Kampen mot signalkräftorna har gett resultat i Västvärmland.
– Vi ser en 50-procentig minskning i vissa vatten, säger Jenny Monsén, biolog vid länsstyrelsen.
Det handlar om de sjöar och älvar i Arvika och Eda som ingår i EU-projektet svensk-norsk insats för flodkräftor.
Sedan förra året pågår flera försök att utrotningsfiska signalkräftan och få stopp på spridningen av kräftpest.
Risk för sabotage
Vilka vatten i Västvärmland som redovisar en minskning av antalet signalkräftor vill fiskevårdsföreningarna än så länge hålla hemligt. De är rädda för sabotage eller tjuvfiske och att redskap flyttas mellan olika vatten.
Men att insatserna har gett resultat bekräftas från länsstyrelsen.
–Det har gjort effekt helt klart, säger Jenny Monsén, som är EU-projektets svenska ledare.
Hon tar fram statiskt från en av fiskevårdsföreningarna i Arvika kommun.
Förra året fiskades 300 signalkräftor upp i det aktuella vattnet. I år är siffran 150. Minskningen beror på att beståndet minskat.
–Att få bort alla signalkräftor är kanske inte möjligt men det här visar att utvecklingen kan hejdas.
Fiskeförbud i väst
Ett antal fiskevårdsområden i västra Värmland har dispens från länsstyrelsen för att fiska signalkräftor. Men i övrigt råder sedan förra året totalförbud att ta upp signalkräftor i Arvika och Eda.
Inga privatpersoner får fiska. Många markägare känner inte till förändringen, information har gått ut till fiskevårdsföreningar men inte nått brett, vet länsstyrelsen.
Förbudet hänger samman med försöken att rädda den inhemska flodkräftan. Eftersom beståndet av flodkräftor fortfarande är relativt stort i Västvärmland vill myndigheterna att det fiske av signalkräftor som görs sker under kontrollerade former, alltså krävs dispens. Risken för att signalkräftor flyttas eller inte avlivas på plats och att redskap används i olika vatten är stor.
Gott om flodkräftor
Förbudet att fiska gäller dock inte flodkräftor. Där är reglerna oförändrade. Den som har fiskerätt och följer de lokala föreskrifterna får ta upp flodkräftor.
– Det finns gott om flodkräftor i Västvärmland. Och de hotas inte av att fisket fortsätter, säger Jenny Monsén.
I Arvika kommun bedömer hon att flodkräftan finns i ett 50-tal vatten och i Eda i ett 10-tal.
– Den här delen av Värmland har klarat sig bäst när det gäller illegala utsättningar av signalkräftor. Ungefär 80 procent av bestånden med signalkräfta finns i östra delarna av länet.
Därför är också de insatser som görs i Västvärmland särskilt betydelsefulla.
– Det är väldigt viktigt att de bestånd av flodkräftor som finns här inte slås ut.
Spridning i Norge
Extra resurser satsas på de vattendrag som gränsar mot Norge. På den norska sidan finns inte problemen med kräftpest i samma omfattning.
Samverkan mellan länderna är nödvändig, därav EU-projektet.
Jenny Monsén berättar att arbeten pågått flera år i Billan och Vrångsälven. Pesten började på den svenska sidan och åtgärder har gjorts uppströms mot Norge. Ett tag såg det ut som om man genom elfiske vid ett mindre vattenfall fått stopp på signalkräftorna.
– Det höll jättelänge men misslyckades tyvärr.
Porer av kräftpest har spridit sig över gränsen men hopp finns om att rädda flodkräftorna. Insatser pågår och sköts av de norska myndigheterna.