Arvikaillustratör släpper nytt: ”Det är livsfarligt att skriva barnböcker”

Arvikaillustratören Ane Gustavsson släpper lagom till jul barnboken ”Tomtemor i trassel” tillsammans med författaren Erik Magntorn. Ane berättar om var hon får sin inspiration ifrån - och varför det kan vara farligt att skriva barnböcker.

Vid köksbordet i Perserud bjuder Ane på hembakta ”rosinboller” enligt norsk tradition men med svensk adventstouch - de innehåller saffran. Lusseboller, om man så vill.

Det är inte första gången Ane och Erik Magntorn släpper en bok ihop. De har bland annat gett ut Fantastiska fiskar (2012), Tomte i trubbel (2017) och Anna och det stora teaterspektaklet (2021).

– Jag och Erik träffades på Lennart Hellsings 90-årsfirande 2009. Erik frågade då om han fick skicka några texter och det fick han gärna. När han skickade idén till Tomte i trubbel nappade jag direkt - det gick ju inte att motstå att teckna en liten vilsen tomte.

Liksom Hellsing skriver Erik ofta på vers.

– Det tycker jag är fint, att barn får lära sig att leka med språket.

Det är skönt att arbeta med lite mindre böcker emellanåt, menar hon.

– Jag jobbar gärna med en stor och en liten bok samtidigt för att måla av mig lite prestationsångest på den mindre, säger norskan.

Det var efter bokmässan i Karlstad i fjol som Ane började fundera på om det inte var dags för en uppföljare på Tomte i trubbel.

Julefriden hotad

– Jag sa till Erik att ”tomtemor måste också få en bok” och snart började han skicka texter och dikter på sms.

Tomtemor har i boken hamnat i trassel då hon tappat bort mandeln till julgröten och måste finna den igen för att bevara friden på julaftonskvällen. Hon söker genom hela gården i sin jakt på mandeln. I boken finns också en liten hyllning till den gemensamma, numer framlidne arbetskamraten Lennart Hellsing.

– Tomtemor köper nöten i en mandelhandel, ett ord som Erik säger att han lånat av Hellsing. Därför fick mandelhandlaren likna Hellsing i boken.

Att skriva barnböcker är inte helt okontroversiellt.

– Jag är lite rädd för att bli anklagad för att ha målat en stereotypisk arabhandel. Det hände när jag illustrerade Christine Falkenlands bok ”Josefs resa”, att vissa recensenter kallade det för en romantiserad bild av det orientaliska. Det gäller att kliva försiktigt, vara medveten om genustänk och akta sig för att göra föräldrar upprörda. Det är ”livsfarligt” att göra barnböcker!

Ane har tidigare vädrat sin skepsis gällande den politiska korrekthet som präglar många moderna barnböcker.

– Jag tror att botemedlet är att läsa massa olika böcker. Att bara läsa politiskt korrekta böcker tänker jag är osunt. Så ut och låna!

Hur går processen till när du börjar måla?

– När jag överväger att ta ett uppdrag ser jag en film framför mig ganska fort efter att ha läst texten. Om jag får upp några nyckelscener som jag får lust att måla, då säger jag ja. Sedan vill jag gärna ha element som återkommer, eller en genomgående palett, en helhet.

Ane löptränar varje dag och inspireras av omgivningarna kring Perserud, där hon bor tillsammans med maken Johannes och två barn. Ofta stannar hon upp för att fota någonting som hon tar med sig in i målningarna.

Att hon hämtar inspiration från hemtrakterna till målandet är inte svårt att förstå när man står på den idylliska gårdsplanen invid Racken.

Tonsätter texten

– Jag tycker om när det är mycket omgivning och natur i målningarna. Gärna årstider och väder. Bakgrunden blir som en själslig kommentar till läsningen.

Det börjar med små skisser som sedan blir större. Då skickar hon dem vidare till författaren för att stämma av. Det blir överlag mycket kommunikation med författaren.

– Det är fint om text och bild är på skisstadiet samtidigt, säger Ane.

– Vissa författare har väldigt tydliga bildanvisningar men då blir det dött för mig. Jag kanske ser någonting helt annat framför mig. Oftast blir de glada och överraskade när jag lyfter saker ur texten som de själva inte tänkt på som viktigt att avbilda.

Det känns viktigt att få friheten att själv tolka texten med egna bildidéer, menar hon.

– Jag ska ju tonsätta texten och inte bara duplicera det författaren skrivit.

När hon inte målar jobbar hon som altfiollärare på Ingesund och frilansar ibland som altviolinist för Oslo-filharmonierna.

– Det är bra att ha lite fast punkter i tillvaron. Bestämmer man själv över all tid blir man inte effektiv. Det är också bra att komma bort från bilderna ibland, så man får längta efter dem och komma tillbaka med nya ögon.