Det finns behov av fler deltidsbrandmän både i Arvika och Eda kommuner. Samtidigt ser man en trend, där det blivit allt svårare att rekrytera. Men Marie Moberg behövde inte lång betänketid innan hon bestämde sig. Nu har hon varit deltidsbrandman i snart fem år.
– Det är det mest givande jobb som finns.
Hon bor och arbetar i Koppom. Sitt ordinarie jobb har hon i kommunens storkök vid Hiernegården, där hon tillsammans med sina arbetskamrater lagar mat till de äldre i kommunen.
– Den veckan jag har beredskap vet de att, när det piper i sökaren, försvinner jag. De är fantastiska, det är tack vare dem jag kan vara med i räddningstjänsten.
Hennes arbetskamrater täcker upp för henne i köket när hon måste iväg snabbt.
Var fjärde vecka har hon beredskap och under de dagarna måste hon vara beredd att åka iväg på larm alla tider på dygnet.
Hur kom det sig att du blev deltidsbrandman?
– Det var en som jobbar på räddningstjänsten som undrade om jag var intresserad. Jag hade aldrig tänkt på det, men med frågan väckte han ett intresse och jag började fundera. Ganska snart visste jag att det här ville jag prova.
Och sen har du valt att fortsätta.
– Det är jag jätteglad för. Man lär sig nåt nytt varje gång man är ute på ett larm. Vi åker på sjukvårdslarm, bränder, trafikolyckor, det kan också vara djurlivräddning. Men den största anledningen är att kunna göra skillnad, kunna få hjälpa till, när någon behöver hjälp. Det sammanfattar det bäst.
Men ni måste också se och uppleva otäcka saker.
– När larmet går får man en adrenalinkick. Man gör det man är där för att göra. Efteråt kanske man börjar fundera, men vi pratar mycket med varandra i gruppen. Vi har ett stort stöd av varandra. Sen har vi tillgång till en stödperson som vi kan ta kontakt med om det behövs.
När man söker till räddningstjänsten får man genomgå en fysisk test. Marie Moberg gillade att träna redan innan hon började som deltidsbrandman och hade en god grundkondition.
– Vi är fem deltidsbrandmän som ska åka Stafettvasan, så just nu är det mer träning än vanligt.
Kopplat till jobbsituationen
Deltidsbrandmännen är en viktig del av räddningstjänsten och samhällets beredskap mot bränder och olyckor. Men man ser att det blivit allt svårare att rekrytera till uppdraget.
– Vi har ett nätverk i Värmland för rib-personal (räddningspersonal i beredskap). Vi hade ett möte för ett par veckor sen och det är samma trend i hela Värmland, säger Lars-Erik Karlsson som är enhetschef på räddningstjänsten i Arvika-Eda med ansvar för deltidsbrandmännen i båda kommuner.
Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ser situationen liknande ut i många kommuner runt om i landet, framför allt i glesbygd.
Vad beror det på?
– Alla har en mer ansträngd arbetssituation i sitt ordinarie jobb. Familjeförhållanden.
Det är två orsaker han ser.
– Det är mer stressigt. Arbetsgivare har svårare att släppa i väg folk på larm och utbildning, säger Lars-Erik Karlsson.
Hur ska ni klara rekryteringsbehovet i framtiden?
– Vi fick en hemläxa i nätverket, att fundera på lösningar till nästa träff.
Genom Öppet hus och andra kampanjer försöker räddningstjänsten och kommunerna att synliggöra gruppen deltidsbrandmän och deras uppdrag för att locka fler att söka. I Eda har man även försökt med riktade kampanjer till de som bor i närheten av en brandstation. Ibland, som med Marie Moberg, kör man med headhunting.
Hur ser behovet av deltidsbrandmän ut i Arvika-Eda? Hur många skulle ni kunna rekrytera i dag?
– Behovet är väldigt olika på olika stationer. Det är nästan ingen mening att säga nån siffra, i morgon kan den vara inaktuell. Det kan svänga på kort tid. Det hänger ihop med ordinarie jobb. Man kanske blir arbetslös och så får man ett nytt jobb som inte går att kombinera med ett jobb som räddningspersonal.
Som deltidsbrandman ska du kunna inställa dig vid stationen inom fem minuter och det innebär också begränsningar för vem som kan ta uppdraget. Bostad och arbetsplats måste vara i närheten av räddningsstationen. Folk pendlar ofta till jobb på annan ort. Man försöker hitta olika lösningar för att komma runt den typen av problem.
I några fall har man löst det genom att personen tillhör en station under arbetstid och en under fritiden.
– Vi har till exempel en som bor i Charlottenberg och jobbar i Åmotfors. Det finns ett visst utbyte mellan stationer. Även mellan kommunerna, säger Lars-Erik Karlsson och ger ett annat exempel där en deltidsbrandman tillhör Gunnarskog och Åmotfors.
Stabil arbetsmarknad
Jan-Erik Eriksson, chef för Eda kommuns samhällsbyggnadsavdelning, ser också trenden att det blivit svårare att rekrytera.
– Det är ett bekymmer för oss på landsbygden.
Nyss efterlyste man deltidsbrandmän i Charlottenberg.
– Det är lättare att rekrytera när det finns fler och större arbetsgivare på en ort, när det finns en stabil arbetsmarknad. I Charlottenberg har det funnits en stor arbetsplats, Fundo, som gått ner kraftigt i antal anställda. De har haft mycket deltidsbrandmän. Sen får de jobb på annan ort.
Internt inom kommunen har man, enligt Jan-Erik Eriksson, haft kampanjer för att uppmuntra kommunanställda att jobba som deltidsbrandmän.
– På ledarforum har vi tagit upp det med chefer inom kommunen att se på möjligheten för personal att jobba som deltidsbrandmän. Men det beror också på hur många som finns på arbetsplatsen och vilken typ av arbetsuppgifter man har.
På vissa arbetsplatser kan det vara svårare att gå ifrån.
Det finns några kommunanställda som är deltidsbrandmän i dag, men det är inte så många.
Hur löser ni det när det saknas folk i beredskapsgrupperna?
– De är fruktansvärt bra på att ställa upp och täcka upp för varandra och löser den vakansen. Även om det inte är nån långsiktig lösning, säger Lars-Erik Karlsson.