En tid av sorg och rädsla för Malte Hallquist: "Hjärtat är bångstyrigt"

Sorgen efter en dotter, rädslan för att det egna hjärtat ska sluta slå.

För Malte Hallquist har livet pendlat mellan ytterligheterna det senaste året.

I ett möte med NWT berättar han om att bearbeta sorg, det själviska med goda gärningar och hur det är att vara rolig inför en publik när livet är som mörkast.

Sommardäcken ligger staplade vid garageinfarten och samlar frost, en låg förmiddagssol värmer kort innan vintermörkret sänker sig framåt eftermiddagen. Vid flygeln hemma i Kil spelar Malte Hallquist "Den blomstertid nu kommer", den ena av de två pianolåtar han kan. Mest för att visa hur instrumentet låter. I notstället står en bok med noterna till Ted och Kenneth Gärdestads "I stora sorgens famn". "Det får nog bli den på begravningen", nickar Malte och rör snabbt vid fotografiet av hans dotter Victoria som just har gått bort.

Innan Malte satte sig vid pianot har vi över kaffe pratat om en omskakande tid. Vi har pratat om en covidsjuka som lett till hjärtfel, som i sin tur lett till operation och pacemaker. Och om att ligga ensam bland rosslande människor på en sjukhusavdelning med ett dödsbesked studsandes i huvudet. Elvis Presley och hans mytomspunna fotsvett, har vi också pratat om apropå Maltes fäbless för att gå barfota. Vi har även pratat om att förlora ett barn.

Trivialiteter jämte avgrundsdjup.

– Sorgen är randig, säger Malte Hallquist.

– Jag hörde det uttrycket för flera år sedan, det skulle beskriva barns sorg. Men jag kan nog känna att min sorg också är randig. Just det där att den kan vara så enormt påtaglig – en morgon nyligen gick jag upp och tände ett ljus vid en bild av Vickan och allting bara föll.

Vickan är smeknamnet på Victoria.

– En timme senare stod jag i Sunne och spelade teater. Jag var helt uppe i något helt annat. Sedan tillbaka till sorgen. Randigt.

Scenen en medicin

Malte Hallquist är komiker, skådespelare, poddare och samtalscoach. Bland annat. Han har gjort egna shower och samarbetat med bland andra Johan Östling och Björn Ling. I hans podcast "Insikter från utsikter" har bland andra Hanna Hellquist, Louise Hoffsten och Annie Lööf medverkat. Genomgående i hans värv finns en ambition att väcka eftertanke, han kombinerar gärna humor med ett sublimt tankegods. Innan pandemin drog ner rullgardinen turnerade han med föreställningen "Relationsteorin", en rad datum var bokade, allt sattes dock på paus. När maskineriet återigen började rulla fick föreställningen nypremiär i Stockholm den 11 november.

– Vickan hade legat nersövd i respirator under två veckor och läkaren ville väcka henne dagen innan jag skulle till Stockholm, berättar Malte.

– Hon var väldigt svag och det var inte alls säkert att det skulle gå bra.

Hans första tanke var att ställa in.

– Stämningen var så märklig. Antingen skulle hon överleva eller så skulle hon inte göra det. Uppväckningen gick bra, hon överlevde. Den svåra lunginflammationen lättade. Jag diskuterade med Helena, ska jag åka eller ställa in? Två jobbiga saker att välja på. "Orkar du, så åk", svara Helena.

Helena är Maltes fru.

– Jag har en förmåga att kliva in bubblor, fortsätter han.

– Jag kunde åka till Stockholm och vara showmannen Malte i 90 minuter. För mig är scenen också en medicin. Ett sätt att kunna släppa allt för en stund. Så jag gjorde det.

Uppträdandet gick över all förväntan med tanke på omständigheterna.

– Totalt onervös. Vilket är ovanligt för mig, jag brukar vara väldigt anspänd. Det satt många kända ansikten i publiken, många kollegor som jag ser upp till, så jag borde ha varit väldigt nervös. Men nej. Det var nog en ny Malte som stod där. En man med nya perspektiv.

När Malte nästa gång – en vecka senare – framför "Relationsteorin" i Göteborg var Victoria död. Kort efter uppträdandet i Stockholm ska Malte Hallquist se premiären av "Sagan om Karl-Bertils julafton" på Filmstaden i Karlstad. Simon Larson, som spelar titelrollen, är son till Maltes fru Helenas syster Alexandra, så det var en stor familj som samlades. När de satt i salongen och ljuset släcktes så ringde Helenas telefon.

– Det var från sjukhuset. Tack och lov hade Helena inte hunnit stänga av sin telefon. "Ni måste komma hit".

Malte och Helena förlorade sitt barn, syskonen Ida och Josef förlorade sin storasyster. Victoria blev 29 år.

– På ett sätt har sorgeprocessen pågått sedan Victoria föddes, säger Malte försiktigt, mån om att hitta rätt formulering.

– Victoria hade en väldigt allvarlig lunginflammation 2011, det var då vi fick reda på att hennes lungor var jättesmå, med dålig funktion. Då förstod vi att det var just lungorna som skulle bli avgörande, för Victoria har – hade – stora kroppsliga utmaningar. Bland annat skolios, vilket orsakade mycket smärta. Så vi har sörjt under en lång period. Både omedvetet och medvetet.

Han resonerar kring hur det hade varit att ställa in. Att inte gå upp på scenen skulle göda sorgen ytterligare, stjäla än mer energi i sorgearbetet.

– Med risk för att låta snusförnuftig så gjorde jag en analys av läget och gick in i den där bubblan igen. Jag var jättebra på scenen. Avslappnad, men ändå taggad. Fick mycket beröm, det var en riktig boost. Och jag kunde ta till mig det. När föreställningen var över stängde jag den lådan.

Han slår ner handen i soffan.

– Sedan satte jag mig i bilen tillsammans med min dotter Ida och mina barnbarn och åkte hem till Victoria. Och sorgen.

"Hjärtat sprang åt alla håll "

När vi ses är det på dagen fem veckor sedan Malte Hallquist fick en pacemaker. När han nyligen klippte gräsmattan en sista gång innan vintern fick han ta det i tio-minutersintervaller för att orka. Och då med en självgående klippare. Han får inte träna, inte höja pulsen för mycket.

– Ja, 2021 har verkligen levererat, konstaterar Malte med ett snett leende.

– Läkarna tror att det var på grund av covid som jag fick inflammationen i hjärtat, sarkoidos heter det. Jag hade covid i början av året.

Det var under en padelmatch han först märkte av problemet.

– Efter bara några minuter blev jag sjukt andfådd. Hjärtat sprang åt alla håll och studsade. Jag försökte spela några gånger till, men det blev inte bättre. I juni började hjärtat hoppa och ta pauser. Jag gick till en läkare som skickade mig direkt till akuten. "Du är hjärtsjuk", sa han. Min första tanke var: "Men det går inte, jag måste hem och klippa gräsmattan".

– Först fick jag ligga inne några dagar i Karlstad, sedan till Göteborg där de fortsatte att ta prover.

Hur gick dina tankar då?

– Jag trodde att jag skulle dö. En läkare sa: "Ditt hjärta kan stanna närsomhelst". När jag hörde det och sedan låg ensam i en sjukhussal med en massa rosslande människor omkring mig, så var jag väldigt liten. Det är hit jag kommer, tänkte jag. Nu tar livet slut.

Minnet av den natten väger tungt.

– Nästa dag träffade jag en annan doktor som sa tvärtom, "du ska inte dö, du ska fixa det".

Den första läkaren fick en tillsägelse, Malte försöker förargas över hennes beteende men hittar inte riktigt orken. Efter alla prover i Göteborg konstaterades sjukdomen och några månader senare opererades en defibrillator in strax nedanför nyckelbenet på Malte, stor som en tändsticksask. Det är ett komplement till själva pacemakern.

Malte drar ner kragen och visar ärret.

– Tre trådar, tjocka som spagetti, förbinder pacemakern med hjärtat och i pacemakern sitter en defibrillator. Hjärtat är fortfarande bångstyrigt, slår dubbelslag och liknande. Det kan ta flera år innan jag blir frisk.

Märker du av mekaniken?

– Ja, den knäpper till då och då. Hjärtat får små stötar. Jag får inte köra bil.

Relationer grunden till allt

I sitt arbete strävar Malte Hallqist efter att skapa ett välmående bland de han vänder sig till. Det kan vara en publik, en lyssnare eller den på andra sidan samtalet. Utöver scenvanan är han utbildad samtalscoach och har lång erfarenhet av att arbeta som lärare.

– Jag tror att alla som ställer sig inför en publik och känner att de har kommit på något bra eller roligt, syftar till att lyfta andra människor. Absolut. Men. Jag tror också att det till stor del är till sig själv man pratar.

Mitt barnbarn Lotta, tre och ett halvt år, ska för första gången se sin morfar på scenen

– Kanske är jag ute och seglar nu, men när Mia Skäringer till exempel, står på scenen och säger "Du duger som du är", så får jag en känsla av att det är hon själv som behöver höra det. Så är det i alla fall många gånger för mig. Även om jag använder komik, är det nästan alltid något jag vill ha sagt – till mig själv.

I "Relationsteorin" tycker han sig har luskat fram att relationer är grunden till allt.

– Inte minst vad gäller att hämta kraft. Nära och kära, vänner – de relationerna är livsviktiga. Men i övrigt också – när jag jobbade som lärare fick jag många pedagogiska tips om hur jag skulle bemöta elever, hur jag skulle säga till ett barn att ta av sig kepsen till exempel. Men jag märkte att om jag hade en bra relation med den där eleven så spelade det egentligen ingen roll hur jag bad hen att ta av sig kepsen. Det funkade ändå. Det gäller alla yrken, alla situationer tror jag. Relationer är grunden till allt, det är Relationsteorin. Och jag tycker det är viktigt.

Han beskriver föreställningen som tidlös och i dagsläget är det ett datum inbokat, på Scalateatern i Karlstad i morgon.

– Mitt barnbarn Lotta, tre och ett halvt år, ska för första gången se sin morfar på scenen. Det blir väldigt spännande att se hur det blir. Skönt att ha familjen nära.

– Men visst skulle jag vilja göra fler föreställningar. Gärna i Stockholm. Vi får se. Hjärtat klarar av det, även om jag är helt slut när jag går av scenen. Jag har ett stand up-samarbete med Zinat Pirzadeh på gång också. Kanske blir det premiär under nästa år. Vi möttes i min podd.

Podcasten "Insikter från utsikter" beskriver han som en källa till glädje.

– Det är samtal mellan två människor om saker som betyder något. Jag mår bra av det och jag märker att mina gäster mår bättre när de går därifrån än de gjorde när de kom.

Du tar rollen som en coach?

– Ja, oftast. Jag jobbar som samtalscoach vid sidan av allt annat. Möter människor som behöver sortera sitt känsloliv. Det kan vara sorg efter anhörig, problem med en partner eller liknande. Jag mår bra av att hjälpa. Goda gärningar skapar lustkänslor, det är vetenskapligt bevisat. Så av rent egoistiska skäl kan man hjälpa andra.

Med tanke på det du har gått igenom den senaste tiden, kan du hitta en tröst – om än fjuttig – i att de erfarenheterna gör dig bättre på att hjälpa andra?

– Kanske. Jo. Troligtvis. Min trovärdighet blir bättre, jag kan bottna i djup sorg. På ett tungt sätt har det berikat mig. Det är fint att hitta en ljusglimt i mörkret och jag har snuddat vid tanken att livet är en slags utbildning. Ursäkta om det låter som en klyscha, men det är livets hårda skola man går. Den här hösten känns det som om jag tvingats läsa in all överkurs.

Du har nämnt en bakgrund inom frikyrkan – är du troende?

– Jag brukar säga att jag tror att jag tror på Gud. Tron är ett stöd där jag befinner mig i livet just nu. Fast den har alltid funnits med mig, som ett grundackord. Men jag är ingen flitig kyrkobesökare. Jag knäpper mina händer. Och ber att han ska ta hand om mig när jag inte orkar själv.

"Relationsteorin" spelas på Scalateatern i Karlstad den 26 november. Dagen efter kör Malte Hallquist en liveinspelning av sin podd på Bergvik och då medverkar Simon "Karl-Bertil" Larson och Caroline Englund som står bakom NWT Krim.