När Tilde Johansson och Erica Jarder och de andra gjorde upp i längdhoppsgropen i Karlstad Grand Prix under helgen så nöjde sig en av Sveriges främsta längdhopperskor med att sitta på läktaren.
Därtill var Kaiza Karlén nödd och tvungen.
– Jag har haft väldiga problem med hälsenan ända sedan i december, berättar västvärmländskan.
Totalt har hon kunnat göra tre utomhustävlingar den här säsongen och det kommer också att bli allt hon gör den här sommaren.
Nu har hon nämligen tagit beslutet att kasta in handduken.
– Efter tävlingen i Sollentuna i juni kände jag att jag måste bli helt bra, så nu har jag bestämt mig att jag lägger ner hela säsongen.
Inget EM
Därmed får hon också ge upp årets största mål, en start i EM.
– Jag låg ganska bra till på listan och jag tänkte att jag kanske kunde pressa mig ända fram tills dess, men även om jag skulle ha tagit mig dit så vill jag ju kunna prestera också. Om man inte kan ge sig själv chansen så är det ju inte värt det.
Och det finns också ett långsiktigt perspektiv i det här.
– Jag vill få det bra på riktigt. Jag har haft det här så länge och jag har väldigt många år framför mig.
Det såg ju lovande ut med ett SM-silver inomhus i mars, med ett hopp på 6,47, och även 6,27 i Sollentuna för några veckor sedan, men smärtan var alltid närvarande.
– Jag har ju haft det här i mer än ett halvår. Jag har försökt med olika behandlingar och rehab. Inomhussäsongen pressade jag mig igenom och tävlade egentligen bara. Det gick väldigt bra prestationsmässigt men det blev bara värre och värre. Det har inte velat ge med sig.
Och det har spillt över även på vardagen.
– Jag kunde inte gå utan att det gjorde ont.
Inte lätt
Beslutet att ta ett uppehåll var dock inte lätt.
– Det kändes. Jag var lite ledsen. Men det har också varit ganska länge då det inte varit roligt att gå till träningen. Man kan pressa sig under en period men det går inte hur länge som helst. Hälsan får gå först.
Kaiza har haft känning i en hälsena tidigare men då har det alltid gått över med lite vila, men den här gången satte det sig ordentligt.
– Man vet aldrig med senor. Det är bäst att ta det på allvar och det kommer att ta tid att läka dem.
Förhoppningen är att hon ska kunna komma igång med grundträningen inför nästa säsong under hösten.
– Jag har faktiskt ingen aning hur lång tid det kommer att ta, men jag hoppas kunna börja i september eller oktober.
Rehab
Under tiden är det vila, rehab och alternativ träning som gäller, som cykling, löpning i bassäng och cirkelträning.
– Det går ändå att göra ganska mycket men det är också lätt att gå på för snabbt. Smärtan försvinner ganska snabbt, men det gäller att börja väldigt långsamt och stegra upp.
Motivationen brinner i alla fall starkt och som lite extra bränsle finns det största mästerskapet av dem alla, OS, om två år hägrande vid horisonten.
– Jag vill med till OS om två år. Det är det långsiktiga målet.