Sten från Arvika förliste med vikingaskepp: ”Få brydde sig på riktigt”

Sten Schröder var född och uppvuxen i Arvika och blev en av förgrundsfigurerna inom Frisksportförbundet.

1950 var han kapten på vikingaskeppet Ormen Frisk, som förliste i Nordsjön.

Journalisten och författaren Jack Werner har skrivit en bok om den bortglömda sjöolyckan.

Det var sommaren 1950 som det hemmasnickrade vikingaskeppet Ormen Friske skulle segla från Sverige till Rotterdam. Men skeppet gick under i en storm på Nordsjön under midsommarhelgen. De 15 männen, alla svenskar, som var ombord dog.

Journalisten och författaren Jack Werner har skrivit boken ”Ormen Friske”, som kom ut i våras.

– Boken är mitt försök att efter bästa förmåga reda ut vad som hände 1950 när Ormen Friske sjönk i Nordsjön. Jag jobbade med den i två och ett halvt, tre år. Den bygger på intensiva arkivstudier och kontakter med anhöriga, säger han.

– Jag har försökt att ge någon sorts upprättelse till de som var ombord. Så bortglömda som de är förtjänar de inte att bli. Upprättelsen kan vara att komma ihåg människor.

Vad var Ormen Friske för ett projekt?

– Det är tudelat. För en ombord så var det en karriärräddningsinsats. För de andra 14 var det ett roligt äventyr.

Ville rädda karriären

Sten Schröder föddes i Arvika 1912 och hade varit en uppåtstigande stjärna inom frisksportrörelsen, berättar Jack Werner. Frisksporten är en livstilsideologi som går ut på att äta vegetariskt, röra på sig och vara i kontakt med det fria i naturen.

Sten Schröder hade lämnat sitt vanliga liv bakom sig. Han hade varit ingenjör och haft ett ordnat medelklassliv i ett fint område i Stockholm.

– Han hade kunnat stanna kvar i det där och ha en ganska bekväm tillvaro. Men han valde att leva ganska mer obekvämt och mer med livet som insats bland frisksportarna på deras högkvarter i Trosa.

Han älskade frisksporten.

– Det var en på plats där saker och ting betydde någonting, där det var på allvar.

Och det hade gått bra för Sten Schröder i början av 1940-talet,.

– Men i 40-talets slut gick det inte så bra längre. Med anledning av att han inte verkade vara så bra på att hantera pengar och ekonomi och avsluta de projekt som han hade påbörjat, säger Jack Werner.

Och fortsätter:

– Hans position och därmed också hans tillvaro var i fara eftersom han hade satt så mycket på spel för frisksportens skull. Därför behövde han någonting nytt att göra, någonting stort, en gest som kunde visa hans värde för frisksporten.

Blev lovade ett äventyr

Sedan ungdomen hade Sten Schröder haft en dröm om att bygga en rekonstruktion av ett vikingaskepp. Ormen Friske byggdes för att vara med på en stor gymnastikfestival i Stockholm 1949, men festivalen blev ett fiasko.

– Då befann sig Sten Schröder i situationen att vikingaskeppet var byggt, men det hade inte gjort den fantastiska effekt på karriären som han hade hoppats.

Året därpå fick han frågan från Rotterdam om han ville åka dit med vikingaskeppet för att vara med på en hamninvigning. Han tackade ja, eftersom det lät som en bra storlek på projektet.

– Att åka utomlands, ta sig genom hela Östersjön och ut i Europa skulle bli en stor gest om det lyckades.

Besättningen bestod av unga frisksportare, snittåldern var ungefär 25. Någon, eller några, av dem hade gått med i Frisksportförbundet bara för att få vara med på resan.

– Men de allra flesta var frisksportare som hade blivit lovade ett roligt äventyr och möjligheten att se Europa.

Tvingades söka nödhamn

Men vikingaskeppet kom aldrig fram till sin slutdestination.

– Det vi vet är att det kom en ovanligt intensiv sommarstorm som gjorde att Ormen Friske tvingades söka nödhamn i Nordsjön.

Den enda plats där man kunde söka nödhamn var den lilla ön Helgoland mellan Danmark och Tyskland. Ön hade evakuerats på alla som bodde där och användes som övningsområde för brittiska och amerikanska bombflyg.

Den dagen då Ormen Friske sökte nödhamn på Helgoland var det en luftbombsövning.

– Det finns inga indicier att Ormen Friske träffades av en bomb, men det är ganska uppenbart att det fick henne att gira och röra sig bort från Helgoland. Bästa gissningen sen är att hon kastades på ett undervattensrev och pulvriserades.

Sten Schröder och de 14 andra i besättningen dog.

Få i samtiden brydde sig

Jack Werner tror att han har kommit lite längre i svaret på frågan om vad som egentligen hände.

– De här killarna ombord blev styvmoderligt behandlade av sin samtid. Det var så få som brydde sig på riktigt, och det gjordes slappa försök från UD och staten att ta reda på exakt vad som hände.

– De anhöriga var utelämnade åt sina egna efterforskningar och det blev också en anledning för mig att på riktigt förstå det.

Boken har fått fina recensioner.

– De anhöriga som har läst den har haft stor behållning av den, vilket kanske är det viktigaste. Några av dem har för första gången fått en klar bild över vad som hände med deras släktingar.

Han avslutar:

– De här relativt små händelserna som är så lätta att glömma bort innefattar ofta många människoöden. I värsta fall förstörda liv, krossade familjer och trauman som lever kvar än i dag.