Arvikabördiga Arnt-Christian Furuberg ägnade mycket tid åt idrott i olika former, tills en dag då det plötsligt inte gick längre. Från en dag till en annan insjuknade han och blev förlamad från midjan och neråt. Men det betyder inte att man inte kan idrotta - på elitnivå.
Arnt-Christian Furuberg, född och uppväxt i Arvika, var tidigare en idrottskille som tränade mycket. Löpning, cykel och basket. Han sprang milen på 30 minuter vilket betecknas som elitmotionär. Livet planerades helt normalt i 26-årsåldern men helt plötsligt två dagar innan julafton 2013, när han befann sig på jobbet, fick han ont i benen.
– Det jag minns var att jag fick extremt ont i benen. Benen bar helt enkelt inte. Jag hade svårt att röra mig och trodde då först att det var överansträngning. Att jag helt enkelt hade tränat för mycket.
Han begav sig till vårdcentralen men läkarna var lika förvånade och kom inte fram till något.
Efter tre månader på sjukhuset insåg läkarna att han hade en autoimmun neurologisk sjukdom. Sjukdomen innebär kortfattat att immunförsvaret förstör nerverna.
– Jag är till större delen förlamad från höfterna och nedåt men med hjälp av rätt medicinering och mycket träning har viss funktion återkommit.
När sjukdomen var ett faktum accepterade han tidigt situationen och tänkte framåt.
– Jag insåg tidigt att jag behövde förhålla mig till detta och återtog då idrotten som bästa medicin. Ganska snabbt började jag bygga upp kroppen och bli stark och letade sätt att träna på. Jag var mycket i skogen och klättrade i bergen. Allt i rullstol och kryckor. Jag släpade mig upp i bergen.
Idrotten har varit extremt viktig i hans motivation och det är tack vare det som han idag klarar sig helt själv i vardagen utan att vara beroende av någon annan.
Blir bättre
Arnt-Christian bor idag i Falun, dit han flyttade för att studera, och där jobbar han som systemutvecklare och avdelningschef på ett IT-företag. De tre senaste åren har han elitsatsat på längdskidorna och han har ett långsiktigt mål till Paralympics 2022.
– Denna säsongen har jag varit väldigt nöjd. Jag har förbättrat mina resultat och min åkning för varje världscuptävling som gått. Bästa placeringen var en åttondeplats i sprint och distanslopp med små marginaler upp till pallen. Detta är en klar förbättring från förra säsongen.
Hur gick det i VM?
– VM blev inte som jag tänkt mig då min sit-ski försvann på flyget så jag fick tävla hela VM på en lånad sit-ski. Det blev lite som att Peder Fredriksson skulle tävla med en lånad häst.
Tränar du mycket?
– Ja, det är en elitsatsning så träningen ligger i nivå med vanliga elitsatsande skidåkare. Dock är det mer noga att träna rätt då jag bara har överkroppen och det är lättare att överträna kroppen. Nästa mål är att göra en bra världscupsäsong under nästa vinter och fortsätta förbättra mig och ta steg i rätt riktning.
Hur ser träningen ut till dess?
– Vi kommer göra om lite i träningskalendern inför sommaren och lägger vår bas i Torsby i skidtunneln och tillbringar mer tid där. Vilket troligtvis kommer ge oss bättre förutsättningar. Jag försöker också avlasta kroppen med att träna mer cykel under en period på sommaren då rullskidor sliter mer än cykel.
Arnt-Christians liv ändrades radikalt från en dag till en annan. Och det har ändrat hans inställning till livet.
– Något jag lärt mig med sjukdomen är att försöka leva mer ”dag för dag” och göra varje dag så bra jag kan istället för att skjuta upp saker och ting. Givetvis har jag klara tydliga mål i min idrottssatsning, både långsiktiga och kortsiktiga, men jag utgår ändå från hur varje dag känns och vad jag kan göra för att göra den så bra det går.