• fredag
    30 okt
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    31 okt
    11°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    1 nov
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    2 nov
    10°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

125 år sedan berättaren i Mangskog föddes

Litteratur
PUBLICERAD:
I år är det 125 år sedan författaren Tage Aurell föddes.
I år är det 125 år sedan vår trakts störste författare Tage Aurell föddes i Grünerlöcka i Oslo, eller mer korrekt Kristiania. När han var fem år flyttade familjen till Karlstad. Fadern Albert Aurell arbetade som verkstadsförman på Karlstad Mekaniska Verkstad. Modern Anna Lersten, hade sina rötter i soldatbostället i Lerhol, Edane.

Tage gick på läroverket i Karlstad, latinlinjen, han lämnade gymnasiet utan examen. Han började som volontär på Nya Wermlandstidningen. Sedan följde journalistarbete på flera tidningar, Filipstads Tidning, Karlskronatidningen och Norrköpings tidningar.

Efter en religiös period i början 1910-talet blev han radikal. Han hade ju växt upp i en proletär utkant av Karlstad, med en far som var engagerad i arbetarrörelsen. Tages ambitioner med livet började ta form, han skulle bli diktare eller skådespelare.

Tage Aurell, akvarell av dottern Lisa Aurell.

1919 gifter han sig med den 22 år äldre konstnärinnan Kaja Widegren. Under 20-talet vistades Tage Aurell mest utomlands, i Tyskland och framförallt i Frankrike. Studerade bl.a. på Sorbónne, översatte Strindberg och Hamsum till franska. Det var en betydelsefull tid för honom, han fick många kontakter i kulturkretsar och han utvecklade sina redan goda språkkunskaper. På ett kafé i Paris 1924, som Tage besökte med skandinaviska konstnärsvänner, mötte han skeppsredardottern Kahtrine Zimmer från Bergen i Norge. Tycke uppstod och de blev ett par. När Tages fru Kaja förstod vad som hänt, välsignade hon detta faktum och ordnade med skilsmässan. Hon menade att Tage naturligtvis skulle ha en yngre kvinna, än hon själv var.

Tage Aurells skrivarstuga.

Tage och Kathrine gifter sig i Sandvika kirke utanför Bergen 1926. Kathrine kom att bli Tages verkliga stöd i livet. Hon gjorde det som krävdes för att han skulle kunna utveckla sin konstnärssjäl och sitt författarskap. Efter en beramad cykelfärd från södra Frankrike, hamnade de så småningom i Lövnäs i Mangskog. Här ska vi bo sa Kathrine. Och på denna outsägligt vackra plats byggdes hemmet, som Kathrine ritade.

– Vi bor som i ett förmak till paradiset, uttryckte Tage det. På en plats som är ett koncentrat av värmländsk natur.

Där Nole i Lövnäs blev deras hem och här växte barnen Lisa, Mattias och Hans upp. Vintrarna valde emellertid familjen oftast att vistas vid den varmare och måhända mer intellektuellt stimulerande Sanary-sur-Mer på franska Rivieran.

Där Nole i Lövnäs Mangskog, Tage och Kathrine Aurells hem.

Tage Aurell utvecklade en alldeles egen berättarstil, där han med en unik ordknapphet ändå kunde förmedla berättelser så genuina och levande. Och han hämtade sina berättelser, sina figurer i den värld han levde.

Den som haft glädjen att lyssna på Tage Aurell när han muntligen berättar om händelser som han upplevt eller personer som han mött, fick höra ett ordsvall och en berättarkonst som man sent glömmer. På sitt speciella sätt talade han, med pauser i vilka berättelsen stannade upp, mognade och växte. Lyssnaren gavs tillfälle till eftertanke, fortsatte berättelsen sedan i en beskrivning, ett ordmåleri som bara Tage Aurell kunde ge. Men när han präntade ner sina berättelser, då var det inte ordsvallet som gällde. Då kom guldvågen fram, varje ord vägdes och värderades och många ord valdes bort. Resultatet blev berättelser som var sparsmakade, stundom ordkarga. Meningar som plötsligt avbröts, men som fångade väsentligheterna, lyfte fram och visade dem tydligt för läsaren.

Tage Aurell dog 1976, 81 år gammal.

Det var när litteraturkritikern Knut Jaenson i Bonniers Litterära Magasin 1943 gav honom kritikerrosor för boken "Skillingtryck" och beskrev Tage Aurell som en ”egenartad prosatör”, som genombrottet kom. Efter många år i undanskymdhet blev han nu upplyft och hyllad och fick flera fina utnämningar som de Nios Pris och Lilla Nobelpriset. Han blev på något sätt författarnas författare under mitten av förra seklet.

Att läsa Aurell kräver engagemang, de få orden måste ägnas en egen energi, för att berättelsernas fullkomlighet ska komma fram. God hjälp får man om man lyssnar på författaren själv när han läser. Sveriges Radio gjorde en rad inspelningar som sändes ut i stugornas radioapparater och blev mycket uppskattade. De finns nu på SR:s arkiv. Tage Aurells röst, hans sätt att förmedla berättelsen, genom sitt varierade tempo, olika tonlägen, med korta uppehåll inlagda på viktiga ställen, lyfter fram berättelsens alldeles speciella karaktär.

Tage Aurells författarskap är inte så omfångsrikt, titlarna inte så många och antalet sidor inte så stort, men det är unikt och egenartad och det var, när böckerna kom, nytt och banbrytande.

1932 "Tybergs gård", 1934 "Till och från Högåsen", 1937 "Martina", 1943 "Skillingtryck", 1946 "Smärre berättelser", 1949 "Nya berättelser", 1951 "Bilderbok", 1954 "Liten fransk stad", 1960 "Vägar och möten" och 1969 "Samtal önskas med sovvagnskonduktören".

En del av de böcker som Tage Aurell skrivit samt några biografier om honom.

Tage Aurell var realist och regionalist. Han skrev helst om allmogen, även om någon präst och herreman ibland skymtar förbi. Hans ämnen är ofta mörka och dystra, det handlar om fattigdom, om sjukdom om död och krånglande kärlek. När man läser, hör man Tages röst inom sig, man hör hans frasering, hur hans röst stiger och faller och stannar upp.

En av Tage Aurells bokhyllor.

Det har skrivits mycket om Tage Aurell. Ragnar Mattsons ”Berättaren i Mangskog” handlar om tiden fram till genombrottet 1943, Pär-Yngve Anderssons ”Att röja plats för tystnaden” beskriver analyserande hans författarskap och Lars Anderssons ”Platsens ande” ger en fyllig beskrivning av hans liv och skrivande.

Tage Aurell, olja av dottern Lisa Aurell.

Han avled 1976, 81 år gammal, han ligger begravd invid den södra kyrkogårdsmuren på Mangskogs kyrkogård, en plats som han själv valt ut:

– Där är jorden torrare och så kan man höra folk prata när de går förbi på vägen utanför muren.

På det vita korset som pryder hans och Kathrines och även dotter Lisas grav, står ett typiskt aurellskt ord, där står ” Frid”.

I versform kan man beskriva Tage Aurell så här!

Hans ord var inte så många,

hans berättelser inte så långa,

men det fanns en laddning i varje stavelse,

stundom förtvivlan, stundom hugsvalelse,

det han skrev var inte alltid roligt,

men det han beskrev var alltid troligt.

Han hämtade historierna i sin närmiljö,

hos de som fanns invid hans vackra sjö,

som han faktiskt sällan skriver om,

han berättar hellre om dom,

som bodde där,

om deras öden, glädjen och besvär.

Hans hus var litet, men grant,

högt beläget i en skogskant,

och ännu litet högre hans skrivarstuga,

ifred från ungar och fruga,

som ändock har vi förstått,

drog ett tungt lass, när livet stundvis var grått.

Han tog sina promenader längs den krokiga vägen,

talade med folk, berättelse och sägen,

och kunde själv mästerligt berätta,

och hittade alltid knorren, den rätta,

och mitt i en mening han tystnade,

och skapade oerhörd spänning för den som lyssnade.

Viktor, Martina, Pingstbrud,

människoöden i skiftande skrud,

Vägar och möten och Skillingtryck,

han kunde berätta med eftertryck

vi tackar för det vi fått läsa och höra,

och än hörs hans röst i vårt inre öra.

Göran Bryntesson

Så här jobbar AN med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.