Tokyos Olympiastadion må ha släckt sina strålkastare, men på Viksvallen tar nya friidrottare sats inför framtiden.
Under veckan arrangerade Arvika KFUM den andra friidrottsskolan för sommaren. Barn i åldrarna 7–12 år deltog och lärde sig massvis med nyttigheter för att bli en duktig friidrottare.
"Vänster, vänster, höger, hopp" är mantrat som upprepas vid längdhoppsgropen gänget tränar tresteg i förmiddagssolen.
Tre rockringar ligger utplacerade framför gropen - först två blå för vänster ben, och en röd för höger – färgerna ska hjälpa barnen att ta rätt fot. För det är många steg, och flera ben att hålla reda på.
Och vilken är höger nu igen?
På vägen tillbaka gör barnen en kort hinderbana där de tränar hopp och sedan de tre stegen i rockringar en gång till med andra benet först.
– De får prova på vilket ben som är mest bekvämt. I år har det inte varit lika mycket intresse som vanligt. Förra året var det bara en vecka och i år är det två, säger Liisa Mellerdal, som är en av fem unga ledare som ansvarar för friidrottsskolan.
Och det får inte bli kö – barnen vill helst inte stå still. Även om klockan närmar sig 11 och en del frågor om lunch har börjat dyka upp.
De flesta av deltagarna går redan på friidrott och bland de nya är det många som vill börja. Arrangörerna märkte av ett stort intresse ifjol, vilket gjorde att friidrottsskolan blev två veckor i stället.
Någon som hoppas börja är sexårige Ebbe Nävehed.
– Jag har typ en gympa som jag blir lärd. Det är friidrott, man hoppar längdhopp och höjdhopp. Jag ville börja springa och hoppa, konstaterar Ebbe, som kanske influerats av storasyster Mina som är med som ledare.
– Jag tycker att de gör roliga saker. Det är kul att vara här och lära sig av de som redan kan, fortsätter han.
Fullt fokus
En stycke senare ska de träna på start i startblock ute på löparbanan. Här är fokus viktigt, liksom bra reaktionsförmåga och balans. Och att trycka ifrån ordentligt - barnen har många råd att ge till den som vill komma snabbare ur blocken.
– Och man ska titta rakt fram och inte springa på en annan bana för då kan man bli diskad, lägger tioåriga Hanna Engström till.
Men vad försiggår sig i huvudet när man sitter böjd i blocken med blicken på startlinjen, i spänd väntan på startsignalen?
– När klappar han, när klappar han? tänker tolvåriga Karin Fagerberg - en klappning är det som ersätter startskottet när det är träning.
– Vi får väl se om jag blir etta då, säger kompisen Hanna, med ett skratt.
Fast det gör ju heller ingenting om man förlorar, för det är bara träning, resonerar några sedan.
Varför friidrott?
– Det bästa med friidrott är att man kan göra så himla mycket. Man kan vara bra på olika saker. Är du stark så kan du kasta, är du snabb så kan du springa, säger Hanna Engström, som behövde en extra sommaraktivitet förutom fotbollen.
– Det var mamma som tyckte att jag skulle ha en till, konstaterar hon.
När lunchrasten till slut annonseras utbryter jubel. Barnen springer till sina matsäckar och söker upp skuggplatser. Energi fylls på inför eftermiddagens träningspass.
Hanna Engström och Karin Fagerberg tycker att idrottsskolan är rolig. Uppvärmningen för dagen bestod av Kungens krona. Uppvärmningen för dagen bestod av Kungens krona.