• idag
    25 okt
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      2.3 mm
  • måndag
    26 okt
    11°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    27 okt
    11°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    28 okt
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    29 okt
    10°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm

Kulturkanalen: Tusen blinkande lampor

Krönikor
PUBLICERAD:
Marcus Kohlberg.
Foto: Privat

Han lutar sig med en hand på räcket, stående på utsidan av den franska balkongen. Mobiltelefonen är monterad på en selfiepinne som sträcks upp mot det blå i jakt på bättre täckning. De odöda gläfsar nedanför. Vyn är slående. Ytterligheter av sårbarhet och vanmakt illustrerat av regissören Il Cho i nyproducerade sydkoreanska zombiefilmen #Alive (2020).

Jag skrev senast att mârten var det enda som matchade magin vi upplevde genom Kiss och deras musik. I år blir det ingen mârten. Enligt kommunens officiella hemsida har detta hänt en gång tidigare. Polion som satte stopp 1945. Nu Corona.

Mârten var en delvis sanktionerad frizon. Pengar på fickan. Godis, prylar. Senare: romantik, alkohol och mobila hamburgerkök. Lockelserna var många. En annan bit av världen kom hit, till oss! Karusellerna blänkte och gnisslade, utrop och erbjudanden ur spruckna högtalare. Som ekon från andra sidan av en odefinierad längtan.

”Darkness will fall on the city, it seems to follow you too”, som Peter Criss (Kiss) sjunger i Black Diamond.

Det var ödesmättat, lite hotfullt. Och kittlande. Precis som mârten, där tusen lampor blinkade i den regnvåta oktobernatten.

För den konspiratoriske hopar sig måhända järtecknen denna pandemihöst. Jag har inte hört om någon domedagssekt har satt nytt slutdatum för vår existens, men denna tidtabell justeras väl löpande. Zombiefilm är en genre vars tema ständigt är aktuellt. #Alive belyser rådande isoleringsdilemma. Enormt lägenhetskomplex i Seoul. En morgonseg gamer vaknar upp till ett tomt kylskåp och en shoppinglista från mamma. Men han kommer aldrig till affären. Farsoten är redan ett faktum. Loftgångarna är dödliga, enkelriktade fällor. Så länge kranvatten och elektricitet finns går det hyfsat. Men till slut är det inte bara de odöda som utgör hot. Isoleringen väcker även inre demoner. Osmittad flicka i huset mitt emot skänker hopp. De etablerar kontakt och håller varann vid liv. Samarbetsprincipen segrar. Vi får också vår beskärda del av klassiska gatlopp med horder av zombies. Men den avgörande rollen i apokalypsen denna gång spelar sociala medier. Kommunikation, kartläggning, spårning. Tekniken finns där, all data likaså. Vem skulle inte använda sig av den i en direkt livshotande situation? Likväl kan jag inte släppa tanken: har någon nätaktör stått för notan? Slutet är som en sofistikerad techbolags-reklam. Finansiering eller ej så är det vansinnigt mycket snyggare gjort än när James Bond plötsligt kör tysk premiumbil.

”Darkness will fall on the city...”

Pandemin, om än inte av zombiekaraktär, ger oss inställd mârten. Fast umgänge sker virtuellt i allt högre utsträckning oavsett. Från nyhetens behag, via bekvämlighet, till nödvändighet. All isolering är inte ofrivillig. Och det som inte dokumenterats och publicerats har väl inte ägt rum, eller? Men håll hårt i räcket när ni lutar Er ut från balkongen.

Låt oss hoppas på monster, stinna av kålsoppa, i spöktåget nästa år.

”Whoo, black diamond!”

Tusen lampor blinkar.

Hej på mârten – trots allt!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.