• idag
    25 nov
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    26 nov
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    27 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    28 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    29 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Till minne: Minnesord över Lennart Hall

Familj
PUBLICERAD:

Det var på mitten av 70-talet på institutionen för Musikvetenskap i Göteborg och kursen i musikanalys hade nått sin sista föreläsning. Den skulle handla om Jean Sibelius fjärde symfoni, en urkraft i musikalisk form. Lennart Hall, som höll i kursen, spelade upp den första satsen. Vi lyssnade intensivt och hade penna och papper, redo för Lennarts analys, då han förbluffade oss med att säga: “Den här musiken följer inget formschema, den är ett under, ett mirakel.” Och istället för att utföra sin förväntade analys tog han fram det finska verseposet “Kalevala” och läste högt ur det, resten av föreläsningen. Endast där, i dess förvandlande rytmer och magiska språng, kunde man hitta svaret på den fjärde symfonins hemligheter, menade han.

Att bevittna hur Sveriges främste musikanalytiker vågade lägga ner sina musikteoretiska analysvapen inför oss studenter – och istället hänvisa oss till poesin som kunskapskälla – blev avgörande för att jag kom att välja den musikvetenskapliga banan. Bli en nära kollega och vän med Lennart på Musikhögskolan i Göteborg. För att sedermera bli musikkritiker, först på Expressen och därefter på Dagens Nyheter.

Lennart och jag behöll kontakten genom alla år. Och jag följde hans oavbrutna arbete med att finna ett språk för det som sker i musiken så att den verkligen öppnar sig för oss. Det kunde handla om de mest komplexa musikaliska uttryck, som i Pierre Boulez avantgardistiska mästerverk “Pli selon pli” med text av Stephane Mallarmé från 1962, där han fann att musik och text “vecklar ut sig som en solfjäder”. Och att sångstämman “simmar i orkestersatsen som i sitt eget bad”.

Eller också handlade det om något bra mycket enklare – som när han berättade för mig om Yngve Stoors “Sjömansjul på Hawaii” från 1945. En schlager som gjorde ett sådant intryck på honom som sjuåring i Ekshärad där han växte upp att han skidade flera kilometer hem till en kompis om dagarna – som hade den på stenkaka – bara för att lyssna på den om och om igen.

För Lennart var litteraturen en ständig följeslagare. Något som också resulterade i täta samarbeten med författare, inte minst med Göran Tunström. Ett särskilt minne är ett seminarium om ursprunget till vår nordiska diktning och musik där poeten och litteraturhistorikern Gunnar D Hansson menade att den allra första nordiska naturlyriken skapades av en som kom för sent. Varpå Lennart svarade med att säga att den svenska musiken började med en paus.

2013 gav Lennart ut boken “Repliker” (Bo Ejeby Förlag) där han samlade sina mest enastående studier av musikalisk form. Med den boken som utgångspunkt har jag de senaste åren medverkat i en serie föreställningar på Litteraturhuset i Göteborg tillsammans med musiker, skådespelare, diktare, teatervetare och arkitekter – som alla blivit inspirerade av Lennart och velat hylla hans unikt öppnande perspektiv. När vi gjorde en kväll kring den romantiske tonsättaren Robert Schumann blev det omöjligt att inte göra ett spektakulärt nummer av dennes “Ich grolle nicht” (Jag knorrar ej). Lennart älskade denna sång så till den grad att han vid ett legendariskt ögonblick på en fest i mitten av 80-talet och iklädd läderbrallor plötsligt kastade sig ner på knä och sjöng den med ett vrål – som om den var en hit av Elvis Presley.

Min saknad efter Lennart Hall är outsäglig.

Martin Nyström, musikkritiker på DN-kultur

Lennart Hall

Född den 22 mars 1938 i Ekshärad, död 2020 i Arvika.

Lennart Hall var professor i musikhistoria och formlära. Han var ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien från 1995.

Han var utbildad kyrkomusiker och hade även teoripedagogutbildning från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Han var verksam vid Musikhögskolan Ingesund. Han undervisade i musikteori, interpretation, musikhistoria och formlära vid dåvarande Musikhögskolan vid Göteborgs universitet, där han år 2000 blev befordrad till professor i musikhistoria och formlära.

Hallstudion i högskolebyggnaden Artisten i Göteborg har uppkallats efter honom.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.