Insändare: Hemlighetsmakeri från kommunens sida

Insändare
PUBLICERAD:
Arvika stadshus.
Foto: Hans-Åke Henriksson

Jag har nåtts av en uppgift att tf kommundirektören i Arvika Andreas Solin låtit utfärda ett påbud till 121 medarbetare i Arvika kommun med innehåll att min utredningsrapport i Kevinfallet inte får lämnas ut på grund av sekretess. Det föreligger emellertid ingen sekretess eftersom det sekretesskyddade intresset, det vill säga mina klienter familjen Dahlén/Karlsson, hävt all sekretess. Detta har också skriftligen meddelats Arvika kommun i samband med kommunfullmäktiges sammanträde den 31 maj 2021 då frågan om ursäkt till mina klienter prövades. Denna hävandeförklaring blev emellertid kommunfullmäktiges ledamöter aldrig underrättade om, varför den debatt som följde vid prövningen blev mer av karaktär ”god dag yxskaft”. Min utredningsrapport såsom ingiven till Arvika kommun är alltså en allmän handling som inte är underkastad sekretess och kan på begäran lämnas ut till envar.

I Sverige finns något som kallas ”legalitesprincipen”. Detta är ett portalstadgande i Regeringsformen (det vill säga grundlagen) och betyder att myndigheter har att följa lagarna och inte ägna sig åt ”eget hittepå”. Andreas Solvins påbud är just ”eget hittepå” som inte på något sätt har förankring i lagstiftningen. Den som vill få ut min rapport från kommunen kan alltså begära detta och vid avslag påkalla ett skriftligt motiverat beslut försett med överklagandehänvisning. Ett enklare sätt för den intresserade att ta del av min utredningsrapport är att vederbörande vänder sig till mig. Jag kan då tillhandahålla rapporten.

Stefan Liliebäck

Svar direkt

Bakgrund: Arvika kommun tog emot handlingar från advokat Stefan Liliebäck i hans egenskap av juridiskt ombud för bröderna i Kevinfallet. Handlingarna utgör underlag i ett ärende som bör bedömas vara del i en eventuell rättstvist. Detta då det har framförts ersättningsanspråk om ekonomisk ersättning. Ärendet om handlingarna har diskuterats och rådgjorts med kommunens juridiska ombud Jonathan Peduru-Aratchi.

Tillämpning av gällande rätt: Den sekretessbestämmelse som åberopats avseende utredningsrapporten är 19 kap. 9 § offentlighet och sekretesslag (OSL) som medger en myndighet rätt att sekretessbelägga vissa handlingar som är av vikt för en rättsprocess och/eller en möjligen blivande rättsprocess. En myndighet såväl som en kommun är skyldig att hantera de skattemedel den tilldelats ansvarsfullt samt med varsamhet. Detta brukar ibland sammanfattas som ”god medelsförvaltning”. Detta framgår även av 11 kap kommunallagen. Innan någon process i frågan slutförts kan därmed kommunen inte föregå eventuella bedömningar och ställningstagande som medför risker för kommunens hantering av skattemedel. Att göra så vore oansvarigt och förhastat. I regel anses sådant beteende riskera en myndighets (kommunens) chanser i en rättstvist och motverkar även möjligheterna att ha en ansvarsfull hantering av skattemedel.

I förtydligande riktning har det uttalats i olika ordalag men bör bedömas att det vore oansvarigt och omöjligt för en kommun att ha del i en rättstvist om man hindras i ett förberedande skede få möjlighet att hantera skattemedel ansvarsfullt genom att tvingas offentliggöra information och därmed förekomma hela rättstvisten. Det finns stöd för att sekretessen enligt 19 kap. 9 § OSL även kan tillämpas vid en möjligen blivande rättstvist. Enligt förarbeten och domstolspraxis är detta klarlagt och tydliggjort*. Detta bör alltså inte ses som en konstighet eller något planerande att mörklägga uppgifter utan utgår objektivt från lagbestämmelser, praxis och förarbeten som tydligt anger vad som är gällande rätt.

Ärendesekretess, hävande av sekretess: Vad gäller sekretess i ärendet står det bröderna fritt att själva dela med sig av handlingarna till vem som helst. Man kan som berörd enskild person även samtycka till att en uppgift eller handling lämnas ut.

Däremot är det inte upp till en enskild person och dennes juridiska ombud (advokat med flera) att avgöra för en myndighet om sekretess ska hävas i så stor omfattning som motparten avser.

I varje ärende om utlämnande av handlingar är det ställt krav på en myndighet att sekretessprövning ska ske. Med andra ord ska det objektivt sett ske en enskild prövning av varje begäran om handlingar kan lämnas ut. Detta för att inte någon ska lida skada av ett eventuellt utlämnande av handlingar som då skulle kunna strida mot någon sekretessbestämmelse.

Om en enskild och/eller dennes advokat skickar handlingar till 121 namngivna personer inom en myndighet medför detta ett frivilligt tillgängliggörande från de enskildas sida. De 121 adressaterna med e-postadresser från kommunen träffas däremot av samma sekretessbestämmelser oavsett anställning eller uppdrag som man har inom kommunen. Dessa 121 personer är i olika egenskap och omfattning företrädare för kommunen och lyder under samma lagbestämmelser som själva kommunen. Det är rättsligen klarlagt sedan länge att skulle man skicka en handling till viss tjänsteperson och/eller kommunpolitiker, bör den inskickade handlingen anses inkommen till kommunen på samma sätt som om den skickats till till exempel kommunens centrala myndighetsbrevlåda.

Vem som helst har rätten att begära ut handlingarna med rätten att vid avslag få ett skriftligt avslagsbeslut. Kommunen är skyldig som alla andra myndigheter att följa legalitetsprincipen vilket i denna fråga medför en skyldighet att följa sekretessbestämmelserna oavsett den enskildes egeninitiativ att tillgängliggöra handlingarna för envar. Detta är en rent objektiv utgångspunkt i frågan om handlingars utlämnande som i alla lägen behöver följas. Så sekretessprövningen om handlingars offentlighet bedöms alltså överordnad en enskild persons omfattande samtycke och egeninitiativ att offentliggöra egna handlingar. Däremot står det den enskilde fritt att dela med sig av informationen till den de önskar. Med andra ord kan inte den enskilde styra hur kommunen avser att hantera de inkomna handlingarna. Kommunen har att själv bedöma och agera efter vad som är gällande rätt och därmed de rättsliga krav som ska tillämpas.

* RÅ 2007 ref 12, prop 1979/80:2 del A s 152, prop 1937:107 s 44, SOU 1935:5 s 12.

Andreas Solin

Tf kommundirektör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.