Jonas från Arvika bakom musiken i julkalendern: ”Låter Hollywood och Sverige”

Årets julkalender börjar på klassiskt manér med "Det var en gång..." och handlar om kungligheter och trashankar, om det onda och det goda. Och om julen såklart. Musiken har en stor roll i berättandet av julsagan och för den svarar Jonas Wikstrand som bytt Arvika mot Texas.

Musiken i årets julkalender "Kronprinsen som försvann" är till stor del inspelad i ett källarrum i ett villaområde på en av bärvägarna i Arvika. I serien hörs bland annat folkmusik och pampiga stråkar – stilarna är många men multiinstrumentalisten Anders Wikstrand ser till att allt håller samman. Han är uppväxt i villan, där har han och hans syskon skapat musik sedan barnsben. Både mamma och pappa är ihärdiga folkmusiker, för Jonas Wikstrand började musikskapandet med en fiol i nävarna som snart byttes ut mot trummor och piano. Sedan dess har han lagt till allsköns instrument till sin arsenal. I ett angränsande rum står gitarrer, en mandolin och ett dragspel och en kontrabas bland diverse keyboards.

– Det här är året har varit extremt, börjar Jonas Wikstrand med kaffemuggen på väg mot läpparna.

Det luktar nybakta pepparkakor i huset och vid köksbordet bredvid Moraklockan berättar han om musikuppdragen.

– Utöver musiken till julkalendern har jag jobbat med musiken till två långfilmer i år.

De två filmerna kunde nog inte vara mer väsensskilda – den ena en amerikansk thriller – "Take The Night" – och den andra är barnfilmen "Håkan Bråkan" som bygger på Karlskogaduon Anders Jacobsson och Sören Olssons ungdomsböcker.

– Att jobba med musik till visuell media är ett mångfacetterat hantverk. Varje projekt kräver sin stil, det är väldigt utmanande. Jag stagnerar aldrig, konstaterar Jonas Wikstrand.

Började i Texas

I en intervju med NWT 2020 berättade Jonas Wikstrand om flytten till Texas där han bor med fru och fyraåriga dottern. Men föräldrahemmet i Arvika har en stark dragning för honom och när uppdraget om att skriva musiken till julkalendern blev aktuellt tog han tillfället i akt och spenderade några sommarveckor på hemmaplan.

– Jag började jobba med musiken hemma i Texas, men det mesta gjorde jag här hos mamma och pappa i Arvika mellan juli och september.

"Kronprinsen som försvann" är regisserad av Tord Danielsson som Jonas Wikstrand arbetat med tidigare.

– Tord fick kämpa för att få med mig projektet, det är ovanligt med specialskriven score-musik i SVT-produktioner. Men Tord stod på sig och sa "Jag regisserar inte om inte Jonas får göra musiken".

Varför var du så viktig för honom?

– Tord lägger vikt vid det musikaliska berättandet, det är inte alla kreatörer som gör det.

Jonas Wikstrand berättar hur musiken började ta form.

– Vi ville att det skulle låta Hollywood och samtidigt väldigt svenskt. Jag började med att skriva en rad teman och melodier som jag senare byggde vidare på.

Just melodierna har varit viktiga för honom. Han nämner filmmusiklegendarerna Georg Riedel och Björn Isfält som förebilder.

– Riedel skapade så fantastiska melodier. I modern filmmusik handlar det mest om atmosfär och stämning, mer än om melodier. Jag vill försöka ändra på det.

Inför kalendern lärde han sig att spela blockflöjt, just för att kunna skriva så tydliga melodier som möjligt.

– Jag började skriva musiken efter att jag hade suttit vid pianot med min dotter och spelat igenom en bok med sånger skrivna till Astrid Lindgren-produktioner. Det är enkla melodier, men så fantastiskt harmoniserat.

Han ser gärna att musiken inspirerar de som hängivet följer avsnitten fram till julafton.

– Det finns en tanke om att inspirera barn till att börja i Kulturskolan, att få dem att vilja spela ett instrument och lära sig mina låtar. Det var ju så det började för många i min generation. Man ville spela det man hört på tv. Jag känner att jag vill föra vidare det arvet, det känns som ett kall.

Musiken speglar miljöerna

Sagan om kronprinsen utspelar sig i en svunnen tid – "för länge sedan i ett rike, långt upp i norr" – med drag av svenskt 1700-tal. Scener i slottsmiljö varvas med folklivet i staden. I musiken speglas de olika miljöerna – det kungliga ackompanjeras av ståtliga stråkar, medan folkmusik ger ton till vardagslivet i den lilla staden.

– Jag hade tidigt en känsla för hur det skulle låta när handlingen var i slottet respektive fattigbyn, fortsätter Jonas Wikstrand.

Folkmusiken ligger honom nära.

– Det känns som om jag hittar hem när jag får jobba med den. Sedan går inte jag i några traditionella led, jag skapar min egen tagning av folkmusiken.

Utöver fiolen smyckar han sin folkmusik med nyckelharpa, mandolin och nämnda blockflöjt. Till en början hade han en "grandios plan" på att inkludera en mängd olika musiker, men i slutändan kom han att spela alla instrumenten själv.

– Mest på grund av tiden. Jag hade tolv veckor på mig att skapa fyra timmar musik. På folklåtarna är det bara riktiga instrument, men brasset i de mer klassiska styckena är programmerade. Men alla stråkar spelar jag själv på fiol. Det är svårt att få feeling utan ett riktigt instrument i händerna.

Av de fyra timmars musik som han har skapat till kalendern, har han gjort ett urval på drygt 40 minuter som nu ligger ute på strömningstjänsterna. "Kronprinsen som försvann” har mötts av en stark hyllningskör och Jonas Wikstrand har fått ta emot beröm från oväntat håll.

– Det är flera klassiska kompositörer som hört av sig med värmande ord. Väldigt roligt.

Svag för amerikansk radiorock

På juldagen har "Håkan Bråkan" biopremiär. Det var genom manusförfattaren Thobias Hoffmén som Jonas Wikstrand fick uppdraget att förse filmen med musik.

– Arbetet började i vintras och allt var färdigskrivet i våras. Men jag fick pausa för att göra klart julkalendern. Det är vanligt att projekten går om varandra, pågår samtidigt.

Om musiken till julkalendern lutar sig mot det svenska är musiken i "Håkan Bråkan" desto mer färgad av USA.

– Den är väldigt influerad av Pixars filmer. Orkestermusik möter storband typ. Lekfullt på ett komplicerat sätt. Här har jag anlitat andra musiker. Det krävdes ett riktigt spetsigt brass! Här finns också en hel del rocklåtar.

Vid sidan av filmmusiken är Jonas Wikstrand trummis i hårdrocksbandet Enforcer och han är svag för amerikansk radiorock.

– Det kommer man att märka om man går och tittar på "Håkan Bråkan", ler han lite underfundigt.

Den amerikanska thrillern "Take The Night" hade premiär i somras.

– Ett mångfacetterat år! Jag har haft 80-timmarsveckor nästan hela året. Gjort otroligt mycket musik - utöver filmerna och kalendern har jag även skrivit till reklamfilmer och liknande. Men mängden projekt har gett mig en kreativ nytändning.

Vad väntar härnäst?

– Jag har grejer på gång, men inga kontrakt är skriva ännu så det är inget jag kan berätta i dagsläget.