Hoppa till huvudinnehållet

Lina Olsson, 29, är HR-chef i Eda: ”Vill vara där i mitten och rota”

Publicerad:
Reporter Sonya Cunningham Oldenvik
Sonya Cunningham Oldenvik
sonya.cunningham.oldenvik@arvikanyheter.se
Lina Olsson är HR-chef i Eda kommun.
Lina Olsson är HR-chef i Eda kommun. Foto: Sonya Cunningham Oldenvik

Lina Olsson från Öna mellan Sulvik och Åmotfors är HR-chef i Eda kommun. Hon berättar om sin ständiga position som mittfältare, om vägarna som snabbare än hon kunnat ana ledde till drömjobbet och hur hon - trots allt - blev kommuntant.

Hur gör man karriär som ung i Västvärmland? I en ny artikelserie möter AN unga människor som är i början eller mitt i sitt yrkesliv – och som redan tagit kliv i sin karriär. I dag får du möta Lina Olsson, 29, som sedan förra året är HR-chef i Eda kommun.

Det regnar lätt i höstrusket utanför Edas kommunhus. Lina Olsson tittar ut genom fönstret.

– Jag hoppas att det regnar av sig till imorrn, för då ska jag ut på jakt.

Lina är 29 år ”i 19 dagar till” när vi träffas. Född och uppvuxen på Öna, en halvö mellan Åmotfors och Sulvik, med mamma, pappa, syster och en katt.

– När man bor på Öna är man i ett litet mellanting, det är fortfarande Arvika kommun så jag har alltid gått i skolan där och har fått skolkompisar därifrån, men sedan är det ju mycket närmare till Eda så fritidsaktiviteter och sånt har alltid varit här.

Det var hennes erfarenhet och ”ren stöms” eller tillfällighet, att hon hamnade på Eda kommun, säger Lina själv om jobbet.
Det var hennes erfarenhet och ”ren stöms” eller tillfällighet, att hon hamnade på Eda kommun, säger Lina själv om jobbet. Foto: Sonya Cunningham Oldenvik

”Känner mig som en Edaing”

Då har det framförallt varit fotboll i olika lag i Eda och längdskidor i Åmotfors.

– Så jag känner mig som en Edaing trots att jag aldrig riktigt varit det.

Hon studerade till personalvetare i Karlstad eftersom hon var nyfiken på människor och jobbade under tiden halvtid som administratör inom LSS i Eda.

– Studierna var på ett sådant vis att det var ganska fritt och jag behövde inte vara i Karlstad varje dag.

Efter examen vid årsskiftet 2017-2018 blev det heltid och efter ett år sökte hon och fick jobbet som chef över hemtjänsten i Åmotfors.

Tanken på att ha en ledande position hade funnits med sedan länge, och konkretiserades när hon gjorde en utbytestermin i USA.

Utbyte i USA

– Jag valde en plats där jag inte trodde att det skulle finnas andra svenska studenter för att utmana mig själv socialt. Och så blev det en pytteliten stad i Kansas som heter Lindsborg. De är en svenskstad och oerhört stolta över sin bakgrund så på Storgatan har de en dalahäst vid varje hörn och när man kör in i stan står det ”Välkommen till Lindsborg” på svenska på skylten.

Även på USA:s nationaldag den fjärde juli har Dalahästen en given plats i Lindsborg, Kansas.
Även på USA:s nationaldag den fjärde juli har Dalahästen en given plats i Lindsborg, Kansas. Foto: Visit Lindsborg

Hon pluggade ledarskap och företagande och en dag fick de i uppgift att skriva ett brev till sig själva som pensionärer.

– Så himla amerikanskt men ja ja, tänkte jag. Vi skulle skriva om hur vårt liv blivit och om karriären vet jag att jag skrev att jag fick min första chefstjänst innan trettio. Då var jag 25 och det kändes lite kaxigt och väldigt långt borta men jag tänkte att jag sätter lite höga mål här nu. Och sen fick jag ju chefsjobbet i Åmot knappt ett år senare. Och så fick jag det här jobbet när jag var 27.

Lindsborg i USA och Munkfors är vänorter.
Lindsborg i USA och Munkfors är vänorter. Foto: Visit Lindsborg

Hon berättar att hon är lite obekväm med att intervjuas.

– Jag har inget behov att synas i tidningen men jag tycker det är intressant med unga personer och ledarskap, kanske framförallt kvinnor. Jag tycker till exempel att det är så jäkla häftigt med Sofia Skönnbrink (Koppombo nyligen invald S-ledamot i riksdagen reds. anm.) att hon vågar gå sin egen väg. Just att visa att man kan. Jag har ingen dröm om att vara en förebild men tanken på att vara med och bidra till att unga människor ser att ”det går” och världen är större än du tror gör att jag kan tänka mig att ställa upp.

Det finns möjlighet att jobba på distans men Lina tycker bäst om att vara på plats och i nära samarbete med sina kolleger.
Det finns möjlighet att jobba på distans men Lina tycker bäst om att vara på plats och i nära samarbete med sina kolleger. Foto: Sonya Cunningham Oldenvik

Vad tilltalade dig med jobbet som HR-chef?

– Det är ju de här frågorna jag vill jobba med. Sedan har jag alltid varit intresserad av ledarposition. Jag trivs egentligen inte med titeln chef, men position gör ju att man får påverkansmöjlighet. Sedan gillar jag att bli utmanad och att ha ett ganska stort ansvar.

Att hon fick jobbet tror hon beror på sin ledarerfarenhet och ”stöms”, eller tillfälligheter.

Är tacksam för möjligheten

– Jag hade ju aldrig gjort en minut på en personalavdelning innan jag fick det här jobbet. Men det hade väl med att göra att jag har den formella bakgrunden och ledarerfarenhet. Jag trodde att de skulle tänka ”vad gulligt att hon söker”.

För Lina är det drömjobbet.

– På ett sätt känns det ju.. märkligt. För drömjobbet ska ju liksom vara där borta någonstans, säger hon och gör en viftande gest med handen.

– Och nu är det här. Och det kan jag tycka är coolt med en liten kommun som Eda att jag tror inte att jag hade fått den här möjligheten hos en större arbetsgivare. Så jag är otroligt tacksam att de valt att satsa på ett osäkert kort som jag ju ändå har varit, både som chef för hemtjänsten och även i den här rollen.

Idag bor Lina utanför Edane med sambon och hunden Zeke.

Vad skänker mest mening i det här jobbet?

– När jag var liten sa jag att jag absolut inte skulle bli kommuntant som mamma. Och nu sitter ju mamma här nere och jag en våning upp. Jag hade en bild av den grå kommunvärlden som har ändrats mycket. Det mest givande med mina jobb inom kommunen är att man bidrar till samhället. Stort som smått. Inte på samma sätt som en undersköterska i hemtjänsten eller en vaktmästare som är mer ”hands on”. Men för mig ger det mening att veta att den organisation som jag är en del av gör någonting större i samhället.

Det blir mycket kommunikation under en vanlig arbetsdag som HR-chef.
Det blir mycket kommunikation under en vanlig arbetsdag som HR-chef. Foto: Sonya Cunningham Oldenvik

Hur kan en vanlig dag se ut?

– Oj. Det går knappt att säga. Jag åker hit. Jag har möjlighet att jobba på distans men jag trivs bäst med att jobba på plats. Och i och med att vi är en stödfunktion är det ett väldigt socialt jobb. Det är viktigt att vi har tätt samarbete på vår avdelning internt men även väldigt mycket kontakt ut mot våra verksamheter, chefer och medarbetare som hör av sig och fackliga kontakter. Det är blandad kompott. Det kan vara alltifrån lönefrågor till riktigt tuffa personalärenden.

Hon tillägger:

– Jag skulle säga att jag pratar väldigt mycket på en dag.

Jakt som återhämtning

Och på fritiden pysslar du med jakt?

– För några år sen bestämde jag och min bästa vän att vi skulle gå en kurs ihop. Det vi hittade var antingen jägarexamen, drejning eller nåt musikinstrument. Och så blev det jägarexamen. Teoridelen var jätteintressant och när det blev dags för uppskjutning tänkte jag att det ju vore dumt att inte göra klart det jag påbörjat.

Nu hägrar första passet.

– Min bästa bild från i fjol, då sitter jag på ett pass i Skillingmark, det är mitt på dagen och strålande sol. Det är torrt och fint i backen så jag sitter på marken och har sjunkit ner mot en trädstam och sitter med varm choklad med solsken i ansiktet. Så det ser jag fram emot och hoppas på bra väder, älgjakt för mig är återhämtning.

Fotbollen däremot har hon lagt på hyllan, även om den eviga mittpositionen tycks kvarstå.

– Jag har alltid varit i mitten, aldrig ute på kanterna. Jag ställde upp på kanten under en match en gång och efteråt sa tränaren att ”du erbjuder dig aldrig mer, du håller dig i mitten!” och det säger nog någonting om mig som person. Jag vill vara där i mitten och rota. Man måste vara lite av en generalist, vara med i anfall såväl som försvar, hjälpa till lite i kanterna och det är lite så jag är i yrket också. Inte jätteduktig på någonting. Men inte jättedålig heller - förutom på kanten då.

Pierre, 33, om drömjobbet: ”Inte varit uttråkad en enda dag”

Artikeltaggar

Arvika kommunEdaEda kommunEda kommunEdaneHemtjänstHusdjurKansasKarlstadKarriärLina OlssonLindsborgMunkforsNyheterSkillingmarkSofia SkönnbrinkSulvikUnga i karriärenÅmotforsÖna

Så här jobbar Arvika Nyheter med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.