Med den tvåmastade kustkryssaren Chi-Chi, som hon kallas, har Kerstin och Jan Lindblom, 74 och 76 år, gjort många resor på Vänerns vatten. Båten byggdes av Jan och hans pappa Olle Lindblom i Arvika mellan 1962 och 1965 efter att den ritats upp i full skala vid det som då var Sälboda snickeri. Sedan Chi-Chi sjösattes har hon haft flera olika ägare. 1972 sålde man båten för att sedan, många år senare, köpa tillbaka den.
Den vitmålade mahognybåten är 10,5 meter lång och helt unik av sitt slag. Det finns igen annan båt som är likadan som Chi-Chi.
Den här dagen, en dag när termometern framåt lunchtid når över 20-gradersstrecket, vilar hon i hamnen. I Arvika småbåtshamn vid Glafsfjordens strand, inte långt från platsen där hon en gång, för 59 år sedan, byggdes från grunden: i ett aluminiumskjul bredvid det som då var ”Tobaken”.
Kerstin och Jan Lindblom, båda från Arvika, visar upp sin pärla.
– Vi sjösatte båten 1965, men vi har inte haft den hela tiden. Vi sålde båten 1972 och köpte tillbaka den 2014, berättar de.
Under tiden de inte hade båten i sin ägo följde de den på håll via matriklar, register som finns tillgängliga för Svenska Kryssarklubbens medlemmar.
– Jag hade koll på var båten befann sig under mellantiden, den var uppe i Stockholmsområdet, säger Jan.
Båtar var deras passion
Båtens historia tog sin början 1962, då Jan och hans pappa Olle Lindblom började att bygga den.
– Pappa har byggt båtar i hela sitt liv kan man säga. Han var väldigt intresserad av båtar och av att bygga. Han byggde segelkanoter, jollar och allt möjligt, berättar Jan.
Olle Lindbloms stora passion och fallenhet för båtar och båtbyggen kom tidigt fram i ljuset. Redan som 17-åring hade han hunnit med att bygga tre kanoter. Chi-Chi var Olles tredje stora båtbygge. Hans första stora projekt var en elva meter lång skärgårdskryssare som stod redo att möta vattnet 1933.
Innan bygget av Chi-Chi lyckades han också skapa en drygt tio meter lång yawlriggad kustkryssare med två master.
– Den båten har vi kontakt med, den är hemmahörande i Mälaren, Stallarholmen. Vi skickar påskbrev till den, skrattar Kerstin och Jan.
Ritades i Sälboda
Ritningen till Chi-Chi gjorde konstruktören Tord Byqvist, också från Arvika. Byqvist hade full koll på hur man ritade och designade båtar. Det var han som en gång i tiden designade den långa och smala segelbåten Rapid. Dessutom ritade han en båt som kom att kallas Mustang som byggdes på beställning av Sveriges största och äldsta segelsällskap KSSS (Kungliga svenska segelsällskapet). Båten fanns med i diskussionen när en ny OS-båt skulle utses i slutet på 60-talet.
Chi-Chi ritades vid Sälboda snickeri, som fanns på den här tiden.
– Där ville pappa att vi skulle rita upp båten i full skala. Vi låg på golvet i snickeriet för de hade ett trägolv och vi fick använda små nubb som vi kunde fästa i när vi gjorde olika punkter. Vi hade en lång trälist som vi ritade linjerna efter. Båten är 10,5 meter lång så det blev ju en lång list. Det var en stor papprulle vi rullade ihop när vi var klara, säger Jan.
Chi-Chi var ett smeknamn
När ritningen till båten var klar började Jan, som då var 18 år, och hans far att bygga. Kerstin var också med under byggets gång. Allteftersom dagarna fortlöpte växte Chi-Chi fram. De gjorde spanten, båtens stomme. Lamellimmade för att få fram former och konturer, och ägnade många timmar åt bordläggning.
– Bordläggning, det är alltså något man gör för att det ska bli ett skrov, förklarar Jan.
Ett gediget arbete pågick. Både Jan, Olle, och Kerstin tillbringade mycket tid i aluminiumskjulet vid ”Tobaken” och såg, med gemensamma krafter, till att båten tog form.
Under ett år var Jan borta mycket från bygget, då han gjorde lumpen. Under den tiden tog han även skepparexamen.
1965 stod den tvåmastade kustkryssaren klar. Båten sjösattes och de gav sig ut på vattnet. Med Chi-Chi tog de sig an Vänern och tävlade dessutom i Vener race flera gånger. Att båten fick namnet Chi-Chi kom sig av att Kerstin en gång i tiden kallades för Chi-Chi av sina närmaste kompisar på Agnetebergsskolan.
Blev tvungen att säljas
Chi-Chi förde med sig mycket glädje och nya bekantskaper. När de var ute på sina båtturer lärde de känna andra båtintresserade. Chi-Chi nästlade sig in i deras hjärtan med de upplevelser hon tog dem med på. Upplevelser med familj och vänner som Kerstin och Jan alltid skulle komma att bära med sig som minnen. Under Chi-Chis första år på vattnet reste de ned till västkusten. Och det skulle bli fler resmål än så.
Men bara några år efter Chi-Chis första möte med vatten blev hon tvungen att säljas.
– Pappa hade plåtslageri och behövde pengar i verksamheten. Vi sålde båten. Banken uppmanade oss att sälja den. De trodde att det låg mycket pengar i den, men så var det inte, berättar Jan.
I samma veva höll Jan och Kerstin även på att köpa ett hus.
Under åren har Jan jobbat som plåtslagare, precis som sin pappa och farfar. De jobbade alla som plåtslagare i familjens företag Lindblom och Son plåtslageri.
– Farfar startade upp firman 1899.
Och Kerstin, hon har jobbat på apoteket vid torget.
Köpte tillbaka båten
Så en dag för några år sedan, när 2014 var året i världen, öppnade sig en möjlighet för Kerstin och Jan. En möjlighet att köpa tillbaka den så omtyckta kustkryssaren. De fick chansen – och tog den.
När de skulle köpa tillbaka båten var de och tittade på båten hos den dåvarande ägaren som då sa till Jan att det var kopparplåt i botten på sittbrunnen.
– ”Det vet jag det”, sa jag, ”det är jag som har gjort den”. Ägaren tyckte att det var lite häftigt att det var en kopparplåt där.
Sedan 2014 är Chi-Chi tillbaka i Kerstin och Jans händer, något de är mycket glada för. Båten har sex liggplatser. Både toalett, garderob, pentry och en liten diskho.
I dag njuter Kerstin och Jan av tillvaron som pensionärer. En tillvaro som präglas av tid ute i friska luften och naturen, de är mycket ute med båten och har en sommarstuga i Humlekil, intill Glafsfjorden, som de ofta åker ut till. Mycket tid tillbringar de också med familjen, de har två barn och fyra barnbarn. Kerstin tränar också flera gånger i veckan på Hälsokompaniet i Arvika. Med båten Chi-Chi har de många minnen från den tid som varit.
Växte upp på sjön
Intresset för båtlivet. Ja, det har funnits hos dem båda under mycket lång tid.
När Kerstin var fjorton-femton år paddlade hon kanot och tävlade i det. Hon var bland de bästa i Värmland.
– Jag var på Bosön och tävlade och vann DM när jag var fjorton år, säger hon och fortsätter:
– Och så en dag när jag var i skolan hade de kommit hem till mamma och tagit ifrån mig medaljen för att jag var för ung, man var tvungen att vara femton, men jag var bara fjorton när jag vann, och det var mina bröder lite sura på.
– Den kanoten som jag tävlade med, den har jag också köpt tillbaka, säger Kerstin skrattande.
Jan fick sin första båt som 16-åring. Den hette Pyret, precis som pappa Olles första segelkanot.
Man skulle kunna säga att det var båtarna som förde Kerstin och Jan samman.
– Jag var vid Ingestrand och badade och så skulle jag paddla hem med min kanot. Och så var Jan där, med sin båt och en kompis. Då ville Jan att jag skulle segla med honom hem. Jan hade väl lite koll på mig där, skrattar Kerstin.
Gemenskap
Som det bästa med båtlivet lyfter de fram gemenskapen.
– Man får nya bekantskaper. Man träffar mycket folk och vänner när man är ute, man lär känna många, säger Kerstin.
Och de har inte vilken båt som helst. När de är ute på sina båtturer drar Chi-Chi till sig uppmärksamhet.
– Det är många som vill komma fram och prata när de ser båten, berättar Kerstin.
Att komma ut på sjön är också omväxlande, roligt och rogivande, tycker de. Två resmål som de gillar mycket är Lurön och Sandön i Säffle.
– Det är jättefint. Det är som västkustberg där, säger Kerstin.
Vänern är resmålet
Ner på Vänern har de tänkt sig även i sommar. Men var de åker återstår att se, det är ännu inte bestämt. Det beror en del på vädret.
Just vädret är något som är viktigt att hålla koll på innan man ger sig ut på sjön. På stora sjöar som Vänern blåser det upp snabbt. Vad som också är viktigt att tänka på när man ska ge sig ut är sjökort.
– Sjökort är jätteviktigt, det ska man ha, säger de. Man måste veta var man befinner sig. Man kan inte lita helt på gps:en, utan man ska även ha ett sjökort.
– Det är viktigt att man lär sig ta ut båtens kurs och att man lär sig sjömärken och var de står i förhållande till grund och farleder, säger Jan.
Loggbok från 1948
När de ger sig ut på färd i sommar har de med sig pappa Olles loggbok från 1948. Den har de alltid med sig i båten. I boken har Olle skrivit ned små anteckningar från sina dagar ute på sjön. Olles egna ord, skrivna med hans handstil, smyckar sidorna. Innanför bokpärmen finns ord som ”badtur”, ”nordlig frisk vind” och ”strålande kafferep med tårta”. Ibland läser de i den i en hamn där de befinner sig.
Tillsammans med frun Kerstin seglar Jan vidare i sina föräldrars fotspår, som båda var seglare.
– För min del betyder den här båten nästan allt, säger Jan. Det är ju så när man har varit med och byggt den. Det är en del som frågar ”varför köpte du den här båten?”, men den här båten var ju den vi byggde. Det blir personligt. Det är mycket roligare att greja med båten än med något annat, säger Jan.
Nu ligger Chi-Chi i hamnen redo att ge sig ut på Vänern. Kerstin och Jans båt hittade hem till slut.