BILDEXTRA: En dröm i uppfyllelse - gården på plats: ”Kan bli vårt eget Skansen”

Det är kalas på Sågudden, stans tongivande samlas i gästabudssalen. Äntligen är Storbondegården på plats.

– Det här kan bli vårt eget lilla Skansen. Ett enormt steg framåt för Arvika, tycker grundaren Anders Hedenskog.

Hans dröm har gått i uppfyllelse. Året är 1922.

– Äntligen har vi ett ställe där vi kan visa våra grejer.

Tydlig och envis

Öststugan i Berg i Ny socken köptes av Västra Värmlands fornminnesförening 1918 för 8 000 kronor. Insamlingen engagerade många Arvikabor. Fyra år och många laster senare stod gården färdig på Sågudden. Och där har den fortfarande, hundra år senare, sin självklara plats.

– Utan Hedenskogs drivkraft hade Arvika inte haft något Sågudden och någon Fornminnesföreningen. Han var tydlig och envis och slogs för det han trodde på, säger Nils-Gunnar Andersson, tidigare ordförande i föreningen, som för dagen iklätt sig i frack och läst på lite extra om sin karaktär.

Invigd av landshövding

Jubileet firas med stor utställning om gårdens historia. Den är öppen hela sommaren och invigdes i dag , lördag, av landshövding Georg Andrén.

I sitt tal hyllade han Arvikas stolthet och identitet som kulturbygd och sa bland annat:

– Här finns en välkomnande öppenhet. Ideella krafter som jobbar för att förvalta, komma i håg och blicka framåt.

Levande historia

Berättelserna om dåtidens Arvika kan börja. Och de pågår i varje hörn.

Arkitekt Ludvig Mattsson var Hedenskogs vän och stötte. Meta Floden, för dagen piga, beskriver dåtidens manliga vänskap

– De var polare, drack toddy och spelade kort.

Kvinnorna tar plats

Mina Westman, värdinna för dagens kalas och Storbondegårdens fru, styr upp och ser till att kaffet serveras och presentationen kommer i gång. Och hon reder även ut de riktiga släktförhållandena.

– Mina är min farfars styvmor. Hon var bestämd och arbetsam, en nykterhetsivrare som hade ett fattigt liv i Brättne innan hon som piga gifte sig med Nils Johan Westman och fick fem barn, berättar Ann-Christine Karlsson.

Att sälja den stora och omoderna gården i Ny till fornminnesföreningen i Arvika var inget svårt beslut.

– Hon ville ha lättskurat.

Paret Westmans bytte bondgård mot nybyggt 1920-talshus, men fortfarande fanns inget rinnande vatten.

Lustfylld fest

Bakom lördagens firande samverkar många krafter men utan Else-Marie Svensson hade det inte blivit några gamla Arvikabor vid bordet. Meta Flodén berättar om ”tantgruppens” lust till spektakel - hur de ville ge besökarna den historiska känslan av människor som levde i Arvika för hundra år sedan.

– Jag har en idé, sa Else-Marie, vi kan väl låta gubbarna komma tillbaka, och så blev det, säger Meta.

Ända sedan i februari har kvinnorna samlats och planerat, plockat fram karaktärer och raggat skådespelare.

– Vem skulle kunna vara Hedenskog och Mattsson, och Elis i Taserud? Och Westmans i Berg som sålde gården? Vi har haft så roligt och det har varit lätt att få folk att ställa upp.

Huvudkaraktärerna i hundraårsjubileet fick snabbt sällskap av ett 30-tal Arvikabor från 1922, både prominenta och pigor. Många av de historiska dräkterna har lånats från Brunskogs hembygdsförening.