Efter en tyngre period i livet valde längdhopparen Kaiza Karlén en oväntad väg uppåt och framåt – hon hyrde en kanin.
– Jag kände att jag inte ville må dåligt längre, tänkte vad kan jag göra? Och då blev det så här, säger hon med ett skratt.
Kaninen Märta har snart spenderat två månader hemma i Kaiza Karléns lägenhet. Nu återstår bara en vecka på kontraktet innan det är dags för den fluffiga gästen att återvända till gården Riggebo i Fageråstrakten.
– Det har blivit mycket kärlek och glädje. Buren tar upp en tredjedel av min lilla etta och det är hö överallt. Sedan har jag fått börja sova med öronproppar för hon äter som en häst, men det har det varit värt, säger Karlén.
Hon vill inte gå in i detalj på vad som hållit henne nere, men kommer från en jobbig period i livet. Till slut kände 22-åringen att det var dags att agera.
Lösningen blev dvärgteddykaninen Märta.
– Det har blivit ett lyft i vardagen. Jag är stolt över att jag bestämde mig för att ta tag i det och ta steg för att må bra. Sedan att det blev just en kanin, det är ju en sak. Men sedan dess känner jag faktiskt att jag hittat tillbaka.
Karlén har i tidigare intervjuer berättat om den prestationsångest hon känt i samband med sitt längdhoppande.
Men efter en fjolårssäsong som inte gick hennes väg känner hon nu att hon är på rätt plats, både psykiskt och fysiskt.
– Det har blivit en vändning och jag har jobbat mycket med det mentala även om det kanske alltid kommer finnas lite såna tankar. Jag har insett att jag vill hålla på med friidrott så länge jag kan och att jag behöver må bra för att kunna prestera.
– Jag har hittat en annan grundinställning som gett bra resultat på träning. Det spelar liksom ingen roll om jag hoppar 5.80 eller 6.50, man är ändå samma person. Sen vill jag såklart alltid hoppa sjukt långt, men världen går inte under om det går dåligt på en tävling.
Tror du att det någonstans är ett måste att känna någon typ av press för att bli så bra som du blivit?
– Det är nog så. Man nöjer sig inte med 90 procent utan vill alltid ha ut 110 procent av sig själv. På ett sätt är jag glad att det är så jag fungerar, men det kan lätt slå över åt fel håll.
“Otroligt små övertramp”
Karlén har haft en bra försäsong där träningen gått åt helt rätt håll. Under säsongspremiären i Göteborg fick hon dock aldrig visa det – samtliga hopp slutade med röd flagg.
– Det var tre hopp som var otroligt små övertramp. Funktionären fick nästan dåligt samvete när han drog upp flaggan för tredje gången, haha. Men jag känner mig i superbra form, det var långa hopp och det kändes precis som på träning.
Det är fortfarande tidigt på säsongen och några klara mål finns inte uppsatta just nu, osäkerheten inom idrotten gör det dessutom inte lättare.
2021 blir också första året som senior för Karlén.
– Jag hoppas utomhussäsongen kommer bli lite mer “normal”. Man har verkligen saknat att hoppa inför publik.