För ett hundra år sedan, den 12 december 1922, föddes Bengt Hallgren i Arvika. Han beskriver själv i sin bok ”Arvika” utgiven 1966.
– Det var en fröjd att växa upp i ett borgarhem i Arvika. Våra fäder var flinka minuthandlare och våra mödrar var milda hemmaänglar.
Fadern Knut Hallgren var delägare i Moberg och Hallgrens järnhandel vid torget. Om detta berättar han synnerligen trivsamt, med humor och distans, i sin bok ”Fars järnhandel”.
Efter avslutad skolgång i Arvika studerade han vidare i Uppsala där han 1949 avlade Teologie Kandidatexamen och 1957 Filosofie Licentiat på en avhandling om Tegnér. Till Tegnér återkom han senare i boken ”Din galne, men redlige Tegnér.”
Han arbetade under många år som lärare och lektor i svenska och religionskunskap på Adolf Fredriks musikgymnasium i Stockholm. Hans bildning är inte att ta miste på och han har en alldeles egen stilkonst. Man kan kalla dem för prosaminiatyrer, där han blandar barndomsminnen med kulturhistoriska, litterära och konsthistoriska betraktelser, inte sällan kryddade med politiska giftigheter. Han använder också den numera inte så helt ovanliga metoden, att blanda autentiskt stoff med fiktion. Verklighet och fantasi varvas på ett spirituellt och mycket listigt och ofta lustigt sätt.
Det är inte tråkigt att läsa Hallgren, tvärtom det är roande. Ibland blir man omtumlad och påverkad. Titlarna på hans böcker säger mycket om hans finurlighet och hans frihet i skrivandet, som ”Heine i Paris”, ”Leva Luther” eller ”Omkring Alexander L Kielland”. Det är uppenbart att nämnda herrar var lite av idoler för Hallgren. Han beundrade Luther för hans oräddhet, kraftfulla språk och uppkäftighet, Heine för hans filosofiska djup och Kielland föra hans kreativa humor. Självklart var Esaias Tegner också en författare som han beundrade, han skrev ju om honom i sin licentiatavhandling. Han imponerades av Tegners bitande, ofta förtäckta ironi.
För oss Jössehäringar är han också en utomordentlig skildrare av Värmland och särskilt då Jösse härad. I hans bok Arvikakvartetten lyfter han fram Arvika som den absolut mest unika platsen på jorden ”Arvika, drömstaden i Norden. Mitt i världen. En plats befolkad av luftartister, konstnärer, naturhumorister och eldsjälar, försedd med en fullt jordisk härskara rasande granna kvinnfolk med smala vrister och kjempepupper, getingmidja och honungslockar.”
Hans debutbok Arvika utgiven 1966 inleds med orden, ”Arvika är den enda staden i Sverige som ligger vid en fjord. Andhämtningen blir lite lättare där.” Han ger oss underbara berättelser och anekdoter och den tidens profiler och stofiler i staden passerar revy, en efter en och de lämnar spår och leenden efter sig. I sin fars järnhandel hade han ett perfekt skyltfönster att skåda igenom och se vad som hände i staden. Det är så att det så kallade ”Jössehärskynnet”, om det nu finns något sådant, här kommer i sin prydno.
Någon har sagt om Hallgren, att han är en mästare i spiritualiteter. Han exalterar i lustifikationer med satiriska underskruvar, samtidigt som han förmedlar en stor portion lärdom. Och han är en med pennan kämpande humanist som bjuder aktivt motstånd mot allsköns dumhet och förflackning. Han befinner sig i den filosofiska världen tillsammans med Nietzsche eller ger oss historiska perspektiv i den märkliga boken ”Till Hitler på 90-årsdagen”. Som läsare får man hela tiden fundera på var man befinner sig, är det i verkligheten eller är det i en av Hallgrens spirituella skrönor. Har man läst Hallgren är man en lyckligare och mer road människa än vad man annars skulle vara, och har man inte läst honom, har man nånting att se fram emot.
Han var produktiv, hans bibliografi omfattar 24 titlar, utkomna mellan 1966 och 2002, dessutom har man medverkat i en rad antologier och han har själv varit redaktör för en, ”Röster i Värmland”, som kom ut 1994. I den lyfter han fram flera av landskapets författare, alla inte så kända. Han förekom också ofta i artiklar, kåserier och recensioner i dags- och kvällspressen.
I sina böcker påvisar han sin kärlek till sin barndoms stad. Tillsammans med den nästintill jämnårige Reidar Nordenberg må han räknas till de skriftställare som verkligen med liv och lust, allra mest och allra bäst beskrivit Arvika, både stadens infrastruktur och stadens själ.
Bengt Hallgren dog på Lidingö 2017, 94 år gammal.
En vers om Hallgren
Hallgrens penna hade en vass spets,
när han beskrev småstadens innersta krets,
gubbar och gummor i stadens kärna
som han lärde oss känna, mer än gärna.
Hans berättelsesfär
startade i faderns järnaffär,
han hade en lust att förtälja
och en drivkraft att försälja
en romantisk bild av en stad
vars själ och karaktär var lätt och glad.
Hans humor var exceptionell,
närmast akrobatisk spirituell
Men han dök också ner i filosofins djup
och kastade sig stundom ut över historiska stup,
och skrev ibland om personer
som inte alltid gav goda vibrationer.
Bildning hade han i högsta grad,
med flerfaldig akademisk grad,
och ett mycket levande intellekt
och en mycket välklädd språkdräkt.