Hilda Andersson från Klässbol var trots sin unga ålder ett medaljhopp i cykeltrial-VM – och som hon levererade.
Det blev ett sensationellt brons för den 16-åriga Arvika IS-talangen.
– Overkligt! Jag är i chock fortfarande, säger Hilda några timmar efter succén i Abu Dhabi.
Hon har redan tidigare varit med och utmanat den yppersta världseliten, med flera pallplatser i världscupen, och blev VM-åtta i fjolårets debut.
Syskonen redo för hett VM – med höga ambitioner: ”Jag är i väldigt bra form”Och när det gällde som allra mest i årets viktigaste tävling – då pallade hon för trycket och knep ett brons.
– Jag har nog aldrig presterat så bra på en tävling, roligt att det går att göra i en VM-final – det var nog inget jag trodde på innan direkt, konstaterar västvärmländskan.
Du prickade in toppformen vid rätt tillfälle?
– Ja verkligen!
Vad tänkte du när du insåg att medaljen var säkrad?
– Jag började gråta i massor och kramade alla i teamet, det var bara glädje. Helt sjukt – bästa känslan!
Hilda visade lovande takter redan i kvalet på torsdagen, där hon med god marginal tog sig till final som fjärde bästa efter 170 poäng de två första varven följt av 180 på sista.
– Det var ett bra kval, inget att klaga på. Jag tyckte det funkade jättebra allting och jag cyklade bra, tycker jag. Sen var det ju såklart en väldigt rolig överraskning att jag var i final också – en rolig bonus, haha!
Redan då var Hilda mer än nöjd med sin VM-insats.
– Innan finalen kände jag att jag har allt att vinna och inget att förlora liksom, för det var mitt andra VM och jag tog mig till min första final.
”Allting stämde”
Men det slutade ju som bekant inte där.
Väl i finalen svarade hon för en prestation som skulle komma att räcka hela vägen till medalj, då hon slutade tre bakom tyskan Nina Reichenbach och Vera Baron från Spanien.
Till de två skiljde 90 poäng, och Hilda var med sitt totalresultat på 200 tio poäng bättre än fyran och femman.
– Allting stämde liksom, jag kände att jag hade bra form redan på uppvärmningen. Det var ju kanske 36 grader, så det är klart att mycket blir lite annorlunda och man blir ju lite nojig innan hur allt ska funka. Hur jobbigt allt blir och så vidare.
– Nej, jag är svinnöjd. Jag hade inte kunnat vara nöjdare.
Hur var själva banan, vad fanns det för utmaningar?
– Den största utmaningen var att underlaget var sand, det är vi inte vana att cykla vid nån av oss. Det var lite annorlunda såklart, men annars var det väldigt bra banor överlag. De var roliga och passade mig bra, konstaterar Hilda.
– Livets bästa form på det också – då blir det bra.
Firas medaljen på något speciellt sätt?
– Har inte firat på något speciellt sätt än, jag har bara ätit riktigt god mat och massa glass. Vi alla har bara varit så himla glada och lever verkligen i en dröm just nu.
Ludvig nära final
För storebrorsan Ludvig, som tävlade i herrjuniorernas 20-tumsklass, blev det en fin sjundeplats – och han var sånär att ta sig till final, med endast tio poäng upp till sjätteplatsen i semifinalen.
– Ja, helt fantastiskt! Han var jättenöjd, säger Hilda.
VM inleddes med en lagtävling där det svenska laget, med både Hilda och Ludvig i uppställningen, tog en femteplats och var ytterst nära fjärdeplatsen. Detta trots att man inte hade fullt lag.
– Det var en bra insats från alla i laget tycker jag, vi tog mycket poäng med tanke på våra förutsättningar. Så det var roligt, bra uppvärmning också.
”Hur stort som helst”
Andy von Essen, ordförande i Arvika IS, om Hildas framgång:
– Det är ju hur stort som helst. Vi stöttar med det vi kan från föreningen varje dag och det ger ju lycka tillbaka när unga har roligt och ännu roligare när det ger VM-medaljer. Då känns det som att vi jobbar rätt i föreningen och vi ger möjlighet till alla att lyckas på den nivå de önskar, konstaterar von Essen nöjt.