Havrekex från Mårbacka, klengås från Västra Ämtervik och apelsinlikör från Älvsbacka.
Det är några av rätterna som Sara Bodin Olsson lyfter fram i sin bok Historisk värmländsk mat.
Efter flera år av idogt provlagande och provsmakande har boken nu landat. Den togs emot på smakligast möjliga vis: med ett boksläpp på Residenset där det dukades upp både ostpostejer och hafrekex.
– Från början var det en ren hobbygrej, jag har samlat recept länge, men skillnaden blev när jag fick finansiering via Leader och fick tid att verkligen stå i köket och nöta och lägga arbetstid på att testa och testa, berättar Sara Bodin Olsson, som till vardags arbetar som antikvarie vid länsstyrelsen och även driver ett café.
Skålpund och lod
Att laga mat efter antika recept är en utmaning på flera sätt, berättar hon, och då handlar det inte bara om krusidulliga handstilar.
– Det första är att räkna om allting. Det är gamla mått; i de äldre recepten är det skålpund och lod och sånt.
En annan sak är att även exakt rätt omräknade mått kan ge fel resultat: dagens mjöl beter sig inte som dåtidens.
– Ofta får man ändra mängderna. Om man bakar med vetemjöl får man ofta ta mer mjöl än det står i receptet. Jag vet inte riktigt vad det är, men det är något med egenskaperna som inte är samma nu som på 1800-talet, säger hon.
Många experiment
Ett gott mått av tålamod har alltså krävts och en stor följarskara har följt hennes vedermödor via Instagram.
– Några få gånger har det blivit bra på första försöket, men det har varit mycket experimenterande. En del grejer kunde man göra fem-sex ordning och så fick man äntligen ordning på det och så inser man att nej, det var inte så gott, säger hon.
Apelsiner från Älvsbacka
I boken finns recept från många olika platser i Värmland och läsaren får inblick i både vardag och fest i olika sorters hushåll: från sätrar till herrgårdar, från nävgröt till söndagskaka.
– Jag har försökt att ta både de kända klassikerna och okända grejer och en del är rustikt och en del är lite tjusigt, säger hon.
Allra tjusigast är kanske Betty von Geymüllers apelsinlikör – ett recept från 1830-talet.
– Det är en sådan sak som man funderar på, hur gick det här till, säger Sara Bodin Olsson och funderar i boken på om Betty kanske odlade apelsiner i ett orangeri hemma på herrgården i Östanås, Älvsbacka.
Tant Maja inspirerade
Recepten och berättelserna i boken kommer från många olika källor.
– Jag har letat i arkiv både i Värmland och i andra delar av landet, Stockholm och Uppsala och Visby och så där, där det ligger värmländskt material. Sen är det ganska mycket av materialet som är privatägt också. Det är även människor som hört av sig och tipsat om vad de har.
En på flera sätt viktig källa är också receptboken hon själv fick för tio-femton år sedan, nedtecknad av Maria Maja Jansson (1869-1953):
– Hon som egentligen drog igång alltihopa är min mormors styvmormor, tant Maja. Hon började skriva sin bok 1895, på hösten, och skrev ner sina recept fram till början av 1900-talet.
Svår definitionsfråga
Sara Bodin Olsson har jobbat i minst tre år med bokprojektet, men trots det eller just därför har hon svårt att peka ut exakt vad historisk värmländsk mat egentligen är.
– Rätterna som förekommer i den här boken har funnits utanför Värmland också, så det är ju inte unikt för Värmland på det sättet, men det kan vara sånt som är vanligare i Värmland.
Utgångspunkten för att kvala in som värmländskt i hennes bok är att receptet antingen är nedtecknat i Värmland eller tryckt i Värmland.
Vad är den mest värmländska maten?
– Det är jättesvårt att säga. Det finns rätter som har stark värmländsk identitet, som nävgröt och resk, men sen är det klart att det som varit absolut vanligast att folk ätit är ju vanlig gröt och välling, vardagsmat, säger hon.
Likaså är det svårt att välja bara en favoriträtt.
– Det går inte att välja! Det finns så mycket roligt. Jag har många!
Till sist: hur har det här projektet förändrat dina lunchlådor?
– Jag kan säga att när jag var helt färdig med boken, då lagade jag inte så mycket värmländskt på ett tag, utan då hade jag en indisk period. Nu har jag köpt en afrikansk bok. Det är det som är så roligt med matkultur. Man behöver inte välja. De flesta äter ju två gånger om dan, så man kan äta det här till lunch och något annat till kvällsmat.