Hoppa till huvudinnehållet

Flyktingarna lämnar Sandvikengården: ”Har varit en oas”

Publicerad:
Reporter Anton Eriksson
Anton Eriksson
anton.eriksson@arvikanyheter.se
Benjamin Vilhelm, från föreningen Jössehäringar hjälper barn, bakar pizza.
Benjamin Vilhelm, från föreningen Jössehäringar hjälper barn, bakar pizza. Foto: Anton Eriksson

Flyktingarna från Ukraina bodde på Sandvikengården i nästan tre veckor. Nu har de flyttat in i lägenheter i Arvika.

– Våra barn kommer att minnas den hjälp som vi har fått och barnbarnen kommer att lära sig det, säger Ludmila Kordysh om tiden på kurs- och lägergården.

Det är den sista gemensamma kvällen på Sandvikengården för de 34 ukrainska flyktingar som kom hit en natt för cirka tre veckor sedan.

Nina, 29, är mammaledig från kommunjobbet ‒ flydde kriget med sonen Arsenij, 1,5

Benjamin Vilhelm, från föreningen Jössehäringar hjälper barn, har lovat att baka pizza. Fyllningen består av vad som finns kvar efter veckorna på kurs- och lägergården utanför Edane: köttbullar, bacon, ost, tacofärs och ananas.

Beskedet: Ukrainska flyktingarna lämnar Edane – har klart med nytt boende

Han gör degen på känsla, pizza har han bakat många gånger på de läger som föreningen har anordnat för barn från Ukraina och Belarus.

– Jag hoppas de tycker att det är gott, säger Benjamin.

Kan inte beskriva tacksamheten

Det var inte tänkt att de 34 flyktingarna skulle hamna på Sandvikengården från början. På väg till Sverige fick föreningen veta att de inte hade någonstans att ta vägen.

Via pastorn på Equmeniakyrkan fick föreningen kontakt med Sandvikengårdens föreståndare Thomas der Nederlanden, som efter kort betänketid gav flyktingarna klartecken att bo på gården i ett par veckor tills vårens verksamhet drar igång.

– Sandvikengården har haft det knapert under pandemin. Thomas kunde ur ett ekonomiskt perspektiv sagt att de inte har möjlighet. Men i stället sa han: ”Kom hit, vi löser det”, berättar Benjamin Vilhelm.

Föreningen Jössehäringar hjälper barn har under många år bjudit in barn från Ukraina och Belarus till läger i Västvärmland. Det var så Benjamin Vilhelm och resten av föreningen fick kontakt med den kommun som många av flyktingarna kommer ifrån.
Föreningen Jössehäringar hjälper barn har under många år bjudit in barn från Ukraina och Belarus till läger i Västvärmland. Det var så Benjamin Vilhelm och resten av föreningen fick kontakt med den kommun som många av flyktingarna kommer ifrån. Foto: Anton Eriksson

Och fortsätter:

– Jag kan inte hitta ord för hur tacksam jag är för vad han gjorde för kvinnorna och barnen. Det rör mig så pass mycket att det är svårt att beskriva.

”Våra barn kommer att minnas”

Ludmila Kordysh, 38, och hennes dotter Anastasia Kordysh, 15, kommer från Ignatpol i Ukraina. De anlände med bussen till Sandvikengården mitt i natten för några veckor sedan.

Kommunen fick nej från Migrationsverket om ukrainska flyktingar

I samtal med familj och bekanta hemma i Ukraina får hon ofta frågan om hur det har blivit för dem och hur de blir bemötta. Varje gång svarar hon:

– Jättebra, vi kunde inte ha förväntat oss något bättre. Det är så snälla människor som har organiserat den här resan. Våra barn kommer att minnas den hjälp som vi har fått och barnbarnen kommer att lära sig det.

Kunderna är givmilda i lokala matprojektet: "Varukorgar fylls"

Lena Skogberg ‒ som är engagerad i Jössehäringar hjälper barn, lokalpolitiker i SD och själv kommer från Ukraina ‒ hjälper till att tolka och ursäktar sig med att säga att hon är jävig.

”Har vi blivit vänner”

När AN träffar flyktingarna på Sandvikengården väntar fortfarande flytten till lägenheter i Dragspelet i Arvika.

De trivs på Sandvikengården – men framtiden oviss: ”Vi jobbar mot klockan”Fullt i kommunens boenden: ”30-tal flyktingar får trygghet i Edane”

Det var fredag den 1 april som Arvika kommun meddelade att flyktingarna kommer att få ett tillfälligt tak över huvudet, och att kommunens Ukrainastab jobbar vidare med flyktingfrågan.

– Det är positivt att flytta till en lägenhet. Det är mer stabilt och mer långsiktigt. Det är å andra sidan vemodigt eftersom vi har haft det bra här, säger Nina Kyselchuk.

– Vi var inte nära bekanta innan vi åkte men här har vi blivit vänner. Barnen har blivit bra kompisar och har hittat varandra snabbt. Men framför allt vill vi åka hem.

Det bjuds på pizza och Nina Kyselchuk matar sin son Arsenij Radkovich, 1,5.
Det bjuds på pizza och Nina Kyselchuk matar sin son Arsenij Radkovich, 1,5. Foto: Anton Eriksson

Benjamin Vilhelm känner en stor lättnad att det äntligen har löst sig med ett boende.

– Många har sina män och föräldrar kvar, vilket är fruktansvärt att tänka på. Tanken jag sitter med är en oerhörd lättnad å deras vägnar.

Hur skulle du beskriva stämningen just nu?

– Glad och uppmuntrande. Det är väldigt bra stämning. Sandvikengården har den effekten på folk, även de som kommer på besök har sagt att det är en oas. Det känns som om det är ett ställe som gud själv har rört vid.

Spelar spel tillsammans

I köket delas maten som är kvar upp. Den ska med när flyktingarna flyttar vidare.

En av de tonåriga pojkarna får ett par skor i storlek 44. Det är en Edanebo som är där och lämnar dem. De flesta saker som har skänkts har varit till yngre barn.

– Äntligen är det något som passar mig, utbrister han.

Lena Skogberg kommer från Ukraina och har sin mamma kvar i landet. Under AN:s besök på Sandvikengården hjälper hon till att tolka.
Lena Skogberg kommer från Ukraina och har sin mamma kvar i landet. Under AN:s besök på Sandvikengården hjälper hon till att tolka. Foto: Anton Eriksson

Under kvällen samlas kvinnorna och barnen i matsalen och äter pizza tillsammans under den sista gemensamma kvällen.

När AN lämnar Sandvikengården vid 22-tiden sitter de äldre barnen och några av de vuxna och spelar spel. Nu väntar ett nytt boende i Dragspelet i Arvika.

Artikeltaggar

Arvika kommunEdaneInrikes/utrikesJössehäringar hjälper barnMänskligtUkrainakriget

Så här jobbar Arvika Nyheter med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.