Hoppa till huvudinnehållet

Edakille jobbar i Kanada för energijätten – sprungit maraton under tre timmar

Publicerad:
Reporter Oscar Walldén
Oscar Walldén
oscar.wallden@arvikanyheter.se
David Sjögren från Charlottenberg har en lång utbildning i ryggen och jobbar numera som försäljningschef i Kanada för storföretaget Hitachi Energy.
David Sjögren från Charlottenberg har en lång utbildning i ryggen och jobbar numera som försäljningschef i Kanada för storföretaget Hitachi Energy. Foto: Privat

Charlottenbergskillen David Sjögren har gjort resan från lovande längdskidåkare till att nu göra internationell succékarriär.

Han jobbar som säljledare i Kanada för storföretaget Hitachi Energy och reser konstant.

Dessutom har han sprungit flera maratonlopp under tre timmar.

– Jag tror väldigt mycket att tro på sig själv, se att saker är möjliga, säger David.

David Sjögren växte upp i Charlottenberg och höll på mycket med sport. Slalom, fotboll och löpning gällde – det sistnämnda tog honom till skol-VM i Tjeckien när han gick i nian på Gunnarsbyskolan.

Med där var exempelvis syskonduon Axel och Louise Danielsson Meiling från Arvika.

– Det var kul, då har man ändå sprungit runt med svenska landslagsdräkten och härjat, konstaterar David.

David under skol-VM i Tjeckien i nian, här med en kille från Algeriet. Där sprangs det fem kilometer på en gräsbana.
David under skol-VM i Tjeckien i nian, här med en kille från Algeriet. Där sprangs det fem kilometer på en gräsbana. Foto: Privat

Han var därmed en lovande löpare som tonåring, men det han satsade mest på var längdskidor.

David gick på Stjerneskolan i Torsby samtidigt som bland andra OS-mästarinnan Stina Nilsson och hennes nuvarande landslagskollega i skidskyttet, Jesper Nelin.

– Tanken var att bli bäst i världen på längdskidor, eller att åtminstone bli med i svenska landslaget. Jag hade stora förhoppningar. Som allra bäst var jag tvåa och trea på Svenska skidspelen för min åldersklass, när jag var 13-14 år, berättar David.

Junior-SM i Borås 2012, där David syns som tvåa på bilden.
Junior-SM i Borås 2012, där David syns som tvåa på bilden. Foto: Privat

Efter fyra år på skidgymnasiet stod han inför ett vägskäl: Att fortsätta satsa på sporten och offra mycket annat – eller satsa på utbildningen?

Marco, 30, från Eda om mötena med en av världens mäktigaste män

Han landade till slut vid det senare alternativet.

Gick på college

Men likt barndomsvännen Marco Rönning, som drog till USA för att läsa på college och spela fotboll, kikade David på om det fanns en möjlighet att kombinera på ett liknande sätt.

– Jag började kolla på att dra till USA för att få ett scholarship (stipendium, reds. anm.) och satsa på längdskidåkning. Jag kollade på lite universitet i norra USA och hade kontakt med lite coacher. Men det blev ingenting av den grejen, för jag fick inte de möjligheterna jag ville ha.

– Men det var nog det som ledde mig in mycket på att dra till USA. Så efter Torsby så stack jag till USA och gick på ett college i delstaten Missouri, berättar David.

Lindenwood University hette alltså skolan, vilket låg ganska nära staden St Louis. Där var han med i skolans löparlag.

Bild från en av tävlingarna David var med på under tiden vid Lindenwood University, där han var med i skolans löparlag.
Bild från en av tävlingarna David var med på under tiden vid Lindenwood University, där han var med i skolans löparlag. Foto: Privat

”Lass med studenter som härjade”

Pluggandet fortsatte och efter detta gav han sig iväg på ett äventyr som sticker ut lite extra – då han läste en hel termin på en stor båt.

– Jag träffade två tyska studenter under tiden i USA som berättade om nånting som heter ”Semester At Sea”, ett utbytesprogram där man är cirka 700 studenter på en båt.

14 olika länder hann besökas under en och samma termin. Det hela började i San Diego och ner mot Mexiko, för att sedan kryssa hela vägen över till Japan och Kina samt flera länder i sydliga Asien, längs Afrikas västkust. Sista stoppet var i engelska Southampton.

– Generellt var det sju dagar segling, så hade man lektioner de dagarna, och sen var det oftast sju dagar i ett nytt land – där man var helt ledig liksom.

Vilket otroligt äventyr?

– Ja, det var fan jävligt kul! Det var ju ett lass med studenter som härjade och man var 20-21 år.

David vid båten i Hongkong under sin termin till havs.
David vid båten i Hongkong under sin termin till havs. Foto: Privat

”Sa att det är en sed”

Från den tiden finns naturligtvis historier att berätta i överflöd. David minns några händelser extra starkt.

– När jag var i Kina, i Beijing och den förbjudna staden, lämnade jag kompisarna jag kom dit med för att jag mest ville ut till kinesiska muren och se på den. Då var jag ensam och träffade såklart en jättetrevlig kille som ville visa mig runt.

– När vi ska lämna så vill han ha mina kontaktuppgifter och sa att det är en sed i Kina att man tar en kopp te och lämnar över sitt telefonnummer. Vi går in på ett te-ställe precis bredvid, jag hade bråttom för jag skulle till kinesiska muren innan det blev mörkt.

Ville springa därifrån

Te kom in, kakor kom in – så också vin. När David sätter ner foten och ska dra därifrån kommer också notan, till hans stora förskräckelse.

Priset: hela 6000 kronor.

– Då säger de: ”Det här ska du betala”. Min första tanke då var att bara springa därifrån, men när jag tänkte efter var det nog inte så smart med tanke på att jag var ensam och visste inte riktigt vad det var för typer...

– Till slut delade vi ändå på notan, så det blev inte så farligt ändå, men man kände sig ju lite dum i det läget. Det var det dyraste teet jag druckit.

Blev av med kläderna

David berättar om ytterligare en minnesvärd händelse i Ghana, när han och ett gäng studiekamrater under en festkväll bestämde sig för att nakenbada i mörkret.

– Då badade vi i havet, det är kolsvart ute och vi är ändå kanske tio pers som gör det. Kommer tillbaka till stranden – då är alla mina och min bästa kompis kläder borta. Även telefon, plånbok och alla korten är borta.

En besvärlig situation på flera sätt.

– För det första att ta sig till där man bor helt naken... Men det jobbiga är ändå att telefonen och pengarna är borta, min kompis hade även blivit av passet. Det slutar ändå lyckligt, för passet fick vi tillbaka och jag fick faktiskt tillbaka plånboken fast utan pengar, korten spärrade jag.

– Då hade vi tre dagar kvar i Ghana. Jag hittade lite pengar på marken så vi kunde köpa lite vatten och bröd – det var typ det vi överlevde på i tre dagar, haha.

”Tydligen sed i amerikanska "navyn" att man rakar håret första gången man passerar ekvatorn från norr till söder, cirka hundra killar rakade håret, och fem tjejer”, berättar David om en av upplevelserna från terminen till havs.
”Tydligen sed i amerikanska "navyn" att man rakar håret första gången man passerar ekvatorn från norr till söder, cirka hundra killar rakade håret, och fem tjejer”, berättar David om en av upplevelserna från terminen till havs. Foto: Privat

Får resa mycket

Efter alla studier fick han hösten 2020 in foten som trainee på dåvarande Hitachi ABB Power Grids i Ludvika, vilket numera heter Hitachi Energi.

Företaget är alltså en del av den japanska jätten Hitachi, tillhörde ABB fram till 2020 och har i dag 40 000 anställda i 90 länder över sex kontinenter. Hitachi-koncernen har totalt 369 000 anställda.

Han har fått testa på lite olika positioner, exempelvis kring produktionsteknik och affärsutveckling.

Numera har han ansvaret för att knyta nya kontakter och hjälpa företaget nå ut till potentiella kunder i Kanada och delar av Afrika.

– Eftersom jag är säljare, area sales manager, så får man resa mycket och träffa på kunderna. Det var ju covid länge, så jag gjorde första affärsresan till Afrika i april 2022. Det var då gränserna öppnade lite mer och man kunde få åka, berättar David som nu tillfälligt bor och jobbar i Montreal som bas.

Låter som ett rätt ansvarstungt jobb?

– Ja, det är mycket ansvar. Men det är väl egentligen bara kul. Ibland känner man sig kanske lite uppjagad och stressad, men det är ju bara ett jobb ändå liksom – inte så att världen går under om man fuckar upp nånting.

Känns det lite som att du lever din karriärdröm ändå?

– När man ser det så, absolut. För jag vill gärna jobba utomlands och resa mycket – det är exakt vad jag gör. Sen är det kanske inte just det här jag vill göra för alltid, men det är dumt att klaga.

Vad nästa utmaning blir återstår att se, men när David kommer hem till Sverige igen tar han över marknadsansvaret för Indien, Bangladesh, Nepal och Sri Lanka.

David för en månad sedan när han var i USA över helgen. Bild från Mount Whiteface, med utsikt över Lake Placid där man ser snö och höstfärger.
David för en månad sedan när han var i USA över helgen. Bild från Mount Whiteface, med utsikt över Lake Placid där man ser snö och höstfärger. Foto: Privat

”Det var fan kaos!”

I samband med de första affärsresorna sprang David också sitt första maratonlopp.

– Det var en enormt kass uppladdning, för jag fick covid på nyår som satt i skitlänge. Jag hade inte tränat nånting och det var två veckor med att träffa kunder och resa runt överallt. Sista dagen sprang jag ett maraton då...

Dåligt gick det dock minsann inte. Maratondebuten landade på en imponerande tid – två timmar och knappt 57 minuter tog det för David från start till mål.

– Det var riktigt bra. Otränad, dåligt med sömn och dessutom åt jag massa indisk mat dagen innan tävlingen som inte hjälpte – det var fan kaos!

”Nu kan jag lägga ner”

I sitt andra maraton, i hemstaden Montreal, förbättrade David sin tid och sprang på 2.51.27. Detta gav honom en 16:e plats bland totalt 1900 löpare.

Allra bäst gick det dock i det allra senaste maratonloppet han sprang, i Toronto, där han placerade sig topp 100 av totalt 4 500 startande.

– Jag kom i mål på två timmar, 47 minuter och 56 sekunder. Mitt mål då var att springa på under fyra minuter per kilometer hela tiden, så då gjorde jag äntligen det. Nu känner jag att jag är klar med maratonloppen – nu kan jag lägga ner, haha.

Här springer David sitt senaste maraton i Montreal, där han slutade på 16:e plats av 1900 startande.
Här springer David sitt senaste maraton i Montreal, där han slutade på 16:e plats av 1900 startande. Foto: Privat

Hur är det att bo i Montreal?

– Montreal ligger i Quebec-provinsen och där pratar man mer franska än engelska, det är lite speciellt. När man kör bil är alla vägskyltar med stor text på franska och sen liten text under på engelska. Helst ska man kunna lite franska av artighet, men jag som utlänning slipper undan det – det är ingen som stör sig så mycket på det.

Vad har du för tips till andra som är nyfikna på liknande jobb utomlands?

– Att sätta sig ner och skriva ner och fundera ut vad man har lust att göra. Om man nu har lust att jobba utomlands, försök att skriva ner en plan för hur man ska ta sig dit. Man behöver kanske vara duktig på ett språk, eller hitta ett företag som har möjligheter i det landet och se vad man själv kan göra för att öka sina chanser att få det jobbet.

– Jag tror väldigt mycket att tro på sig själv, se att saker är möjliga. I dag finns det så jäkla mycket möjligheter och man kan komma i kontakt med så många personer. Om man bara tror att det går så finns det en väg – det handlar mycket om inställning.

  • Foto: Privat
  • Foto: Privat

Artikeltaggar

ABBArbeteBåtarGunnarsbyskolanHitachiHitachi EnergyJesper NelinKanadaKarriärLindenwood UniversityMaratonMontréalMotion och hälsaSkola och utbildningSportStina NilssonStjerneskolanStudenterUSA

Så här jobbar Arvika Nyheter med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.