• idag
    1 juni
    25°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    2 juni
    26°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    3 juni
    20°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    4 juni
    18°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    5 juni
    14°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Insändare: Missbruk i Arvika – ett stort problem

Insändare
PUBLICERAD:
Missbruket i Arvika är ett stort problem, menar insändarskribenten.
Foto: Sara Johannessen Meek
En tydligare strategi mot narkotika bör upprättas i Arvika kommun och gärna i hela Sverige – det här håller inte.

När man läser småkommuners budgetpresentationer så finns där alltid en elefant i rummet. Många väljer att fokusera på utgifter för flyktingmottagning för denna investering har folk stirrat sig blinda på, i mitt tycke, lite för länge. Men ingen vill i klarhet diskutera det riktiga ogräset. Bakom de kalla siffrorna döljs en stigande social misär i form av familjehemsplaceringar, utgifter till människor med reella missbruk. Förutom att isolera problemet/utgifterna till själva missbrukaren så bör man även tänka på att runt EN missbrukare så döljer det sig ohälsotal bland medberoende, deras barn et cetera.

Är själv i en position så att jag har god insyn i detta parallella universum. Jag tror många Arvikabor fylls med vrede när jag kan berätta om fäder, i Arvika, som injicerar amfetamin bredvid sina barn medan de tittar på TV, barn i hem där Arvikas missbrukarklientel går in och ut ur ytterdörren, det har även förekommit övergrepp. Dessa barn ska sedan försöka klara av en normal skolgång men de psykosociala förutsättningarna gör att stödbehovet från samhällets sida ökar. I kommunen har vi också en historia med uppgörelser som slutat med knivstick, mord och misshandel på öppen gata. För att inte tala om överdoser, självmord och inbrott.

Är själv närstående till en missbrukare som LVM-anmälts (lagen om vård av missbruk) säkert runt 15 gånger. Vi var ungefär sex personer runt den berörda som ville få till en tvångsvård då vi oroade oss för om denne ens skulle överleva. När hen väl hamnade i respirator så avvisades nästa LVM med att denne knappast kan ta droger i detta skick. Samtidigt är jag väl medveten om att det är jobbigt för Arvika kommuns socialförvaltning. Nu fick personen återfall, två LVM har gjorts efter detta och ingenting händer. Frivillighet är bra, men, flera måste "knuffas över kanten" så att deras missbrukarmönster bryts.

Inom Lärande och stöd, LOS, så har hyveln åkt fram. I Arvika så bygger vi en ny skola. Men samtidigt är det så att utgifterna för LOS också baseras på det som dessa ovan har lagstadgad rätt till. Kort sagt: missbruket i Arvika gör att skolungdomen i Arvika får mindre resurser. Så medan knarkarna knarkar ihjäl sig och därtill försämrar måendet för sina närstående så ska vi gå in och upprätthålla denna struktur utan att arbeta preventivt samt utan att lagföra dessa? Detta kommer bli ett svart hål som suger åt sig mer och mer resurser, samtidigt lider flera i det tysta medan barn skadas för livet. Polisnärvaron är obefintlig. Samtidigt är det så att Arvikas missbrukare är ett ekonomiskt boskap åt den gränsöverskridande gängkriminaliteten.

Arvika kommun är en bra plats att leva på. Men tillsammans med regionen så är det dags att börja ta tag i detta problem, det finns i alla glesbygdskommuner och problemet bara ökar. Vart är vi om 10 år?

Oroad

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.