Minnesord: Till Minne av Annika Karlsson

Familj
PUBLICERAD:

Vi delar sorgen med familjen och våra tankar går till Annika.

Annika deltog i en studieresa anordnad för lärare på Östra Rektorsområdet i Arvika till Tallinn november 1990. Då hade båtlinjen från Stockholm precis öppnat. Resan blev en chock för samtliga deltagare. Vi var inte beredda på att skillnaden kunde vara så stor mellan länder som ligger så nära varann. Allt var grått och trist och dåligt underhållet. Det luktade illa av avgaser, folk var dåligt klädda och var allvarliga och askgrå i ansiktet.

Väl hemkomna var Annika en av de drivande i det insamlingsarbete som startade, först bland lärare men senare även bland många andra. Föreningen Värmland-Estland bildades och vi blev många som engagerade oss i hjälparbetet. Vi vände oss till Kose kommun för därifrån hade vi en inflyttad lärare som hjälpte oss igång. Behov fanns av allt: Kläder och skor, leksaker, skolmaterial, mat. Ja allt. Till en början riktade vi oss till barnhem och kindergarten, så småningom till skolor, ålderdomshem, vårdhem och övriga ställen där behov fanns.

Annika visade sig vara en utomordentlig organisatör och en arbetsmänniska utöver det vanliga. Hon hade en fingertoppskänsla för folks önskemål och behov och fyllde till stor del alla de lastbilar som vi körde de närmaste åren. Vår princip var att organisera utdelandet på plats så att vi visste vart materialet hamnade. Därmed utvecklades täta vänskapsband mellan medlemmar i föreningen och de människor som vi arbetade med i Kose.

Annika älskade människor och fick många vänner i Estland. Vänskapsband som bara växt sig starkare år från år. Hon intresserade sig för estnisk kultur och hantverk och stickade sjalar på estniskt vis med sina vänner Arvika.

Tack för den tid vi fick tillsammans!

Föreningen Värmland-Estland

Genom Wiveca Axelsson och Jonny Johansson

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.