Förtvivlade lokalbor protesterar mot avverkning: ”Är en del av vår verksamhet”

62 hektar skog ska avverkas i Rinnefors i Brunskog. Boende har förslagit alternativa metoder för att undvika kalhyggen men anser inte att de blivit hörda av skogsägaren Stora Enso. Lokalborna menar att deras möjligheter till försörjning och välmående försämras och att företaget går emot sin egen hållbarhetspolicy.

– Vi har bott här i fyrtio år och det har varit många skogar runtomkring som blivit kalhyggen. Nu vill de fortsätta den utvecklingen, säger Nina Riordan på Övre Torpet i Rinnefors.

Det hela började i november förra året då Nina såg snitslar i skogen i närheten. Hon kontaktade Stora Enso för att få reda på vad som planerades. Ett samrådsmöte hölls i februari då företaget välkomnade synpunkter och önskemål för en planerad avverkning på elva hektar.

– Men vi fick aldrig något gensvar utan de bara fortsätter säga ”kom gärna med synpunkter”. De svarar inte på våra frågor och tar inte in våra synpunkter. I sin hållbarhetspolicy pratar de om att de ”respekterar lokalsamhället” och att de ska ”gynna lokala entreprenörer så de kan frodas”. Men den verkar inte gälla oss.

”Blir sammanhängande kalhygge”

Under våren upptäcktes fler snitslar och när de återigen kontaktade Stora Enso framkom planer på att sammanlagt drygt 60 hektar ska avverkas runt Rinnefors under de kommande fem åren. Nina visar en karta full med neonblå markeringar runt de planerade avverkningarna.

– Marken de äger runtomkring är redan hyggen så nu kommer det i princip bli ett två kilometer stort sammanhängande hyggeslandskap, säger hon.

Mest drabbad blir Victor Pettersson, som flyttade till Rinnefors i mars, innan planerna på avverkning offentliggjordes. Vid hans hus Nedre Torpet gör han en nästan 360 graders båge med armen för att visa vad som kommer avverkas.

– Vi har till och med sjunkit till att bara begära att de ska spara en ridå runt husen på femton-tjugo meter men det vill de inte heller göra, säger han.

I samrådsprocessen har Victor föreslagit alternativ till kalhyggen, till exempel plockhuggning som Lübeckmodellen, naturturism och att bekämpa barkborre med sök-och-plock-metoden i kombination med fångstvirke. Men känslan är att de talar för döva öron.

– Vi är öppna för precis allt, säger Victor. Jag har också erbjudit mig att köpa skogen kring huset men inte heller det är av intresse. På de tre hektaren hade jag kunnat plockhugga, låta lövträd komma upp naturligt och bygga hus av granbarkborreangripet trä. Vi kunde långsamt ställa om från monokultur till blandskog.

Försörjningsmöjligheter påverkas

Victor, som arbetar med skog och snickeri, planerar bland annat att bygga små hus för uthyrning till turister.

– Det lär ju bli svårare. Att komma och bo på en stubbåker istället för i en skog är nog inte en lika attraktiv naturupplevelse. Jag får väl bygga träd och ställa upp runt huset eller nåt, säger Victor och skrattar bittert.

Nere vid badplatsen på Övre Torpet sitter Victor och Nina och ser ut över skogen på andra sidan som snart är borta.

– Det går inte en dag utan att kanotister paddlar här under sommaren, säger Nina. Många har ett stort naturintresse och det blir fler och fler. Det skulle också kunna vara en källa till verksamhet här. Men vem vill paddla kanot runt stora kalhyggen?

Nina och maken Tim bedriver sedan många år kursverksamhet i Rinnefors, som ofta tar avstamp i närheten till skog och natur. Däribland friskvårdskurser i stresshantering och mindfulness. De har även stora grönsaksodlingar och internationella volontärer från vår till höst.

Sociala värden

– Skogen är en del av vår verksamhet, och vi vet ju vid det här laget att skog och natur har en återhämtande effekt på oss människor.

Och det är just de sociala värdena Nina tryckt på i sina synpunkter till Stora Enso.

– Vi vill skapa ett hållbar liten oas här där unga människor kan etablera sig och skapa en levande landsbygd, hur kan de inte vilja stödja det?

Får man inte räkna med att det kan bli kalhyggen om man köper hus omgärdat av skog som ägs av stora skogsbolag?

Victor:

– Jo men jag tycker det är viktigt att påpeka att vi är inte orimliga och säger ”låt all skog stå för vi älskar skog”. Vi är för att de brukar skogen, varsågod att bruka hela området men gör det på ett annat sätt.

Nina nickar.

– Ja, och när de, som är ett multinationellt företag, har en så fin miljöpolicy undrar man varför de säger de alla de här fina sakerna om det inte finns någon substans i orden? De verkar iallafall inte gälla för oss. Vi står 100 procent bakom deras policy, men vi vill ju se att den är mer än ord.

”Ren greenwashing”

Victor tillägger:

– Hade det istället stått på deras hemsida att vi är ett stort vinstdrivande företag och dessvärre kommer det gå ut över de som bor i närområdena hade det varit helt okej. Det är iallafall sanningen. Man kommer protestera lika mycket för det. Men vi använder bara deras egna ord för att ifrågasätta deras planer och får inga svar. Det är ren greenwashing. Det är grundproblemet egentligen.

Stora Enso menar ju att de tar viss hänsyn till exempel genom att spara löv och tall, föryngring med löv och göra om en av skogarna till naturvård med skötsel?

– Att de sparar lite tall är lätt att säga när det knappt finns någon tall, som runt mitt hus till exempel. Att de ens kan säga att det är av hänsyn till oss är struntprat, säger Victor.

Han fortsätter:

– Vad vi än säger kan de bara säga ordet ”granbarkborre” så är det som att allt är tillåtet. Vi vet att det finns andra sätt att bearbeta granbarkborren än att kalhugga. Skogsstyrelsen rekommenderar till exempel en mängd alternativ, som sök och plock i kombination med fångstvirke. Det hade ju varit ett sätt för dem att ta social hänsyn till oss också. Men det tar tid och kostar pengar.

Finns det något mer ni kan göra i det här skedet?

– Nej, att prata med media är väl egentligen det sista hoppet vi har, säger Nina.

Inom två veckor kommer de första skogsmaskinerna till Rinnefors.

Läs Stora Ensos svar på kritiken: