som ska få leva vidare som konstnärsgård via en stiftelse som är under bildande.
Boksläppet hålls i helgen hos vännen Gio Petré, som öppnar sin Sölje herrgård för ett evenemang med såväl boksignering som konstutställning, fika och dragspel därtill.
– Jag känner ett ansvar att gå i mål med allt, så att vi verkligen gör det som hon ville. Nu är vi här, med boksläpp med alla delar hon ville och vännen Gio som öppnar sitt hem, säger Andreas Slätt. Allt det som sker är hennes sista önskan. Hon skrev ner i detalj: julskinksmörgås med den senapen, julgröten, allt är specificerat.
– Allt är i hennes anda, säger Dan.
– Hon ville ha ett slags öppet hus här för att ha ett boksläpp, men också ett sista farväl, säger Andreas Slätt och tror på en helg fylld av samtal.
Och kanske blir det både mingel och minnen, konst och kaffe, sorg och skratt – och bubbel i glasen.
– Vi hade bara tänkt ha julmust, men vi måste nog ha champagne också, säger Gio och påminner om bokens slutord.
”Jag kanske borde druckit mer champagne, men det får ni göra på min minnesstund.”