Röster om Marja i Myrom: ”Mamma älskade det udda och de utstötta”

Konstnären Marja Hallstensson, känd som Marja i Myrom, som avlidit efter en längre tids sjukdom, lämnar ett stort tomrum efter sig. Här är några röster från vänner och bekanta till Marja.

Dottern Anna Mariella, även hon konstnär, har svårt att finna orden så nära inpå.

– Mamma älskade det udda och de utstötta. Så minns jag mamma, skriver hon i ett sms.

– De små skrömten, lingontrollen, trollen och tomtarna som hon alltid målade. Hon älskade sitt hus med spöket Hilda. Hon älskade äventyr vid vattnet. Hennes sista önskan var taxvalpen Marja som blir kvar med hennes älskade Dan.

Målandet följde med Marja till slutet.

– Hon gjorde in i det sista målarrörelser i luften framför sig, skriver dottern.

– Jag känner inte att hon är borta.. Mamma du har själen din på trappan min.

”Mycket mer än tomtar och troll”

Staffan Ander, chefredaktör på NWT, har en lång historia med Marja.

– Hon gjorde en kalender åt oss för länge sedan, och min far tyckte att hennes efternamn var så svårt att han föreslog att hon skulle kalla sig för Marja i Myrom. Och så blev det.

Marja gjorde även omslaget till en av Staffans böcker och i samband med det gjorde de en turné ihop.

– Marja målade och jag sålde mina böcker och läste upp kåserier. Ett lite udda par kanske men vi kom bra överens.

Han fortsätter:

– Hon var en mycket varm och go människa och hon var mycket mer än tomtar och troll. Hon hade ett stort djup.

Marja har i många år målat omslaget till AN:s julbilaga, och i år när den lämnades över fick Staffan frågan av AN:s chefredaktör om koncernen var intresserad av att köpa in tavlan.

– Absolut, sa jag då utan tvekan, berättar Staffan. Det blir ett ständigt minne av Marja.

Han har själv flera av hennes målningar i sina privata samlingar.

”Ett oerhört sorgligt besked”

Medieprofilen Lasse Anrell lärde känna Marja genom hennes relation med Lasses kollega sportjournalisten Thorwald Olsson. Lasse minns att Marja och Thorwald hade en butik i Arvika ”för hundra år sedan” och att det var där han träffade henne första gången.

– Thorwald var min idol för han skrev så bra. Sen blev Marja min idol också, säger Lasse.

– Hon var så fruktansvärt varm och trevlig. Det var alltid så kul att pladdra med henne varje gång man stötte ihop. Och hon stod för något så speciellt i sitt konstnärskap, det var alltid så jordnära. Samtidigt var hon en stor estet, och hon fick mig att vilja bli likadan. Så hon lärde upp mig. Det är oerhört sorgligt besked att en stor personlighet från trakten har gått ur tiden.

Marja Myrom har illustrerat två böcker av Göran Bryntesson. En bok med visor och den första av två böcker, där han samlat historier av Elis i Taserud.

Den kom 2017 och inför att den skulle ges ut fick han rådet av sin bror att komplettera texten med bilder, en idé som han nappade på.

– Men vem kan göra det? Det finns bara en sa min bror – Marja i Myrom. Och när han sa det tänkte jag, självklart, och så kontaktade jag henne. Den andra boken om Elis har hennes dotter Anna Mariella illustrerat.

Samarbetet med Marja fick en fortsättning 2019 med visboken Betraktelseballader, där hon åter igen stod för bilderna.

– Hon har fångat stämningarna i mina visor sanslöst bra och hon gjorde historierna i Elisboken ännu roligare, säger Göran Bryntesson.

– Att samarbeta med Marja var enkelt, vi talades vid i telefon, sen körde vi på, träffades och stämde av.

Målade ofta live

Han har följt henne i många år och sett henne måla live på många arrangemang och imponerats av hennes förmåga att stå och måla mitt bland en massa människor.

– Det var fascinerande att se hur målningen växte fram.

– Marja hade en alldeles egen stil, färgrikt, uttrycksfullt, ofta rolig. Hon var en naturkraft, en väldigt levande konstnär. Hon var mycket omtyckt bland folk för sina målningar och hennes sätt att vara, öppen och naturlig.

Många har mött konstnären Marja i Myrom på det sättet, genom hennes livemålningar. Bryntesson påminner också om alla hennes väggmålningar runt om i Värmland. Den mest kända är kanske muralmålningen ”Sagoväggen” i Sunne.

"Vi har haft en sådan fin tid tillsammans med Marja! Hon har betytt så mycket för vår familj och vi har alltid haft nära till skratt och glädje! Hennes konst angår alla! Vi kommer sakna henne enormt" uppger familjen Petré på Sölje herrgård, där Marja tillbringade mycket tid och där hon också bodde en period i våras, under tiden som Johan Petré var med hjälpsändningar till Ukraina.

– Då tog hon även hand om hönsen och blev väldigt förtjust i hönan Agda som även träffade henne de sista dagarna och värmde henne i sängen. Marja ville det, då var hon glad och lugn, berättar Johan Petré.

Marja deltog också i flera arrangemang tillsammans med familjemedlemmar, då hon målade live i samband med konserter och diktläsning. Och hon har illustrerat boken om Söljebarnens djur "Emmas Äventyr" med text av Tatjana, Johan och Gio Petré.

Själsfränder

Johan Petré konstaterar att hans mor och Marja var två likasinnade personer.

– Vi var själsfränder. Vi hade samma syn på naturen och vi njöt av naturupplevelser, säger Gio Petré.

Hon berättar hur hon kunde åka i ilfart för att hämta Marja för att visa henne något hon just sett och som hon ville dela med sig av.

I mitten av december är det bokrelease för Marjas biografi och den kommer att äga rum på Sölje herrgård med öppet hus.

– Vi gör som Marja ville ha det, hon är delaktig, det är efter hennes önskemål, säger Johan Petré.

Samtidigt kommer man att ha en utställning med målningar av Marja och även av hennes barn. Originalbilderna till boken ”Jul på Mårbacka” som nyligen kom ut kommer också att visas.

– Lilla trolljänta, hon var modig, generös och godhjärtad, säger Gio Petré.

Galleriägaren Per-Inge Fridlund lärde känna Marja redan i unga år när hon var gift med konstnären Thore Andersson.

– Jag har följt henne under hela hennes konstnärsliv.

De umgicks mycket på den tiden, under senare år sågs de mer sporadiskt.

– Men jag var och hälsade på i stugan och hon har tittat in här på galleriet.

De två hade inte samma syn på konst, men de tyckte om att diskutera, och när de träffades blev det alltid mycket diskussioner kring ämnet.

– Det var roligt.

Starkt berörd

– Hon var väldigt spontan, en härlig och ärlig människa.

Per-Inge Fridlund menar att det var omöjligt att inte tycka om Marja.

Även om de hade skild syn på konst beundrade han hennes energi.

– Allt hon gjorde var ärligt. Det hon gjorde, gjorde hon jättebra.

Han säger att han blev starkt berörd av årets julillustration som hon gjorde till Arvika Nyheters julbilaga som publicerades nyligen.

– Det var en väldigt fin bild. Det upplysta huset och den lilla tomten. Det är en värme som utstrålar från huset. Bilden inrymmer så mycket i sin enkelhet.