Hoppa till huvudinnehållet

Så blir julfirandet för svenskarna i Norge

Publicerad:
Reporter Peder Kaldal
Peder Kaldal
peder.kaldal@nwt.se

Under pandemin har boende i gränsområdet varit extra utsatta.

Många har olika relationer över gränsen mellan Norge och Sverige. Familjer har haft svårt att ses, barnbarn har inte träffat mor- och farföräldrar och den trygga punkten har försvunnit när man inte kunnat resa som vanligt.

Nu ställs det på sin spets i och med ett stundande julfirande.

NWT har pratat med tre värmlänningar i Osloområdet om året och en annorlunda jul.

Josefin Ringsby: "Jag har haft privilegiet att fira jul med min familj varje år, så ett år utan går bra"

Josefin Ringsby.
Josefin Ringsby. Foto: Privat

Josefin Ringsby från Östervallskog bor i Oslo. I år får hon fira jul utan släkten, men:

– Det finns de som har det svårare än mig, de som är ensamma i jul, säger hon.

Senast hon såg sin familj var i juli. Därefter har gränssituationen gjort det svårt att åka hem. Till en början upplevde Josefin Ringsby situationen som jobbig.

– Jag saknar min familj, men nu känns det bättre. För det finns de som har det svårare än mig, de som är ensamma i jul. De drabbas mer av det här. Jag har haft privilegiet att fira jul med min familj varje år, så ett år utan går bra.

– Och det här med stängda gränser, jag tror det skapar ett större problem på sikt med psykisk ohälsa.

Hur har det varit att inte kunnat umgås med familjen som vanligt?

– Det är jobbigt. Jag är hemkär och älskar att åka hem till Östervallskog. Nu är jag delvis permitterad, men när jag jobbade som mest var det en trygghet att åka hem.

– Innan pandemin kunde man bara spontanåka hem, ta bussen efter jobbet. Nu har jag ingen semester kvar så jag kan inte åka hem och ta tiden i karantän. Mamma hade tänkt hälsa på mig, men då måste hon också sitta i karantän. Så vi får ses när gräsen öppnar, det går inte innan.

Josefin Ringsby bor i centrala Oslo och jobbar på hotell. Det är där, på jobbet, hon kommer spendera delar av årets julafton.

– Jag sa ja till att jobba, det är lika bra eftersom jag är här. Det tär på en att gå ensam hemma, den tiden hade jag hellre tillbringat i Östervallskog.

Hur brukar jularna se ut hemma i Sverige?

– Det är en klassisk jul med familjen, min farmor och syster är också med. Det som är speciellt är att komma hem och få känna den där ledigheten, vara i skogen, ta långa promenader och finna ron.

Nu blir det ”mycket Facetime”, och så även på jul, säger Josefin.

– Visst hade det varit trevligt att ses vid gränsen, men det hade nästan varit jobbigare. Att inte kunna hoppa över. Jag minns inte när jag kramade farmor senast. Det är tungt.

Efter några timmars jobb, lagom till att Kalle Anka börjar på tv i Sverige, så går Josefin Ringsby av sitt pass.

– Då är planen att jag ska möta upp Astrid (som du kan läsa en text om här nedan). Det känns bra att ha någon att åka till efter jobbet. Det blir lite kul att barnen är med på jul, det hjälper till att skapa ett julfirande.

Tror du att själva julafton kommer vara den jobbigaste dagen?

– Det är inte så jobbigt, eftersom det finns de som sitter helt ensamma. Jag är lyckosam som har vänner och kollegor att umgås med på jul. För mig är det att inte kunna resa hem som är det jobbiga.

Astrid Serck: "Jag tror att hemlängtan kommer att komma när jag pratar med familjen"

Astrid Serck tillsammans med barnen Ebbe och Dahlia.
Astrid Serck tillsammans med barnen Ebbe och Dahlia.

Julen med släkten, i huset på landet, blir inte av.

Astrid Serck firar med sambo, barn och vänner i Oslo, men:

– Jag märker att hemlängtan är större nu än innan.

På frågan hur hon upplevt 2020 och alla turer kring gränsen, särskilt nu runt jul, svarar hon:

– Det är väldigt konstigt. Jag är från Ottebol och mina föräldrar bor i hus på landet. Det är den tryggaste plats man hade kunnat vara på. Vi hade kunnat åka bil och inte mött någon annan. Nu har det blivit ett så stort avstånd, det hade man aldrig trott.

Till vardags jobbar Astrid Serck deltid på ett kafé. Hon kommer att ha ledigt i mellandagarna, men det är ändå inte möjligt att åka hem.

– Det blir för krångligt med karantänen. Jag har två barn som bor hos mig varannan vecka, det får också konsekvenser.

Vissa svenskar i Norge har inte sett sina föräldrar eller barn sedan i somras, som senast. Något liknande har det varit för Astrid. Hennes föräldrar var på besök i augusti och de var hem till Ottebol en kort sväng i oktober innan Värmland ”färgades rött”.

Hur brukar jularna se ut vanligtvis?

– Jag och mina syskon brukar åka hem till föräldrarna, hela familjen samlas. Vi hämtar in granen kvällen innan, ser på Kalle Anka, Karl Bertil. En typisk svensk jul, men den är viktig för vi har ganska nära band till varandra.

Hur känns det då nu, när det är jul?

– Det känns konstigt att inte ses. Vi pratar ofta på telefon, men jag märker att hemlängtan är större nu än innan. Jag känner en hemlängtan och saknad.

Hur har barnen tagit det?

– För dem har det varit en fristad att få åka till mormor och morfar. Vi bor mitt i Oslo, så att få åka till dem har varit viktigt. Vi vuxna kan tänka att det går över och det går att stå ut, men för barnen är tidsperspektivet inte helt lätt att greppa. Åttaåringen undrar hur lång tid det här kommer att ta.

Vissa familjer har under året setts vid gränsen, fikat och snackat. Astrid säger att de har pratat om att mötas vid gränsen och byta julklappar.

– Vi ska ses på juldagen, det är planen. Men jag är lite… Är det den bra idé eller blir det jobbigt? Men det viktigaste är att få säga hej.

Men en jul kommer det att bli, trots allt. Ett par väninnor kommer hem till Astrid och hennes familj.

– Vi gör det bästa av situationen. Vi kommer också ringa hem till mina föräldrar under dagen eftersom mina syskon kommer att vara där. Men jag tror att hemlängtan kommer att komma mer då, när jag pratar med familjen.

Nadia Paziraei: "Trots att jag har stålsatt mig så börjar saknaden hinna ikapp"

Nadia Paziraei.
Nadia Paziraei. Foto: Privat

– Man är van att packa och åka hem vid den här tiden. Den saknaden känner jag av mer och mer. Det trodde jag inte att jag skulle göra.

Det säger Nadia Paziraei som inte kunnat åka hem till Sverige sedan i juli.

Familjehemmet ligger i Östervallskog, två timmar bort från Oslo. Men avståndet känns bra mycket längre än så för tillfället.

– Som uppväxt vid gräsen har jag aldrig tänkt på den, så att inte kunna åka över känns så himla konstigt, säger Nadia Paziraei.

– Jag har respekt för det arbete som görs med pandemin, men jag känner med dem som förlorat sina jobb i gränshandeln.

Hon beskriver året som konstigt med nya besked hela tiden. Och visst fanns det förhoppningar om att kunna åka hem och fira jul med släkten.

– Jag har hållit hoppet uppe fram till nu, men har samtidigt varit inställd på att det skulle bli såhär. Men man är van att packa och åka hem vid den här tiden. Trots att jag har stålsatt mig så börjar den saknaden hinna ikapp. Jag trodde inte att jag skulle känna så.

De senaste åren har Nadias och sambon Anton Willards (som kommer från Hammarö) familjer firat jul tillsammans. Så var planen även i år.

Har ni pratat om att ses vid gränsen under julhelgen, du och din familj?

– Vi har inte bestämt en sån träff, men jag är så känslomässigt styrd att jag inte skulle klara av att se mamma utan att få krama henne. Så att se dem skulle nog vara jobbigare. Så det är bättre med videosamtal.

Då såväl Nadia som sambon är butikschefer så är det svårt att åka till Sverige och sedan sitta tio dagar i karantän vid hemresa. Särskilt som de själva brukar rycka in och jobba i butikerna.

– Konsekvenserna är stora när man kommer tillbaka. Nu kommer jag att jobba på julafton och det känns helt okej. Min butik är alltid öppen på julafton och eftersom jag inte kan åka hem så passar jag på att ta en för laget, säger hon och skrattar.

Men det är klart att allt inte känns så kul. Nadia Paziraei säger att hon är glad för att ha en sambo och ett liv i Oslo.

– Och en av mina närmsta kollegor är som en extramor och vi ska åka till henne i mellandagar och umgås med hennes familj. Just nu betyder den relationen väldigt mycket.

Hur kommer ni fira efter att du slutat jobba på julafton?

– Vi har kollat upp vad vi ska göra för mat. Och vi kommer ha våra familjer på Skype och Messenger och prata med dem där. Vi får använda dagen till det. Det finns inte så mycket annat att göra.

– Så jag kan ta julen, men det vore bra om man kan dra hem på semestern nästa år.

Så här kommer Renée Paziraei att få fira jul med sin dotter i år.
Så här kommer Renée Paziraei att få fira jul med sin dotter i år. Foto: Joachim Lagercrantz

Nadias mamma, Renée Paziraei, säger så här om att inte kunna fira jul med sin dotter:

– Det är jobbigt. Vi blir bara tre, jag, min man och Dino, som firar i år.. Vi får ringa på Facetime efter att hon slutet jobba, säger hon och brodern Dino fyller i:

– Det är synd, men det är som det är. Jag tror att allas jul kommer att bli annorlunda i år.

Artikeltaggar

HammaröJulNorgeNyheterOttebolskypeSverigeÖstervallskog

Så här jobbar Arvika Nyheter med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.