MP vill också skydda det svenska jordbruket

Insändare
PUBLICERAD:
“Vi behöver hälsosam mat, som produceras utan att förstöra jordar och mångfalden”, skriver Miljöpartiet i Arvika.
Foto: Jenny Willman
Replik: Ställningstagande till ”Stötta det svenska jordbruket” i AN 2 januari.

Det vill nog alla partier, MP inkluderat. Hur kan du, CW, anklaga MP för att det var vi som ”skapade egna nationella lagar och regler för svenska matproducenter, vilket i de flesta fall lett till ökade kostnader/sämre konkurrenskraft/konkurs”? Hur ska ett så litet parti kunna ändra lagar, med vems majoritet?

Svenska bönder har tvingats lägga ned sina verksamheter sedan 1950-talet. Miljöpartiet startades mycket senare. Men visst, de flesta gav sig de sista 25 åren. Grunden till det är mångfacetterad. Industrialiseringen kom in i jordbruket. Kvantiteten skulle ge avkastning. Det krävdes rationell storskalighet och slog ut det gamla familjejordbruket i kombination med småskaligt skogsbruk. De som ville var med och konkurrerade på en global marknad och var tvungna att investera, att skuldsätta sig. Arbetskraften blev för dyr. En stor maskinpark behövdes för att klara sig själv. Stordriften krävde nya djurskyddsregler. EU-regler tillkom. Böndernas barn drogs till städerna. Det blev tufft att få det att gå runt.

Och kommunerna var inte villiga att handla upp lokala matprodukter. Dessa var för dyra. För 25 år sedan kämpade Hushållningssällskapet och ”Gunnarskog ska leva” för att grönsaksproducenter, som då fortfarande fanns i kommunen, skulle kunna få en säker avsättning genom kommunal upphandling. Men det var så mycket smidigare att beställa alla livsmedel hos en grossist i Karlstad, som kunde leverera allt önskat i en och samma transport och som dessutom var mycket billigare, för den importerades från billigländer. Och lägsta priset gällde, enligt inköpschefen.

Nu gäller det att hitta nya vägar, att komma bort från lågpristänkandet.

Några småbruk finns kvar. Att svenskt jordbruk ändå fungerade för resterande gårdar berodde och beror fortfarande på kvinnornas insats. De drog in kontanter till familjen genom förvärvsarbete och hjälpte till på gården. Rena jordbrukshustrur slet hårt, kunde aldrig ta föräldraledighet. Att vara bonde på familjens arvegods betyder att man lever som en andra klassens människa. Man kan inte bara ta semester som ett exempel. Man måste ha bestämt sig för denna livsstil. Och familjejordbruk producerar gärna kvalitetsmat.

Tyvärr underlättar den nya livsmedelsstrategin, som regeringen har lagt fram och som ska vidare utformas fram till 2030, inte alls en ny orientering för familje- och kombinationsbruk. Den vill se en ökad produktion genom storföretag. Den vill till och med riva upp jordförvärvslagen, så att storföretag lätt kan ta över åkermark.

Med sådana ”liberaliseringsdirektiv” och nya regler kring ägandet försvinner kontrollen över våra naturresurser från lokalsamhällen och därmed avkastning. Vi är på väg att förlora resurser som älvarnas vattenkraft, åkermarkens avkastning, gruvbrytning, utnyttjandet av skogsmarkens bärrikedom genom den multinationella bärindustrin som använder sig av billig, tillfällig, utländsk arbetskraft.

Storföretagen producerar kvantiteter utan hänsyn till kvalitet. De använder en massa gifter i jordbruket. Konsumenter utsätts för en giftcocktail utan dess like. Gifter dödar insekter som bin. Många sjukdomar kopplas mer och mer till exponering för bekämpningsmedel och deras rester i maten. Bekämpningsmedel finns i marina djur, i djur som lever i Arktis och Antarktis.

Vi behöver hälsosam mat, som produceras utan att förstöra jordar och mångfalden. Klimatet springer redan ifrån oss. Vi måste hinna ifatt. Bara skonsamt och klimatvänligt jordbruk ger oss trygghet.

Det är dags för riktig globalisering, där människans och ekosystemets utveckling står i fokus och inte storföretagens marknadsandels- och vinstintressen.

Vi behöver unga nya bönder. Vi behöver en samlad satsning från offentligt håll och från civilsamhället för att ge bättre villkor för unga att etablera sig som jordbrukare. Kanske kan en markförmedling hjälpa unga att hitta ett produktionsställe. Kanske konsumenter stödjer matproducenter för att få en tryggad lokal matförsörjning.

Vi alla borde värdesätta arbetet i jordbruket som det viktigaste överhuvudtaget. Hur det än blir med vårt liv här på jorden, så behöver vi ju mat.

Miljöpartiet Arvika

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.